söndag 26 december 2021

God Jul!

Ja, så blev det plöstligt julafton och dags att ta fram allt julpynt, metallgranen av skrot, tomten som min faster gjorde redan på 1960-talet... Tittar ni lite nogare på den här bilden så ser ni kanske den lilla testkassetten som visar ett rött streck, ett  streck, vilket alltså betyder att hemtestet, som jag för säkerhets skull tog i dessa juletider då man umgås med barn och barnbarn, visade att jag inte har coronaviruset. Fast man kan ju aldrig vara hundra procent säker, omikron lurar väl på oss överallt vid det här laget (ja, jag ryggade nog tillbaka när den äldre mannen som satt i grannbordet på Joe & the Juice hostade, utan att hosta i ärmen...).


Mycket rött i dessa juletider.... men vem vill sitta inne i en så här kompakt liten "koppi"/torgrestaurang och äta laxsoppa, hur gott och mysigt det än är:


Grönt i stället för rött, mitt gröna anteckningshäfte... Gröna Vegan shakes hos Joe & the Juice... Green Gains, med oats & coconut, cashew,  avocado, dadel, spirulina och kakao nibs... Den hostande mannen satte sig vid det lediga bordet framför mig...


Här lite "juliga" bilder, också från Stockholm, lite Street Fashion med trendigt klädda personer: en gul tröjas ärm skymtade fram i den snygga svarta ullkappans ärmöppning... Eller de gula hoodie huvorna som prydde två coola killars jackor i nacken och som jag i smyg följde på jultorget i Helsingfors för att föreviga dem på en bild... 

En kvinnas böljande långa vita hår, som en älva, en druid tyckte en av mina väninnor som jag chattar med. Var hon ung eller gammal? En kille i vinter outfit, helvitt från topp till tå - en vinterängel? En fluffig turkosfärgad dunkappa på varuhusets delikatessavdelning (not really my style)... 

Och här: total koncentration i Gallerian på Hamngatan i närheten av Sergels torg och NK... man är engagerad i ett spel eller någonting annat på mobilen:



I Solna centrum, ett köpcentrum där jag ibland drabbades av klaustrofobi:








Här är jag på f.d Aleksi 13, som nu erbjuder pop up utrymmen åt Glasshouse Helsinki med design och konst. Jag klär mig dagligen i min Noom-kappa, ett slags förmånligt "tantmode" som säljs hos Stockmann. Jag skäms för att jag inte mera trivs i fjolårets tjocka olivgröna kappa, den känns bara obekväm med sin konstigt sneda knapprad.... Men om det blir riktigt kallt tar jag den i bruk... En lyx att äga många olika kappor, men åren går... och kläder samlas i garderoben, loppis- och reafynd, som man med jämna mellanrum gallrar och ger bort, så som den vita långa täckjackan från 2013 (påminde om vinterängelns!)... Ja, man blir oftast inte smalare med åren...


Less is more... Behöver vi allt det här? Julpynt i ett slags concept store, blandning av café och presentbutik:


Skönt med kvällste på ett folktomt café:



 Julafton i Helsingfors, solsken och över -10 grader...



Half a Yellow Sun, hette Chimamanda Ngozie Adichies genombrottsroman, om Biafrakriget i Nigeria på 1960-talet. Här en hel gul sol, målad av min dotter, en målning som hon kom efter på julafton.

Julafton med sönerna, vi hade livliga diskussioner, reasoning, så som det heter på Jamaica.


Vilostund efter maten:




Michael fixade toppstjärnan i vår lilla gran:


David har fått fina cornrows flätor, som fixades hos Colours-frisörsalongen. Här skyddar han håret med en duk som kallas dorag:


Juldagen firades i Mellungsbacka med min dotters familj. Vi smakade också på jamaicansk juldricka som lagas på röda sorrelbär och spetsas med rom.


Jag kan ogilla såna här reklamer: ett lyxmärke, som signalerar att allt är möjligt för de vackra och de rika, att det är helt legitimt att önska sig Månen, ja, man uppmanas att göra det: Ask for the Moon... Eller så låtsas det vara lite roligt, en fantasi, en juldröm:


I Stockholm såg jag överraskande många "bag ladies" och andra som såg hemlösa ut med sina plastkassar, väskor, bylten och andra knyten. Bag ladyn på Odenplan tycks vara en känd figur, man undrar nog lite hur det är möjligt att hon så ofta kan sitta på busshållplatsens bänk med sin överfulla skramlande shoppingvagn, även i köldgrader. Men sedan plötsligt, mot slutet av november, såg jag henne inte mera.

Den här ensamma mannen fick jag syn på när jag tittade in i Kulturhuset vid Sergels torg. Han satt i glasobeliskens juligt röda sken medan folk deltog i en tillställning i lokalen alldeles bredvid, jag tror det var en vernissage eller en"släppfest" av något slag. En DJ spelade trendig musik vid dörröppningen, ja, jag såg olika DJs spela musik lite varstans, till exempel nere i NK:s matavdelning, en avdelning som jag inte blev klok på...

Jag hoppas att det inte känns för sårande och opassligt att jag lägger ut den här bilden, men den fångar den sorgliga sidan av vårt moderna city liv, speciellt i dessa jultider: 

Blå timme i Mellungsbackas Klenodpark. Vattnet i bäcken var bara delvis fruset, jag kunde höra bruset och det fina ljudet av snön som knarrade under människornas skor när de gick förbi. 

Stilla natt, heliga natt, mörkret flyr, dagens gryr...



Den kreativa processen, i början är det tabula rasa... Ha en fin fortsättning på julhelgen!

 

måndag 13 december 2021

Luciadag i Helsingfors






Dagarna har gått både snabbt och långsamt, kändes så konstigt att vara hemma igen, sova i det bekanta sovrummet som var mina barns gemensamma rum i många år, vandra på de bekanta gatorna, åka spårvagn och metro utan att behöva fundera om man steg på rätt tåg.  Hagsätra? Farsta strand? Alvik? Åkeshov? 

Det tar tid att smälta allt vad jag upplevde i Solna/Stockholm, det tar tid att bearbeta sorgen. Jag sorterar fortfarande, min fasters saker som min syster och svåger tog med sig hit, böcker, brev, fotografier. Jag sorterar också minnen, tänker på mina möten med min faster, umgänget med henne i min barndom, besöken hos henne i Solna på 1970- och 80-talen. När jag fick mina barn träffades vi inte lika ofta, men ringde regelbundet. Minns oron 2015 när hon inte svarade i telefonen: hon var intagen på ett vårdhem efter en magoperation, men fick ändå återvända till sitt eget hem.

Jag blir glad av att läsa brev som min mamma skrev åt henne för trettio, fyrtio år sedan, alla ganska kortfattade, skrivna på maskin. Jag läser mellan raderna. Jag läser också brev och postkort som jag själv skrivit, i dag fungerar de som ett slags dagböcker, en påminnelse om hur jag tänkte och kände på den tiden, till exempel som nybliven mor, som ung författare... 

Elbolaget ville ha tilläggsuppgifter för att avsluta avtalet... Kändes hemskt att stänga dörren till min fasters tomma bostad för sista gången i Solna och kasta nycklarna in genom brevluckan... Allt tömdes, stängdes, avslutades. Ett helt liv tog slut, känns så slutgiltigt, oåterkalleligt, sorgligt. 

Hemma i Helsingfors blev dagarna allt kallare, mörkret föll tidigt, det blev inte av att genast vandra över den lilla bron till Ugnsholmen, först för en vecka sedan gjorde jag det när det var nästan vindstilla och vacker solnedgång bakom Rönnskär... Kölden hade bildat vackra ismönster på vattnet, som sakta frös. Men sedan svängde vädret om, nu är det plusgrader och halt på trottoarerna.  






 
I dag firades Luciadagen, här en lite rolig bild av en liten luciakör på Kulturhuset i Stockholm. Det var mot slutet av november, kören övade och sjöng om och om igen Santa Lucia, samtidigt som deras uppträdande filmades. Jag blev speciellt imponerad av den något ovanliga lucian, som kunde ha varit en lite äldre manlig släkting till mina söner:


Jag hinner inte skriva så mycket i dag, men lägger ut lite bilder, som vanligt. Lite juliga bilder, jag var på en fin och rolig lillajulsfest i Kasberget (i närheten av den japanska parken). Det var smällkallt, men glöggen värmde skönt i den mysiga bostaden och det kändes fint att umgås med väninnor som jag känt i närmare trettio år. Tack, Majvor!



Har umgåtts med barn och barnbarn, lilla Jocke är snart åtta månader gammal, han kryper och visar tydligt när han är nöjd eller mindre nöjd. Tycker det var i går som mina egna barn var små.

Inte lätt att vara mamma till småbarn och samtidigt stjäla lite tid för eget kreativt arbete:


Stora syster visar vad hon lärt sig i skridskoskolan inför en ivrig liten publik: 




Min fasters ryska påskägg i lack, i en Carl Larsson pepparkaksburk:


Några minnesföremål från Solna och en bok om Rosa Luxemburg. Min faster hade många inramade fjärilar, jag tog med mig en enda. Krysantemen kan plockas en enda gång, säger en kinesisk aforism (eller var den en zen koan?):


De tomma rummen i Solna med ljusa mönster på tapeten som visar var tavlan hängt, var träsoffan stått:
 


 


Här satt David med sin dator, innan rummet tömdes. Jag är så glad att jag har de här bilderna och minnena: 


Köket, tomt och rent efter flyttstädningen, i väntan på renoveringen och de nya invånarna:


David vid köksbordet med de gröna pinnstolarna, fönstret fullt med blåa glasflaskor, sidenblommor, fjärilar, två små luftballonger, och vissnade krukväxter:


Ser ni någonting bekant i den här bilden:


Jag sov i det här rummet, på sängen framför det här skåpet med öppen dörr... 


Nej, det här får bli den sista bilden av ett tomt rum:



 
I Mellungsbackas park med den sorlande bäcken, stenarna pudrades av snö i det lätta snöfallet. 



Nej, det här är inte julgubben, utan en granne... Först idag på luciadagen uppenbarade sig julgranen som brukar stå på vår gård. Men ingen kom för att resa upp den och klä den med ljusslingorna. Få se om den ligger kvar där i morgon... Hur som helst: ha en skön väntan på jul med många ljus,  goda minnen och varma tankar!