I muminboken Trollvinter väntade man oroligt på Isfrun och den stora kölden. Här i Frankrike har vi väntat oroligt på en ny värmebölja (den första kom i slutet av juni, strax före min resa). Ja, nu har värmeböljan nått oss, i dag (den 25.7.) är det hela 43 grader varmt här i Grez-sur-Loing.
Hoppas det svalnar i morgon, det är helt enkelt olidligt att röra sig ute i solskenet, jag känner mig helt kraftlös om tio minuter... Hettan har redan förstört 13% av Frankrikes vinodlingar, torkan och hettan förorsakar skador på hus, för att inte tala om olika hälsoproblem. Ordentliga regnskurar skulle nu behövas!
Ja, jag har aldrig tidigare upplevt en så här hög värme, inte ens i tropiska Jamaica. Jag bodde där i slutet av 1980-talet, då man inte ännu talade om klimatförändring. I dag är det "bara" 31 grader i Kingston. I öriket Jamaica fläktar det också skönt från havet, vilket inte sker här i inlandets Ile de France...
Det blir inte av att blogga så ofta, arbetar intensivt på mitt romanmanus, men jag tänkte i det här inlägget lägga ut lite bilder från Paris, där jag var för två veckor sedan för att möta min yngre son David. Han hade varit i Barcelona tillsammans med kompisar och gjorde på hemvägen en avstickare till Paris för att träffa sin kära mamma.
Jag tog ett morgontåg från Melun till Paris, åkte lite på måfå i metron, steg av vid Place de la Bastille för att hedra minnet av revolutionen och dricka en kopp kaffe... Åkte sedan vidare till S:tPaul/Le Marais, där jag strövade omkring i mysiga kvarter, sedan på den högra stranden av Seine som hör till sommar Paris, Paris Plages, med solstolar, caféer och olika slags evenemang.
Vid min ankomst undrade jag om det fanns mycket el-sparkbräden i Paris, och fick genast ett svar:
 |
| Place de la Bastille |
 |
| Bra att sopa trottoaren innan man öppnar sin butik |
 |
| Bekanta namn i Le Marais |
 |
| Många bekanta ansikten... Kusuma, Pina Bausch, Patti Smith, Anna Magnani... |
 |
| En ny dag för Paris Plages |
 |
| Festflaggning på Hotel de Ville |
Folk stod i klungor utanför det avskärmade området och fotade brandskadade Notre Dame. Man hörde sakkunniga kommentarer på amerikansk engelska om takkonstruktionen och återuppbyggandet av katedralen. Många stod helt tysta och fotade. Turistbutikerna och caféerna som rider på namnet Notre Dame och Quasimodo verkade att ha fått någonting lite sorgligt över sig. Många caféer såg ganska folktomma ut, inte roligt att sitta strax intill planket bakom vilket renoveringsarbetet pågår.
Jag besökte också Shoah-minnesplatsen vid Pont de l'Archevêché, men mera om detta i ett separat inlägg. En ung man spelade violin på bron, stämningen var vemodig, ett slags kollektiv sorg över världens gång.
Jag är usel på att använda GPS så det tog lite tid innan jag hittade den korta gatan Victor Cousin där det lilla hotellet Cluny Sorbonne var beläget, mittemot universitetes gamla byggnad med en porlande fontän bakom hörnet på Place de la Sorbonne.
På kvällen vandrade jag lite i Jardin de Luxembourg, min favoritpark i Paris, dit jag alltid återvände när jag som nittonåring jobbade som au pair hos en fransk familj. Jag ville också lära mig att åka buss i Paris, man ser så mycket mera, så jag hoppade på buss 27, som kör en trevlig rutt på stranden av Seine, förbi Louvre och sedan förbi operan, mot Gare S:t Lazare...
 |
| Place de la Sorbonne |
 |
| Jardin de Luxembourg |
Morgonen var överraskande kylig, så David (som låtit kompisar med större resväskor föra hem en del av hans kläder) köpte en jacka hos Pull&Bear, hans favoritaffär, som han besökt i Tallinn, och som han genast spårade upp i Paris, på Rue de Rivoli...
 |
| Maffigt mjölkskum på cappuccinon... |
 |
| Kulturtant i Paris. Härifrån ser Notre Dame ut som förr. Min scarf är den fina presenten från Youkobo i Tokyo... |
Det här paret vid Seines bouquinistes var nog extra snyggt, antagligen var de turister:
Vi ville ta metron upp till Montmartre, men tåget susade förbi många metrostationer som var avstängda på grund av nationaldagen, så vi fann oss vandrande från Argentine-stationen längs en otroligt bred och ganska trist boulevard mot Triumfbågen, eller i den här stadsdelen heter de ju avenyer.
Vi ville se Triumfbågen, men i stället såg vi kravaller på nära höll, eller åtminstone kravallpoliser och grupper av människor som rörde oroligt på sig. Vi hörde rop och visslingar, kände rök i luften och såg människor springa bort när en rökbomb detonerade. Även roskisar brann och åstadkom tjock svart rök.
 |
| Här var det ganska lugnt, men folk tittade på... |
 |
| ... kravallpoliserna... |
 |
| Lyxaffärerna bevakades av vakter, så jag får tillsvidare nöja mig med min 40 euros Sokos-väska... |
Till slut blev stämningen ganska obehaglig, röken började svida i ögonen, så vi lämnade området och vandrade en lång väg på Avenue Kléber, mot Seine, där vi tittade på skateboardåkare och satte oss på ett trevligt och enkelt båtkafé. Personalen var ung och cool. Bakverket jag fick var lite rörande: en bit torrkaka med en skiva citron på. Roligt och rofyllt att se turistbåtarna glida förbi där vi satt på vänstra stranden av Seine, rive gauche...
Vi befann oss på quai Voltaire så jag passade på att återse huset där Rudolf Nurejev bodde då han var konstnärlig ledare för operabaletten i Paris. Jag har skrivit om Nurre (så som han kallades i Sverige) i min roman Eldfågelns dans och blir alltid lika rörd när jag tänker på honom och hans liv i väst efter "avhoppet" från Sovjetunionen under Kirovbalettens turné i Paris 1961.
Vi vandrade på Rue Jacob, förbi konstgallerier och restauranger som såg ganska dyra ut. Jag tänkte att det här var Nurres hemkvarter i Paris, här hade han vandrat och tittat in i antikaffärerna. På hans hemgata quai Voltaire är genomfartstrafiken tung, tyckte de små sidogatorna var mycket trevligare, visserligen utan utsikt mot Seine. Ni kan googla på bilder av Rudolf Nurejevs Parishem, som ett litet slott med tunga soffor, kelimmattor, målningar som förmedlar gay sensibilitet, ett matsalsmöblemang snickrat i björk från Karelen...
 |
| Minnesplattan vid Rudolf Nurejevs hemhus. På min t-shirt står det The Future Is Equal... |
Senare på kvällen ville vi se fyrverkeriet vid Eiffeltornet, men det borde vi kanske inte ha gjort. Busslinjen 83 var avstängd så vi skyndade längs mysiga Rue Monsieur le Prince, förbi raden av japanska restauranger (vet inte hur fiffigt det är att vissa etniska restauranger koncentreras på samma gata), mot metrostationen Odéon. Av någon oförklarlig orsak funkade mitt Navigokort inte, ja, jag hatar de obehagliga metrospärrarna, så det gällde att köpa en engångsbiljett och gå igenom hundra olika val på biljettautomatens skärm...
Vi anlände till Champ de Mars precis när de första fyrverkeripjäserna avfyrades. Fyrverkeriet pågick jättelänge, trängseln var enorm och man såg inte så bra. Musiken var mestadels helt bra, men förutsägbar, från elektroniskt till Offenbachs Can Can, och David tyckte att en låt lät som vår Alma... När showen var slut blev trängseln olidlig, alla såg ut att skynda mot närmaste metrostation, ingen chans att man skulle ha rymts med, och jag ångrade lite att vi tagit oss dit.
 |
| Phosoppa, ungefär samma prisnivå som i Helsingfors |
Vi vandrade en lång väg mot Boulevard Montparnasse och plötsligt insåg jag att jag befann mig i "mina kvarter" från 1971, då jag jobbade som au pair i Paris. Duroc var närmaste metrostation, Rue de Sèvres var huvudgatan i området, på den tiden med små mataffärer tätt bredvid varandra, allt från fromagerie och boucherie till épicerie, crèmerie - ja och den underbara pâtisserien...
I dag har nästan alla de små mataffärerna försvunnit och i dag kan det vara svårt att överhuvudtaget hitta en mataffär i Paris. En butik som Marks&Spencer Food hade varit helt omöjlig i 1970-talets Paris...
Jag sökte upp huset på den lilla sidogatan där jag bodde som au pair. Det såg lite spooky ut mitt i natten på den tysta gatan, men det kändes också roligt och lite rörande att se det i dag, tillsammans med min yngre son. Huset hade en vacker liten innergård med lummiga träd och ett litet lusthus, en vacker lykta. Den bistra conciergen släppte in en i trappan, idag behöver man en kod. Bilden av katten som finns på pärmen till min debutroman var tagen just där, på innergården, med vår Yashica spegelreflexlamera.
Vi väntade på metrotåget i Vaneau-stationen, de två första tågen var så proppfulla med folk från Champs de Mars att vi inte ens försökte tränga oss in. Mycket värre än i Tokyo... Till slut kom vi lyckligt fram till Cluny-La Sorbonne.
 |
| Lite oskarpt foto av en före detta au pair framför sin hemdörr på 1970-talet... |
 |
| Matisse, La blouse romaine |
 |
| Chagall, Double portrait au verre de vin |
 |
| Ett foto av byggnadens grundare, president Georges Pompidou |
 |
| Vid Stravinsky-fontänen med skulpturer av Jean Tinguely och Niki Saint Phalle |
 |
| Centre Pompidou, invigdes 1977 |
Vi åt på ett café vid Stravinsky-fontänen och tog sedan metron upp till Montmartre. Att klättra uppför trapporna till Sacre Coeur är en bra konditionstest. Jag blev nog tvungen att stanna ett par gånger för att pusta ut. David skulle lätt ha gjort lite trappträning, av och an...
Sedan åkte vi buss genom halva Paris till Eiffel-tornet. Så jag älskar dessa bussresor, man ser så mycket mera, nere i metron ser man ju ingenting. Jag märker att jag tog en massa videosnuttar i Paris, ofta med David, the accidental tourist, men de är svåra att dela här, måste först ladda ner dem på datorn, och jag vill inte pina er med dem.
Vi satte oss i gröngräset på Champs de Mars, det var lite stökigt, inte så värst mysigt, och Eiffeltornet reste sig nästan lite hotfullt framför oss, inte alls så inbjudande... Vi tittade på barn som lekte på gräsmattan medan mamman tappert videofilmade dem. Min videosnutt med henne vore nog sevärd...
Vi hade ingen matsäck med oss, bara vårt Scottish Mountain Water från M&S... Förutom Eiffeltornen i miniatyr sålde unga män öl, vin och skumpa från ämbar som de bar på, och dryckerna gick nog åt. Det sägs att man inte borde köpa av dem, men jag har redan lovat David att jag köper ett blinkande Eiffeltorn åt honom i julklapp...
Nu funkade busslinjen 83, en härlig linje med Luxembourg-parken som ändstation. Vi vandrade lite i parken i aftonsolen (parken stänger redan kl 21), satte oss vid bassängen och tittade på en duva som pickade på en godbit som den hittat, antagligen en bit seg toffee, svår att picka sönder med näbben. Andra duvor samlades omkring den och försökte stjäla godbiten av den stackars duvan som försvarade sig så gott den kunde. Till slut for en framfusig duva iväg med godbiten... The survival of the fittest... Livet i ett nötskal. Jag tänkte på en skiva av Burning Spear vars roots reggae sound alltid lät lite sorgmodigt, melankoliskt, från 1983: The fittest of the fittest...
David fick en fix idé att smaka på en äkta fransk crêpe, vi irrade lite omkring nära Panthéon, tills vi satte oss på ett bekant kafé vid Place de la Sorbonne. Han åt också en portion pasta, själv var jag inte så hungrig. Men när crêpen med Nutella och banan serverades var den inte riktigt lika god som han hade föreställt sig. Ja, så kan det gå när man väntar sig för mycket... Jag åt glass, men borde kanske ha beställt nånting annat... kanske en tarte au fraise...
 |
| Crêpe med Nutella och banan, voilà... |
Följande morgon packade vi våra saker och gjorde ännu en liten busstur i stan, vi åkte med 27:an till operan och tittade sedan in hos Galaries Lafayette, där vi nästan hade Breakfast at Tiffany's... det vill säga i varuhusets moderna självbetjäningsrestaurang. Vi åt en sallad och jag fick min tarte au fraise...
Takets kupol i varuhuset var magnifique, men man blev konstigt deprimerad av Prada- och Stella McCartney-kläderna, av Tiffany- och Cartier-avdelningarna i bottenvåningen... Men Soldes-vimplarna vid ingången var vackra...
 |
| Här provdansar jag för operabaletten i Paris... Monsieur Nureev drar en tung suck... |
 |
| Varuhus eller operasal? |
 |
| Kulturell appropriering? Zadig är huvudpersonen i Voltaires Zadig ou la destinée från 1747 |
 |
| Här väntar jag på mitt pärlhalsband... och diamantring... Hm, man behöver inte se så chic ut för att handla hos Tiffany's... |
 |
| Breakfast near Tiffany's... |
 |
| Rea-skyltar à la Galeries Lafayette... |
 |
| Kulturtant vid Louvre |
Vi vandrade till glaspyramiden vid Louvre (den fanns inte där på 1970-talet, initiativet kom från president Mitterand...). Har inte sett Mona Lisa och de egyptiska salarna sedan 1970-talet, kanske det börjar bli dags igen... Här fick vi syn på en skylt som uppmanar folk att inte köpa av gatuförsäljare. Men de fanns där ändå och sålde sina små Eiffeltorn.
Vi hade inte tid att gå in i Tuileries-parken, men jag fotade the accidental tourist framför porten med det romerska fyrspannet: hästar som drar frihetsgudinnan i triumf. Samma fyrspann finns på Brandenburger Tor i Berlin, på Arco de la Victoria i Madrid, i Generalstabens hus vid Palatstorget i S:t Petersburg, där hästarna är flere och vagnen kallas för en vagn av härlighet, säkert i många andra städer också, för att fira romarrikets (läs Europas) stora triumfer på slagfälten, ja, före fallet som alltid tycks följa uppgången..
 |
| Porten med fyrspannet vid Tuileries-parken |
Vi tog vår favoritbuss, 27:an, till hotellet och jag fotade den fina Arthur Rimbaud-affischen i aulan. En lite excentrisk man, som höll en kort föreläsning om folkvandringar, tipsade oss om en buss som körde direkt till Gare de Lyon.
På Gare de Lyon gick det upp för mig, tack vare David, att det går ett snabbtåg till Melun, det avgick om fem minuter, och om en knapp halvtimme steg vi av i Melun, väntade på bussen som körde genom Fontainebleau. Snart traskade vi förbi det gula sädesfältet till Grez-sur-Loing och Hôtel Chevillon. Jag var lite rädd för att David skulle ha blivit uttråkad i Grez, men han blev urförtjust.
Men mera om Grez i ett annat inlägg.
A bientôt!
 |
| Rimbaud-affischen i hotellaulan |
 |
| Tillbaka i Grez-sur-Loing |
Här dikten Départ från 1886 av Arthur Rimbaud, som dog 1891, endast 37 år gammal. Lägger också ut den i John Ashburys engelska tolkning (tänker på Gunnar Björling när jag läser dikten):
Départ
Assez vu. La vision s'est rencontrée à tous les airs.
Assez eu. Rumeurs des villes, le soir, et au soleil, et toujours.
Assez connu. Les arrêts de la vie. - Ô Rumeurs et Visions !
Départ dans l'affection et le bruit neufs !
Departure
Enough seen. The vision has been encountered in all skies.
Enough had. Sounds of cities, in the evening, and in sunlight, and always.
Enough known. The stations of life. — O Sounds and Visions!
Departure amid new noise and affection!
