måndag 27 januari 2020

Förintelsens minnesdag

I dag uppmärksammas befrielsen av fångarna i förintelselägret i Auschwitz-Birkenau i Polen 1945. På Förintelsens minnesdag 27.1. hedras alla som förföljdes och mördades i Nazityskland.

I år har det gått 75 år sedan fångarna befriades i Auschwitz, en minneshögtid ägde rum vid det forna koncentrationslägrets murar, närvarande var politiska ledare, inklusive president Sauli Niinistö, och kring 200 personer som överlevde Förintelsen. Jag tittade på direktsändningen på France24, min favorit nyhetskanal, som under den senaste veckan sände många gripande samtal med personer som överlevt, i dag ålderstigna, för 75 år sedan barn och unga. 

Under min vistelse i Frankrike besökte jag Musee des Martyrs de la Déportation, som finns mitt i strömmande Seine på île de la Cité. Minnesplatsen är en karg betongbunker med smala passager, man upplever en känsla av instängdhet, obehag och skräck, på samma sätt som i den mörka stenblockslabyrinten i Berlin som hedrar Europas mördade judar och i David Libeskinds byggnad som finns i samband med Judiska museet, ett långsmalt utställningsutrymme som mynnar ut i Garden of Exile, som förorsakar svindel, samt The Holocaust Tower, ett ekande tomt utrymme som också kallas The Voided Void, ett utrymme som får en av känna sig inspärrad, som världens ensammaste person, utan att hitta ut... Men som museibesökare hittar man alltid vägen ut...

I Paris kan man bekanta sig med stadens judiska arv och historia på smala gator i Le Marais, kvarter som på jiddisch kallades Le Pletzl, den lilla platsen. Jag sökte också upp Jardin Anne Frank, en liten stenig park inklämd bland gamla hus i en gränd mellan Rue Beaubourg och Rue du Temple. 

Högtiden Hanukkah närmade sig mot slutet av december och när jag vandrade i Marais på min sista kväll i Paris fick jag syn på den åttaarmade ljusstaken i ett restaurangfönster, mitt bland libanesiska restauranger och små kebabmatställen, mitt i det mångkulturella Paris. 


Of  too much was our talk, of
too little. Of  the You
and You-Again, of
how clarity troubles, of
Jewishness, of
your God.

Paul Celan, ur Zurich, the Stork Inn, översättning av Michael Hamburger



Utanför gallret strömmar Seine...





Mina barn läser info på en skärm


Pardonne, n'oublie pas. Man kan förlåta, men inte
glömma...


Jardin Anne Frank i Marais


Lager av olika slags arkitektur, vy från Anne Frank-parken
Kaminsky hjälpte personer att fly från diktaturer genom att
göra falska pass. På Judiska museet i Paris.

Bageri i dagens "Pletzl"

Marais välkomnar Paris hbtq-community



En affisch i en metrokorridor - DW var en amerikansk
konstnär med polsk familjebakgrund. Han dog i aids
1992. 

Sous le ciel de Paris... 

lördag 25 januari 2020

Januaridagar

Hej, god fortsättning på det nya året, ja, det får man väl önska fortfarande, i slutet av januari... Hoppas det nya året och decenniet blir fint, trots allt det mindre trevliga som händer i världen. Beklagar att jag inte hunnit blogga, har påbörjat det här inlägget många gånger, utan att avsluta det.


Isskulpturen Yttrandefrihetens lejon, som
beställdes av Helsingin Sanomat

Både konstigt och skönt att vara hemma igen, skönt att umgås med barnen och barnbarnet, min syster och svåger, gamla vänner och bekanta. Att se havet igen. Höra på kattens tysta snarkande när han sover på soffan... Ja, och skönt att äntligen kunna klä sig i en varm vinterkappa och varma skor... 

Det kan låta ytligt, men jag har saknat vissa klädesplagg, vissa böcker, min stora röda Taika-temugg som jag fick av barnen förra julen... Känslan av att vara hemma. Fast man reser ju hemifrån för att få distans till allt det bekanta. I Grez-sur-Loing insåg jag hur väldigt lite kläder och prylar man egentligen behöver...

Hann uppleva lite julstämning, innan granarna bars bort... 


Julgranen på vår gård på Trettondagen

Roligt att att åka spårvagn igen, buss, metro och lokaltåg, utan att behöva oroa sig över strejker och tidtabeller... men visst har HRT/HSL biljetterna blivit dyra... Att veta precis vart man går, att sitta på bekanta bibliotek och kaféer, gå på Nordhusets måndagsbio, på en helt spontan konstrunda... 

Nordsjö metrostation. Högre upp i taket finns ett
konstverk av Jussi Niva.

Årets första Runebergstårta på Picnic...
Eva Langes konstverk Tro, hopp och kärlek


Nya platser och "offentliga rum" i Helsingfors, efter en långvarig renovering invigdes området utanför Svenska teatern vid Skillnaden i september. Busslinjerna till Drumsö, Gamlas och Fölisön togs bort för många år sedan... Lite ödsligt kändes det att korsa det nya tomma torget...

Japanska Muji har öppnat i Kampens köpcentrum och upptar hela fjärde våningen. Jag tycker det att roligt med en japansk affär i Helsingfors, fast mindre roligt att vi ständigt uppmuntras att konsumera allt mera. Orkade inte bekanta mig med Tripla i Böle, men jag vet att jag kommer att återvända till Muji, mest bara för att titta, kanske för att smaka på en sando... Överraskande få tesorter till salu...

Urban Rabbit-baren i Triplas biografavdelning

Vår närmaste bankautomat är borta, antikvariatet likaså - där säljs numera underkläder. Nya små kaféer har dykt upp, vilket är trevligt, men jag vill minska på mina kafébesök, jag brygger nu kaffe i den röda kaffepressen som jag köpte i Fontainebleau... 

Hur många inredningsaffärer och fitness/beauty center behövs det i en stadsdel? En stackars uppstoppad räv står i fönstret i en frisersalong på Bergmansgatan, Ismo Kajanders uppstoppade katt kostar 17 000 euro hos Galerie Forsblom... Klädbutiker har förvandlats till showrooms. Concept stores? Jag tänker på de trendiga butikerna i S:t Germain-des-Près, på Rue des Francs-Bourgeois och Rue Saint-Antoine i Le Marais, för trendiga för att vara välkomnande...

Jag läser Ny Tids 75-års jubileumsnummer
på ett nytt kafé på Fabriksgatan
Det var sommar när jag reste, men nu möttes jag av en konstig årstid, ett slags förlängd höst med regn och hårda vindar. Ingen snö, vissa dagar har det varit varmare här än i Grez. Är det bara tillfälligt eller har klimatförändringen börjat på allvar? En enda gång har jag sett små flingor virvla i gatlampans sken... Full storm på Ugnsholmen, havet är stålgrått, vågorna dånar mot strandklippan, så annorlunda än den lugnt flytande floden Loing.



Jag fattar inte att det faktiskt är 2020-tal... Min mamma talade om 20-talet som sitt barndomsdecennium - ja, för hundra år sedan, 1920-talet, strax efter självständigheten, efter inbördeskriget då hon föddes. Det glada 20-talet? The Great Gatsby och charleston, Kafkas Processen, stumfilmer och automobiler, allt detta före börskraschen på Wall Street 1929, före 1930-talets Great Depression. De finlandssvenska modernisterna och tidskrifterna Ultra och Quosego, den finska litterära kretsen kring Tulenkantajat. Futurism, dadaism, surrealism?




Jag har haft ont i ryggen, vilket jag ibland har, men sällan så här illa... Det blev inte av att motionera så mycket i Grez, förutom vandringarna på skogsvägarna och förbi fälten... För mycket stilla sittande framför datorn, och sedan kan en enda oförsiktig rörelse få ryggen att "braka".

Jag fick tid hos hälsostationens fysioterapeut, som knådade min rygg tills jag kände mig mörbultad. Jag fick ett olidligt långsamt gymnastikprogram som jag nu försöker gå igenom varje morgon och kväll,... Har börjat lära mig utantill de finskspråkiga anvisningarna: Selinmakuulla polvet koukussa vasemman käden sormet lantioluun sisäsivuilla... Eller: Työnnä käsillä molemmista nivusista suoraan eteenpäin...

Antagligen ansträngde jag ryggen när jag släpade på min tunga resväska (visserligen "bara" 16 kg, fast den skulle ha fått väga 23...) i de besvärliga trapporna på stationen i Melun, i trapporna på det lilla hisslösa hotellet vid Place de la Bastille.

Jag skriver kanske ett inlägg om mina sista två dagar Paris,  ja, och varför jag för första gången fick lite nog av staden, The City of Lights, allt det trendiga, turistströmmarna, att sitta ensam på ett kafé, att trängas i metron, att inte riktigt veta vart man var på väg...

Den 30.12. tog jag en taxi till flygfältet, vilket kostade mig 50 euro.  Jag orkade helt enkelt inte släpa på min kappsäck i metron och vänta på tåget RER B på Gare du Nord, ett tåg som kanske skulle vara försenat och fullproppat... 

Lyckligtvis startade jag tidigt, för det var bilköer på motorvägen. Taxichauffören talade oavbrutet i telefonen via en högtalare, så jag fick ta del i hans semesterplaner som han noggrant redogjorde för kompisen Michel och hustrun, som var hans chérie. Ska bli roligt att läsa Thomas Brunells nya bok med taxitema, Nocturnala män, som utkommer i början av april. 

Ann-Helen Berg, som vistades i Grez 2018, skrev på Svenska Yle:s kultursida en julessä om sin natt på Charles de Gaulle-flygplatsen. Själv såg jag en äldre kvinna, som såg ut som en bag lady mitt bland resenärerna, klädd i sandaler, skuffande på en skramlande metallvagn med två helt prydliga kappsäckar staplade på varandra. En vit spetskjol skymtade under den slitna kappan, hon såg mycket bestämd ut när hon köpte en kopp kaffe och satte sig bland de internationella resenärerna, barn som halvsov på stolarna, mammor i dyra dunjackor som letade efter någonting i sitt bagage, pappor som otåligt vankade omkring, ungdomar i sportkläder. Den enda skillnaden var att den gamla kvinnan aldrig gick genom säkerhetskontrollen för att sedan söka upp sin boarding gate...

Här kan ni läsa Ann-Helens essä:

https://svenska.yle.fi/artikel/2019/12/25/julessa-hem-till-jul-bland-hemlosa-hemlangtande-och-hemvandande

Mona Lisa-choklad - anybody?

Min äldre son Michael är ett nyårsbarn, han fyllde 29 den 1.1.
Stort grattis! Här med lillebror och hans väninna Melodie.

Här kopplar jag av med barn, barnbarn och katt, på sofflocket och på
golvet, stretching och ryggträning. Mommo, dvs jag, syns inte
på bilden...

Mommo i en Monoprix t-shirt... C´est vrai? Jag har beskrivit
Miles Davis-bilden i romanen Bastionerna... 

Souvenirer från Paris, min fina röda kaffepress. Eiffeltornet köpte jag
för fem euro hos bouquinisterna vid Seine... 
Någon hade glömt att vattna krukväxten medan jag var borta...

Japansk design hos Muji

Barnens myshörna hos Muji

Myshörna på Ode... Myspys överallt... 

Januarikväll i Nordsjö

Kulturtanterna Nina och jag i metron

Kivikko järnvägsstation i Vanda... man kan höra en
ljudinstallation som låter lite kuslig...

Majvor höll tuparit i sitt nya,hem. Jag sitter med kultur-
producenten Siw i soffan. Tack för en fin fest!

Majvors goda vofflor med både salt och sött

Ismo Kajanders Katten och trollsländan

Outi Heiskanens Sommarkväll på Kiasma

Ragnar Kjartanssons Scandinavian Pain 
Resan till Grez-sur-Loing ledde kanske till mig själv...
Självporträtt... Selfies, autofiktion, autobiografi, biofiktion...
Trängsel på Ateneums Schjerfbeck-utställning

Minnen från Paris år 1900... 


Ugnsholmen, mon amour...

Ha ett fridfullt 20-tal!