Sista dagarna i Saari, norrsken vid Grillpaviljongen

Sista veckoslutet på Saaris gård, soligt och kallt, frostigt, nästan silvrigt. Vandrade en sista gång till fågeltornet. Hoppas se strandängarna med de betande korna på sommaren. En hare kom skuttande framför mig på stigen, så stor den var, den sprang på långa spänstiga ben och flygande öron. Ingen liten citykanin! Hann inte fota den, men sedan sprang en annan hare (eller var det densamma?) i ilfart över det snöiga fältet. Hann fota den på långt håll innan den försvann in i skogen.
  På Saari upptäcker man hela tiden nya konstverk. Visste inte att den fina grillplatsen, Karusellpaviljongen, är gjord av Jan-Erik Andersson. Roliga grillkorvsmönster på golvet, en mumintrollsk åskvigg ute på taket. Vi satt där en kväll och grillade.
  Samma kväll såg jag mitt livs första norrsken, blekt gröna gardiner som fladdrade uppe i skyn. Helt magiskt! Det blev inga foton, men återkommer snart med mera foton på oss som vistades på Saari i januari-februari. Nu har vi alla åkt hem, men vi lovade att hålla kontakt. Och så har vi ju vårt gemensamma projekt, det som har att göra med finskans komplicerade grammatik, typ tietämättömyydellämmekään...

Här kommer haren springande

Grillpaviljongen, design Jan-Erik Andersson

Snögubbens hemliga liv...

Morgonsol på Saaris gård, vår snögubbe har överlevt tövädret, men få se när han faller omkull... Nätterna är kalla, morgnarna likaså. I går skyndade jag den två kilometer långa vägen till busshållplatsen. Hörde kor råma i en ladugård, undrar vad den långsmala byggnaden är. Knappast en pälsfarm, men kanske en svinfarm, antagligen tom just nu, för man känner ingen speciell "doft". En ensam skidåkare korsade fältet, en äldre spänstig dam. Ville fotografera henne, hon såg så fin ut sin röda skidjacka, men täcktes inte ta fram kameran.
  Var av och an i Helsingfors, hade ett ganska roligt sammanträde angående min bok och min ganska ovanliga födelsedag... Men mera om det senare, kanske... Hann sticka mig hemma, sonen kraftigt förkyld och kylskåpet helt tomt. Drabbades av den bekanta, lite förtvivlade känslan av otillräcklighet. Att man borde vara på två ställen samtidigt, att man inte räcker till.
  Min läkare på hälsostationen rekommenderar att jag mäter blodtrycket regelbundet, eftersom det var lite höjt på hösten. Farligt för hjärtat och njurarna. Man kan själv mäta trycket bakom en skärm. Oj, så "manschetten" med kardborrefäste (jag kollade de här termerna på webben) spänner på överarmen när mätaren sätter i gång  med att mäta trycket. 124/81, helt bra värden, men undre trycket är högre än vanligt.
  Fick syn på några mappar på hyllan och blev på något sätt illa berörd. En mapp innehöll info om tobaksrökning, en annan om depression. Tupakka. Masennus. Tjuvlyssnade på ett samtal mellan en vårdare och en äldre patient, som hade glömt sina glasögon på toaletten. En ung man svor när han fick veta att det var för sent att träffa en vårdare.
  Jag var tillbaka i Mietois halv tio på kvällen, vandrade fram i en tät dimma. Det kändes lite kusligt, tystnaden, mörkret, bilarnas ljuskäglor som plötsligt närmade sig. Lyckligtvis hade jag en ficklampa med mig. Och himlen var stjärnklar, med Orion framför mig. Orions fina bälte, tre klart lysande stjärnor. Och en stor gul måne ovanför skogsranden. Det var för mörkt för att fotografera, men på Saari väntade snögubben i mörkret och lät sig fotograferas.

Saaris snögubbe i arla morgonstund. 

Vad finns här inne?

Mapparna på hälsostationens fönsterbräde.

Jag undrar var det här är, vilket rum... Min väska står på golvet... 

Han vaktar oss dag och natt. Jag undrar vad han tänker på... 

Found art...

När snön nästan smultit för ett par veckor sedan lyste mossan grön i skogen. Found art, naturens egen konst. Jag vandrade till Saaris simstrand och fascinerades av stämningen, fiskedonen, det underligt bruna vattnet, det gula ödsliga huset. Träden vid fälten vid varierande belysning, ispiggar, som någonting av glas.

I går...

I dag...

Ett fiskhuvud med fågelfjädrar.

Tvättmaskinsdelar kan återvinnas...

I väntan på sommaren...

Plötsligt är marken vit igen.

Found art...

Found art, nature's own...

Till fågeltornen vid Mietoisviken

Här i Saari vid Mietoisviken i Mynämäki växlar vädret om vartannat. Fina flammande solnedgångar, blöt snö eller friska kalla vinterdagar. Jag har redan mina favoritställen och efter ett besök i Helsingfors känns det alltid lika fint att besöka dem, Sillankari eller fågeltornen. Granar som är gröna eller snötunga, granarnas silhuetter i den violetta skymningen .Jag är ingen fågelskådare, men älskar fåglar. Just nu kan man höra några enstaka läten i skogen, hackspettens enformiga knackande och talgoxarnas kvitter, som fyller mig med vårkänslor. Jag ska försöka lägga ut en videosnutt med en bäcks enformiga porlande under snön, ifall det nu lyckas...

Här sitter jag som en hare i grandungen (jag ställde kameran på en låg bänk!).

Här skymtar det mindre tornet, Vasikkahaka.

Fina tittgluggar och fågelkartor i tornen.

På sommaren är det här en strandäng där korna betar.

Hemliga portar i talldungen.

Det större tornet i skymningen.

Selfie uppe i tornet.

Utsikt mot Mietoisviken och Sillankariudden, dit jag ofta vandrar.

Runebergsdag

Fick motta ett pris av Svenska Litteratursällskapet på Runebergsdagen. Blev så överraskad när jag fick veta om priset, kände mig verkligen hedrad - och så glad, efter många års arbete med Jag gungar... SLS har varit generös mot mig under åren. Fick mitt första pris 1976, ett pris som jag delade med Agneta Ara och Lars Sund.

Fast min första fråga är alltid: vad ska jag ta på mig? Den svarta långa kjolen från 2012 kändes okej, trots att dragkeden inte riktigt gick fast. Dräktens övre del kändes för spänd. Jag beställde en broderad beigefärgad blus från Indiskas rea... Mina föregående festskor var en katastof, de visade sig vara för stora och hölls knappt på mig (stoppade in näsdukar!).
Köpte nya skor på rea, inga egentliga festskor, men med lämpligt hög klack, vilket jag tycker om eftersom jag inte är så lång... Gick till frissan och fick en "tantfrisyr", håret lades upp på papiljotter, vilket jag inte haft på 20 år...
När jag satte mig på stolen i universitets solennitetssal trodde jag att min kjol skulle spricka kring höften. Lyckligtvis skedde det inte... Emma Salokorpi sjöng sånger komponerade till Edith Södergrans dikter, det fina bandet Ilmiliekki spelade jazz.

Bengt Ahlfors, som fick Tollanderska priset, höll ett fint tal på supén. Tillsammans med Henrik Jansson växlade jag några ord med Klas Östergren, numera ledamot i Svenska Akademien (tittade alldeles nyligen på tv-serien Gentlemen & Gangsters).

Paul Werner Lybeck var författaren Mikael Lybecks bror.

Jag hann till sista spårvagnen, hemma tog jag några selfies och kände mig tipsy, lite konstig i min frisyr och festkläderna. Följande dag fick jag besök av barnbarnet, hon tittade storögd på ett dataspel tillsammans med sin unga morbror, ja, bara en liten stund... Ute föll blöt snö, orkidén blommar fortfarande.
På söndagen blev det dags att ta bussen tillbaka till Saaris gård, fotade några gråa stadsvyer genom bussfönstret.

Suomi nousuun...

Det kinesiska nyåret närmade sig, Apans år.