onsdag 25 september 2019

L' automne, déjà!



Sakta blir det höst här i Grez-sur-Loing, fast på lördagen var det hela 29 grader varmt. Sedan kom det efterlängtade regnet och vädret svalnade. 

Jag studerade franska, eller romansk filologi, så som det högtidligt hette, vid Helsingfors universitet, i cirka två år, men sedan gav jag up... Tappert läste jag kursböckerna, grammatik, språkhistoria och litteratur, övade uttal i Porthanias "språklaboratorium" (i dag heter det visst språkstudio, och de är naturligtvis helt digitaliserade), jag gjorde skrivövningar och översättningsövningar, samtidigt som jag arbetade på min debutroman. 

Jag tyckte om att läsa Baudelaire högt för mig själv, med överdriven inlevelse och intonation, och jag kan fortfarande utantill de här raderna ur Les fleurs du mal:

L'automne, déjà ! - Mais pourquoi regretter un éternel soleil, si nous sommes engagés à la découverte de la clarté divine, - loin des gens qui meurent sur les saisons.

Ja, varför sakna en evig sol, då vi är i färd med att upptäcka det gudomliga ljuset, långt ifrån dem som dör med årstiderna (eller hur man nu ska översätta raderna..). Vilken hybris! Strunt i den mörka hösten, vi som söker det gudomliga är nog lite bättre än de stackare som likt blommor vissnar när den första nattfrosten kommer (för att brodera ut det hela)... 

Jag läser om Antoine Compagnons bok, Un été avec Baudelaire (En sommar med Baudelaire). Han  konstaterar att Charles Baudelaire var ”skymningens diktare, skuggans, saknadens, höstens.” Han beskriver Baudelaire som  ”en sårad och bitter människa, en grym slagskämpe, en genial dåre, en som gör en sömnlös"... 

I Aftonbladet (2014) kallar Lidija Praizovic Baudelaire för en "gigant och en fjant". Men man får inte glömma att Les fleurs du mal utkom 1857... Jag minns vad en brittisk universitetslärare sade om poeten Alexander Pope när vi  fick som hemläxa att läsa den "komiska hjältedikten" The Rape of the Lock: Try to love him a little bit... Samma vädjan gäller nog Baudelaire när man "tar itu" med hans diktning...

Här är luften gudomligt klar när solen tittar fram, mot kvällen kan jag se det silvriga ljuset vid floden, det som Grez-målarna försökte fånga, med "teinter i violett", så som Strindberg uttryckte det.





Vi har haft många fester här, både avskeds- och välkomstfester och förra veckan satt vi för första gången inne i matsalen och tände stearinljus, som skapade en lite julig stämning. Många trevliga nya människor, från Sverige, och kanske den första konstnären från Estland här på Hôtel Chevillon. 

Emi Hanjo, som var här i juli, höll open studio förra veckoslutet när det var Patrimoine/Heritage-veckoslutet. Hon kommer från Kagoshima i södra Japan och studerar konst i Paris. Grez-sur-Loing har en speciell connection med konstnärer från Kagoshima. 

Ja, folk kommer och går, alltid vemodigt att säga au revoir, jag är den som stannar kvar, ända till slutet av året.


Avskedsfest...
Välkomstfest



Emi Hanjo

Annars har jag "bara" suttit här i mitt arbetsrum och skrivit, jag har inte ens tagit bussen till Fontainebleau eller Nemours. Jag borde motionera lite mera, några gånger har jag vandrat förbi sädesfälten som finns i närheten av motorvägen, gyllengula på sommaren. 






Först nu såg jag den gamla vattenkvarnen vid floden, en stor gammal tegelbyggnad bredvid andra byggnader som såg bebodda ut. Men området var helt privat, en hund skällde bakom en hög port så jag fick lov att vända om och fortsätta min vandring förbi fälten. 





De gamla stenhusen i de här franska byarna omringas av murar, folk lever bakom lås och bom som i ett slags "gated community". Men jag antar att man byggde på det sättet för ett par hundra år sedan när gårdarna var lantgårdar med stall, ladugårdar, svinstior och hönshus som skulle skyddas. Men ibland känner jag mig som en inkräktare, ovälkommen och lite suspekt, när jag fotar vackra husfasader i smala kullerstensgränder och försöker kika in på trädgårdarna som skymtar bakom de färggranna portarna.  












Bosse i höstlig trädgård...
Min svåger fotade oss i början av september

Söstra mi i Grez-sur-Loing




Ja, inte är det roligt att läsa Baudelaire, så mycket misère, mort och ivresse...

L'automne. Notre barque élevée dans les brumes immobiles tourne vers le port de la misère, la cité énorme au ciel taché de feu et de boue. Ah ! les haillons pourris, le pain trempé de pluie, l'ivresse, les mille amours qui m'ont crucifié ! 



Men den vackra hösten fortsätter här, fast lövträden är fortfarande gröna, och "ruskan" är kanske inte lika färggrann som hemma i Finland, eller så är den bara lite annorlunda.








lördag 14 september 2019

Tidig september i Paris, från Panthéon till Picasso-museet...

Min syster och svåger kom på ett besök förra veckan, jag tog morgontåget till Paris och hittade äntligen buss 63:ans hållplats vid Gare de Lyon. Busslinjernas rutter och stadens olika arrondissements börjar småningom bli bekanta, som en karta som blir allt tydligare vid varje besök. Har aldrig egentligen fattat, till exempel, hur kort väg det är att vandra till stranden av Seine från Saint Germain-des-Près, från kvarteren kring kyrkan och Café de Flore, på smala fina gator med konstgallerier och kaféer i närheten av Delacroix-museet, gator som heter Rue Bonaparte, Rue Jacob, Rue de Seine...

När jag jobbade som au pair i Paris i början av 1970-talet höll jag mig nästan alltid till de stora boulevarderna och missade en massa fina kvarter med smala gränder och vackra hus. Jag visste helt enkelt inte vart jag skulle gå för att se någonting lite "mysigare" och jag var alltid rädd för att gå vilse.

Jag väntade på min syster och svåger på Café Le Départ vid Place Saint-Michel, med låtar av Frank Sinatra som bakgrundsmusik. When I was twenty-one, it was a very good year, it was a very good year for city girls who lived up the stair... 

Jag har rest med Anita och Martti till Stockholm, Kuusamo och Lappland, men aldrig träffat dem i en större stad i "Europa"... Medan vi väntade på vårt rum på Hotel Mont Blanc vid Rue de la Huchette (en smal gata i ett område som är en verklig "turistfälla" i Quartier Latin, men nära till Seine, Notre Dame och Shakespeare & Co), tog vi en promenad längs med Boulevard S:t Michel. Finlands kulturinstitut höll fortfarande sommarstängt, så vi fortsatte upp till Panthéon, där jag inte varit sedan 1970-talet...

Clunys medeltida museum vid Boul' Mich återstår att se, med utgrävningar och spår av badinrättningar från den gallo-romerska tiden... Åh, så många luckor jag har när det gäller Frankrikes historia! Jag kunde kanske börja med att läsa om det galliska kriget i Asterix (tror jag ska leta efter ett passligt Asterix-album hos bouquinisterna... ett Tintin-album skulle inte heller skada...). 

Vi åkte mycket buss, ibland steg vi på fel buss, men oftast valde vi rätt och njöt av stadsvyerna. Att ta sig ner till metrostationen Abbesses i Montmartre var som att i en spiral vandra ner till Dantes infernos innersta krets...

Vi vandrade den utmattande långa sträckan mellan Triumfbågen och Place de la Concorde, stannade för att äta en sandwich på Pomme de Pain - man behöver inte äta dyrt i Paris. Vi läste både Café de Flores och Les Deux Magots menyer, men valde sedan Pizza Vesuvio på andra sidan boulevarden och följande dag åt vi på ett ganska nedslitet ställe nära hotellet, med en energisk hattprydd "inslängare" som småpratade med kunderna och förde tankarna till 1930-talets Chicago (inga escargots för mig, merci...). 

En grupp ungdomar med målade ansikten marscherade förbi, taktfast sjungande Frère Jacques, vilket antagligen hörde till initiationsriterna (gulnäbbsintagningen/fuksiaiset) för första årets studenter vid Sorbonne... 

Det blev lite av en fix idé för oss att se Saint-Martin-kanalen, så vi tog metron till Gare de l'Est och vandrade mot Villette-bassängen, fast vi borde kanske ha promenerat söderut i stället, eller startat från République eller Bastille för att se de allra "trendigaste" kanalstränderna. Kanalen är närmare 5 km lång, men bildar tillsammans med andra kanaler ett 130 km långt nätverk av kanaler i Paris. 

Kvarteren kring Saint-Martin har blivit ett populärt bostadsområde, speciellt för yngre personer, med trendiga butiker och restauranger, och lägre hyror än i centrum (vad som nu sedan är stadens centrum). Men gentrifiering pågår även i utkanten av Paris och de tidiga morgontågen från Melun och andra delar av regionen Île de France är fulla med folk som arbetar i Paris. 

På 1960-talet hotades Saint-Martin-kanalen av utfyllnad och motorvägsbygge, självaste Le Corbusier hade en futuristisk detaljplan för området. Vattendrag i städer är roingivande, stilla flytande floder som Loing här i Grez, det är skönt att sitta i närheten av vatten en varm sommardag, visserligen har kanaler inte samma betydelse och funktion som tidigare, då de byggdes.

I en liten och mycket smal mataffär nära hotellet köpte vi mineralvatten, lite godis, frukt och vin. En rödbrun katt stirrade på oss där den vaktade ölförpackningarna. Anita valde en flaska sauvignon för cirka fem euro, ett vin som visade sig höra till det förmånliga fabrikatet Belle France. Vinet smakade helt gott, vi köpte samma vin senare här i Grez-sur-Loing och kallade det därefter för Pirkkavinet...


Foucaults pendel i Panthéon, ett sätt att mäta tiden? Sakta
roterar jorden runt sin egen axel...

Martti läser om väggmålningarna...

Tillägnat författare som dött (eller levt?) för
Frankrike...

I Panthéons krypta. Min propra outfit påminner nästan om
ett slags uniform, bara båtmössan fattas... 

J'ai décidé d'être heureux parce que c' est bon
pour la santé (Voltaire)

Université Panthéon-Assas
Förfriskningar vid Place du Panthéon

Två systrar i Paris... Jag står på ett konstigt sätt...
Picassomuseet i Le Marais, öppnades 2014 efter
en långvarig renovering.

Jacqueline lisant, 1957-58

Portrait de Dora Maar, 1937

Victor Brauner: Pour Picasso grand
initiateur, 1953. För tankarna till
Jean-Michel Basquiat...

Étude pour "Les femmes d'Alger, d'après Delacroix",
medger att jag föredrar originalet från 1833...

Vi gjorde en kryssning på Seine, med start från
Eiffeltornet. Vedettes-båtarna hette Edith Piaf,
Jeanne Moreau, Isabelle Adjani... Här två
lite yngre systrar... 

Conciergerie från 1300-talet, f.d. kungligt
palats och fängelse... 

Jackie och Marilyn är fortfarande adorables i
Frankrike. Här på en unisex toalett...

Vacker kvinna med fin frisyr, på ett café i Le Marais

De vackra gamla stationsbyggnaderna,
här Gare de l'Est... 


Bisarrt att namnet lever kvar i en metrostation. Jag
skrev någonting om slaget vid Stalingrad i min
roman Jag gungar i högsta grenen...

Café vid stranden av Saint-Martin kanalen

Biograf med berömda filmrepliker. Här syns inte You're
talking to me? och Tomorrow is another day...

Vid Villette-bassängen

"Exotiska" matbutiker i närheten av kanalen
Indonesian Food & Juices

I Tuileries-parken stoppar ridpolisen de afrikanska
försäljarna som snabbt samlat ihop sina små
Eiffeltorn i ett lakan. Det riktiga tornet skymtar
till vänster... 

Luxor-obelisken på Place de la Concorde, restes
av Ramses II cirka 1250 f. Kr.
Transporterades till Paris 1836.


Katten som vaktade ölet...
Söstra mi på hotellet. Vi kallade rummets
snirkliga stol för Louis IV-stolen...

En orkester spelade i Luxembourg-parken, bl a Walk On By,
som Dionne Warwick sjöng på 1960-talet.