Februari inleddes med det nya året, Tigerns år enligt den kinesiska kalendern/astrologin. Ja, jag måste medge att jag just nu har lite svårt att hänvisa till Kina och därmed allting kinesiskt, med tanke på människorättssituationen i dagens Kina, det kontroversiella i att vinter-OS i år ordnas i Peking. Men att bojkotta allt kinesiskt känns också ensidigt och orättvist. Och när det gäller det kinesiska nyåret så handlar det ju om mytologi, gemensamma myter från olika delar av Asien, inte bara från Kina, myter som i något skede blivit en del av vårt "kollektiva arv", världsarvet.
Måndagen den 31 januari råkade jag vara på stan när det var lite karnevalstämning på Centralgatan i vinterkylan. Isskulpturer av Tigern, vackert upplysta i blått. Röda lyktor, monster som med två personer inuti rörde sig till taktfast trummande, en lång röd drake som cirka sju personer satte i rörelse ovanför sina huvuden i böljande, krälande rörelser, som en jätteorm med drakhuvud.
Jag har sett allt detta många gånger förut, senast på Medborgarplatsen, och för några år sedan fotade jag en isskulptur föreställande en tupp (det måste ha varit 2017, då Tuppens år inleddes).
Det var lättare att fota isskulpturerna en dag senare, utan publik, liv och rörelse. Bara tigrarna, fångade i den lysande blåa isen.
Sä här karakteriseras Tigern och Tigerns år enligt den kinesiska zodiaken på Metro Modes webbsida, fast man behöver ju inte ta det på fullt allvar (entusiasm och vilda drömmar, det vill vi ju alla ha... och de övriga djuren i kalendern skildras också så positivt som möjligt):
Till skillnad från Råttans år 2020 (som handlade om överlevnad) och Oxens år 2021 (som handlade om att anpassa sig själv till en ny verklighet) så handlar Tigerns år om att göra stora förändringar. Ett år då vi hittar tillbaka till vår entusiasm, tar risker och ger oss ut på äventyr.
Vi kan förvänta oss plötsliga förändringar i år, gällande allt från karriär, hem och relationer. För vissa innebär detta positiva förändringar, för andra kan det bli ett krävande år. Nyckeln är att hålla våra egon under kontroll, samtidigt som vi följer våra vildaste drömmar.
Tigrar är väldigt tävlingsinriktade. De är kända för att vara modiga och ambitiösa, men de är även generösa och vill gärna hjälpa andra. Även om de älskar att vinna är rättvisa otroligt viktigt för dem.
Min syster är född under Tigerns år, ja, metalltigerns, själv är jag drake, närmare bestämt vattendrake, för de fem elementen är också viktiga: trä, eld, jord, metall och vatten. Ja, de sägs både föda och förgöra varandra, i samma ordning.
I min barndom och ungdom visste vi ingenting om kinesisk astrologi, det var bara våra egna "västerländska" stjärntecken som gällde. Jag är född i Fiskarnas tecken, min syster i Vågens, pappa var Oxe, mamma Tvillingarna... Vår farmor sände oss smycken och födelsedagskort från Berlin, prydda med våra stjärntecken, och bläddrade vi i Året Runt eller Hemmets Veckotidning kollade vi vårt horoskop, dvs vad vi hade att vänta oss inom den kommande veckan. Vi visste vilka filmstjärnor och popidoler som var födda i samma tecken som vi, för mig var det Elizabeth Taylor och George Harrison, för min syster Brigitte Bardot och John Lennon.
När mina barn var små på 1990-talet var intresset för horoskop inte mera lika stort, jag tror inte att jag just någonsin diskuterade våra stjärntecken med dem. Mina tre barn är alla födda under olika stjärntecken: i Stenbockens, Oxens och Skyttens, enligt den kinesiska astrologin är de Geten, Råttan och Apan.
Min roman Den osynliga draken utkom 1980 på Schildts förlag och på Författarförlaget i Stockholm, min enda bok som tryckts i två upplagor. När jag i dag bläddrar i boken trillar sidorna bort, en efter en, limmet i bokryggen var tydligen inte så värst bra... Romanen följer en flickas väg i livet, från 1950-talet till en avlägsen framtid, ja, när jag skrev romanen kändes 2020-talet otroligt avlägset, nästan som ett slags rymdålder. Det sista kapitlet skildrar ett besök på restaurang Golden Dragon år 2036.
I varje kapitel meddelas det, liksom helt lösryckt från den övriga skidringen, vilket år det är, enligt den kinesiska kalendern. Jag tänkte att det var ett sätt att glänta på dörren till en annan värld, så som det beskrivs på bakpärmen: undanglidande och hemlighetsfull. Här några exempel:
Solen hade gått i moln. Några kråkor kretsade ovanför stranden, som dystra skuggor. Sedan flög de bort, på tunga vingar. De flög ovanför sjön och syntes som tre svarta klumpar vid skogsranden. Snart försvann de helt och hållet. Det var Getens år.
Mormor var alltid förberedd på det värsta, det var jag också på den tiden, som nioåring, under Oxens år. Det världspolitiska läget oroade mig oerhört.
Jag ville somna i solen och glömma bort hela lägret, Maggan, Tossan och flickornas oavbrutna pladder. Det var Ormens år.
Jag väntade på att stenmurarna skulle rasa samman, att tiden och rymden skulle explodera, att kapelltornet skulle smulas i små bitar. Men ingenting hände. Rauha lunkade fortfarande på gången med sin skottkärra. Klockan visade halv elva. Det var Harens år.
Till slut fick Yuko tag i mina röda stövelskaft och lyfte pustande och stönande mina fötter in i bilen. Fotbollsmatchens enorma publik visade sitt uppskattande i televisionen, hurrade och skrek. Det var Tuppens år.
Den här leksakstigern fanns i min fasters hem i Solna. Jag såg den varje morgon när jag vaknade: den vilade på den blåa kappsäcken som stod framför min fasters tavlor i sovrummet. Jag blev på något sätt väldigt fäst vid den här tigern och tog den med mig hem, trots att den luktar ganska starkt av tobaksrök och kan därför inte ges åt mina barnbarn. Nallen som sitter bredvid tigern var min 90-åriga fasters gamla nalle, kanske över hundra år gammal, eftersom den också hade tillhört min fasters två äldre systrar som båda tragiskt nog dog i difteri på 1920-talet. Den kära gamla nallen fick en hedersmedalj i Stockholm där den valdes till den bästa nallen på en nalleutställning i Vasastan.
Jag tog också med mig en dvd-box med Andrej Tarkovskijs alla filmer, jag bara kunde inte låta dem föras till Stockholms stadsmission. Jag har kvar en gammal laptop med "cd-station", få nu se om jag lyckas öppna datorn...
The Tyger
Tyger Tyger, burning bright,
In the forests of the night;
What immortal hand or eye,
Could frame thy fearful symmetry?
William Blake, 1794
Ha ett fint Tigerns år 2022-23!
