Sommarsolstånd

I dag infaller sommarsolståndet, årets längsta dag. Nu blir nätterna igen längre... Jag läser att solen i dag lyser lodrätt från himlen i Kräftans vändkrets (jag tänker på Henry Millers roman med samma titel...), norr om den norra polcirkeln, alltså i Lappland, går solen inte alls ner.  The Land of the Midnight Sun, låter som en kliché, men är fullt sant. 

På det södra halvklotet är det här årets kortaste dag, men sedan vänder det igen: i söder blir dagarna längre, här uppe i norr kortare, tills höstdagjämningen infaller den 23 september... 

Jag blir alltid lite vemodig när det är sommarsolstånd (eller vintersolstånd för den delen): så snabbt tiden går, så snabbt årstiderna växlar, glider in i varandra. Jag tänker också på den fina jazzgruppen Oregons album Winter Solstice... Och jag tänker på de sista ljusa försommardagarna som jag upplevde i Simskäla på Åland. Där följde jag med äppelblomningen i de knotiga träden under Anni Blomqvists balkong.  När jag kom hem till Helsingfors för en vecka sedan hade den skira vårgrönskan blivit mörkgrön, liksom tung. 

Här några sista bilder från Simskäla, från veckan då min syster och svåger kom på besök. Med bil löpte allt så lätt och behändigt: vi körde till matbutiken i Vårdö, tappade dricksvatten ur kranen ute på gården, körde lite omkring i Vargata, förbi äppelodlingar, till båthamnen ("besöksbryggan"), där sommarkaféet Hamnmagasinet inte ännu öppnat. 

Men följande dag gick vi till fots till västra Simskälas hamn med fin havsutsikt, båthus och bodor. Tidigare har det funnits en färjförbindelse till västra Simskäla, vilket förklarar skylten Välkommen till Vårdö Simskäla vid vägkanten. Vi såg några granna ankor (kalkoner?) i en damm, en av dem travade långsamt över vägen och visade upp sina vackra fjädrar. 

Senare på dagen provade vi att meta med våra enkla fiskedon på båthusets brygga i Strömmen, men det nappade inte, så vi grillade korv i stället, på den behändiga engångsgrillen, medan fåglarna höll kvällskonsert omkring oss. Jag undrar vad det är för en liten låda som syns här på bryggans bänk... 

På Katrina-vandring med den trevliga guiden Marja Ojanen i Vårdös Vargata-by, författaren Sally Salminens barndomsmiljö, en miljö med stora kaptensvillor och små "backstugor" som inspirerade henne att skriva succéromanen Katrina, som vann förlaget Holger Schildts pristävling 1936. 

 

Marja Ojanen och Lars Asker, som är släkt med Sally Salminen, vid Sallys barndomshus i Vargata:

Vårdö kyrka (tidigare stenkapellet Sundskären) med anor från 1400-talet, tillägnad aposteln Mattias:

Vi lämnade Simskäla den 9.6. och körde till Mariehamn, där jag hade träff i mysiga Bagarstugan med Ålands kulturstiftelses ordförande Pia Rothberg-Olofsson. Vi hade ett givande samtal om stipendiatlivet i Strömmen - och Ålandspannkaka var givetvis på menyn.

Åland firade sina 100 år av självstyre, eller egensinne så som det stod på affischerna. Strax efter Bomarsund kom en kortege av bilar och en liten buss emot oss: det var hedersgästerna, den svenska kungen och den finska presidenten, som anlänt till Åland för att ta del av festligheterna. Vi lyssnade på deras tal på tv:n i stugan som vi hyrde på Eckerö, och tittade sedan också på jubileumskonserten som hölls på "Ålandskungen" Anders Wiklöfs tennisarena. 

Följande morgon tog vi färjan över till Grisslehamn, första gången för mig, en sjöresa som tog bara två timmar. 

Pia Rothberg-Olofsson i Mariehamn:

I galleriet i Eckerös post och tullhus pågick hantverksutställningen Starkt, Salt, Skarpt. Här det blåa rummet:

Stugorna på Eckerö Camping var byggda vid en liten sjö på berg och ett slags mo med buskar och blåbärsris. Susande träd, en doft av skog, nästan som att vara långt borta i Karelen... Medan min syster och svåger underhöll sig med minigolf vandrade jag till havsstranden som fanns ett litet stycke längre bort med låga klippor, blommande gräslök, båtbrygga och liten simstrand.  Det skulle ha varit fint att köra lite omkring i motorbåten, eller att ro längs med stränderna. Men det är väl bara stadsbor och turister som tycker om att ro nuförtiden... 

Det var nog här som jag tog farväl av Åland:

 

 

Ha en skön midsommarvecka! Den här rosen är fotad här på Helsingfors stränder: 

Försommar på Åland

Dagarna flyger förbi, har både skrivit och cyklat, ville söka upp "Ruts bastu" på klipporna i Östra Simskäla, men hittade inte dit, trampade på fel väg... Plockade blommor vid vägkanten, ställde buketten i en vas på Annis vackra gamla vedspis. 

Snart är äppelblomningen förbi, nu blommar syrenen, vallmon är i knopp, har sett fin röd rosenapel i Sandö på Kallas SkärGård-restaurangens gårdsplan. Välsignade bin, som flyger från blomma till blomma och pollinerar. Vita fjärilar fladdrar förbi, men också sorgmantlar, amiralfjärilar.

Asken, detta ädelträ som inte är så vanlig i Finland, har fått sina löv, det sista bland lövträden. Jag lyssnar på fågelsången, i går sjöng en helt fantastisk fågel i syrenbuskarna, den lät lite som en näktergal, men jag vet hur en näktergal låter. Kanske en steglits, eller lövsångare? Busksångare, föreslog en författarkollega på Facebook, en fågel som är fin på att härma andra fåglar.  Steglitsan, en roman av Donna Tartt från 2013. 

Jag upptäckte en fin bok i Annis bibliotek, Naturbilder av en engelsk dam året 1905. Damen var Edith Holden, illustratör, född 1871 i Kings Norton i Birmingham. Hon gick en tragisk död till mötes 1920 när hon drunknade i Themsen en dag i mars när hon plockade knoppar från ett kastanjeträd. 

Fina teckningar av Edith Holden:

På min cykeltur på östra Simskäla, den lilla havsviken som blev min "resting place" var också helt ok: 

Ytterdörren på den mysiga bakre sidan av det nymålade huset, den fina orangefärgade cykeln som jag fick låna:

Återstår att skriva om Sally Salminen-vandringen som jag deltog i, eller Katrina-vandringen, baserat på Sallys succéroman från 1936. Jag skrev en text om Sallys tid i New York, där hon skrev romanen och deltog med den i Schildts romanpristävling, samtidigt som hon arbetade som hembiträde. Min text finns i antologin Sallys saga (1986). 

En busslast med turister tittade in i dag, fint att det finns intresse för Anni Blomqvist, hennes böcker och liv. Hon satt ju vid vedlåren (till höger om spisen) i sitt kök och skrev, känns onekligen lite konstigt att jag sitter här i dag, vid hennes rymliga köksbord (känns fint att arbeta vid ett tomt bord) och skriver på min laptop. 

Här tillsammans med guiden Tiina Aura:

Önskar er fina och fridfulla junidagar! Klockan sju på morgonen i Strömmen på Simskäla, vindstilla, blåaste blått: