söndag 25 februari 2024

Penkis i Helsingfors 2024

Jag har alltid tyckt om att titta på abiturienterna och deras bilplakat på penkis/bänkskuddardagen, på finska lyder hela termen penkinpainajaiset, dvs dagen då abiturienterna i gymnasiet firar sin sista dag i skolan, varpå läslovet inför studentexamen börjar. I år inföll penkis 8.2.

I Helsingfors samlas bilarna i ett långt led på stranden i mitt grannkvarter, tolvtiden kan jag höra det bekanta karnevalistiska ljudet av enstaka penkisbilar som kör förbi vårt fönster på väg ner till stranden.

Här lite försenade bilder från årets penkis. Jag hann precis ner till stranden innan bilarna satte sig i rörelse och körde iväg till centrum.

Plakaten fångar alltid någonting väsentligt i tidsandan och förmedlar också abiturienternas känslor av prestationsångest och oro inför framtiden.  Humor och allvar, satir, dagspolitik, studiepolitik, kultur, ordlekar, den senaste teknologin, alkoholkonsumtion.. Roliga kostymer...

Jag hann inte se alla bilar, kön var så lång, och tyvärr missade jag alla finlandssvenska gymnasier, vars bilar stod parkerade närmare Eirastranden.

De finaste plakaten var nog gjorda av de redan halvt proffsiga abiturienterna från Helsingin Kuvataidelukio (HKTL), bildkonstgymnasiet.

Här deras fyra bilar, det finaste plakatet tycker jag var med Aki Kaurismäki som melankolisk, rökande Abi. Och Romulus och Remus-studenterna får sin mjölk av YTL-vargen, studentexamensnämnden, vars logo är en silhuettbild av Athenes huvud, vishetens och krigets gudinna:





De följande plakaten förmedlar prestationsångest, rädslan för att misslyckas och att inte bli färdig på tre år genom en hänvisning till artisten Anis sång Jos puhutaan totta, att drabbas av stressrelaterad huvudvärk (bekant för oss författare!), abiturienten som Hugo Simbergs sårade ängel som lyfts upp med hjälp av energidrycker:






Mumintrollet figurerade på ett par plakat, intressant att Mårran ses som den fruktade läraren:


Efter förlusten i riksdagsvalet sade Vänsterförbundets Li Andersson vituttaa kuin pientä eläintä... ungefär att det kändes bara för fittigt... medan Sannfinländarnas Teemu Keskisarja anklagade kvinnliga studenter för att slösa för mycket pengar på glittriga gelnaglar och smink (irtokynnet kimaltavat):


Här hänvisas det till nedskärningarna i studiestödet:


Här anklagas lärarna för att likt knarklangare vara enbart intresserade av sitt eget "ämne":


Missade tyska och ryska skolan i år, men här är franska skolans bil, alltid roligt med olika språk:



International School of Helsinki med sin mångfald av namn och memer:


I Hertonäs gymnasium kan man à la James Bond få sju laudatur utan att ha läst en enda bok och utan att ha några hjärnceller:


Kronohagens gymnasium anser sig vara ett kricketsällskap:


Hänvisningarna till alkoholdrickande förekommer alltid. Nyt alko lukuloma, nu började (alko, talspråk för alkoi)) läslovet... På min systers abibil anno dazumal stod det tyhjän pään täyttää 4 a:ta, med en bild av fyra ölflaskor... D.v.s. ett tomt huvud fylls med fyra a (ordlek på både starköl, alltså a-öl, och det låga vitsordet approbatur).


Här ses YTL (Studentexamensnämnden) som mördaren i filmen Psycho:


Medger att jag ibland har svårt att förstå alla uttryck, t ex mintis. Man säger på finsk slang att fleda on mintis, håret ligger fint (tack vare hårspray), men här antyds att ett dåligt studentbetyg är mintis, men håret ej... 


Hänvisningarna till populärkultur är alltid många. Här grillar YTL-Barbie (med Athene-logon) abina på en Barbie Q-grill, men förstår mig inte riktigt på loppet från fina Stockmann till lågprisbutiken Tokmanni:


Fint med lite "representation", en student som ser afrikansk ut har en massa texter att komma ihåg. Här hänvisas också till realityserien Survivor, en kamp mellan YTL och abiturienterna:


Samma kamp pågår här, med en hänvisning till Star Wars-filmen the Rise of Skywalker, antar jag...


Jag har inte sett Barbiefilmen, så jag missar kanske nånting här som har att göra med Ken och fiskar? Ressu är smeknamnet på det anrika finska Reaalilyseo (reallyceum), samtidigt som Ressu är det finska namnet på hunden Snoopie i Peanuts:


Mina två äldre barns gymnasium var Tyly i Främre Tölö. Intressant med finska ungdomars talspråk, koskaa i stället för koskaan...Blir Tyly-abin någonsin färdig? Här oroas det också över poänggränserna:


Yngre sonen gick i Mäkelänrinteen lukio, Märsky, idrottsgymaniset:


Här behövdes inga ord:


Abina kastar alltid godis åt folk som står och tittar och hejar på dem, här två pojkars fina kap:


Tyst och stilla på stranden när bilarna kört sin väg. Om tre månader blommar körsbärsträden... Lycka till i studentskrivningen! 





måndag 1 januari 2024

Decemberdagar

Gott Nytt År 2024!

Decemberdagar, i väntan på jul och kanske på Isfrun...

Giraffen fick jag av yngre sonen från hans resa till Zanzibar/Tanzania på våren:



Saknar Kökar, men på Ugnsholmen i Helsingfors kan man också njuta av havet, stormar, klippor och lilla Canal Grande:





Julgranen på vår gård uppenbarade sig tidigt i år. Snöklädda granar är egentligen vackrast, de längtar säkert tillbaka till skogen där de borde ha fått växa tillsammans med andra granar och kanske ha fått se älgar stryka förbi, skogsharar skutta fram bakom snödrivorna, känt kråkor och andra fåglar, kanske kuukkeli (lavskrikan)gunga på grenarna, i stället för att ha planterats på julgransodlingar någonstans i Finland eller utomlands, där granodlingen utvecklats till en storindustri.






Bland alla pråliga granar som man ser i köpcentren och i skyltfönster hörde den här rosettprydda granen i Marimekkobutiken till de vackraste, tycker jag:


Fick kärt besök på självständighetsdagen, barnbarnen pysslade vid vårt gamla matbord från 1950-talet:


Här bakas de första jultårtorna, det snygga köket är tyvärr inte mitt, utan Cindys...


David kollar en laddare, som kanske inte var så bra... Cindy stickade den röda mössan för två år sedan.



På Tomasmarknaden på Senatstorget, där det säljs hantverk, julprydnader, matvaror som honung och ost, kanske kalakukko från Kuopio och serveras risgrynsgröt och glögg...




3.12. var det så kallt att jag inte stannade på jultorget för att "ta en fika":


Street fashion, vacker röd kjol och röda brallor... Många turister från Asien före jul, kanske på väg till Lappland, långa köer till varuhusets tillfälliga Louis Vuitton-avdelning, dit man måste boka tid på förhand... Den japanska konstnären Yayoi Kusamas bollmönster finns nu på LV-väskorna, en liten röd väska med vita bollar/prickar, polkadots, kostar ca 5000€. Jag minns Kusamas fina utställning på HAM för nästan tio år sedan.

Jag tycker om Stockmann, men gillar inte idén att varuhuset börjat satsa så mycket på lyx. Vem av oss lever La dolce vita? 

öd







Efter en lillajulsfest med författare vek jag på småtimmarna in på en bar, där inredningen var svart och tatueringarna många... Och innan jag var hemma tog jag mig ännu till Canal Grande, som såg ganska spooky ut den tiden om dygnet. Solen skulle gå upp först kring halv tio på morgonen...





Jag såg pjäsen Röda rummet, baserad på Kaj Korkea-ahos roman, på Lilla Teatern. Tyckte mycket om föreställningen, speciellt Riko Ekhlunds prestation var imponerande, samspelet med unga Mikko Kauppila likaså.  Musiken och den avskalade dekoren tilltalade mig, bondage temat kändes lite främmande, och alla hus på Jungfrustigen i Ulrikasborg är inte jugend...

Jag går på tok för sällan på teater, tröskeln är på något sätt högre än att gå på bio. Bildkonstnären Sofia Wilkman lockade mig med och efter föreställningen tog vi oss upp till det renoverade hotell Tornis bar, som visade sig vara ganska trång och tråkig, med skyhöga pris på drinkarna. Men utsikten från den snöprydda terrassen, och från det legendariska toafönstret, var fin. 




Sällan som jag besöker Teurastamo, det forna slakteriområdet i Vallgård nära Fiskehamnen med bl a galleri Kohta, fiskbutiken Tukkutorin Kala. I den stora Kellohalli-hallen pågick julmarknaden... Och nu, när det är nyår, inser jag att jag glömde att gå på Gamla studenthusets traditionella julbasar! 

Sällan som jag köper någonting på basarer, hantverken är ganska dyra, men stämningen är fin i trängseln och gärna skulle man ju stöda försäljarna.





Med Olivia på Tomasmarknaden, sista dagen när torget var öppet. Vi hann åka karusell, träffa julgubben och äta risgrynsgröt smaksatt med kanel, äppel och plommonsoppa... Ja, vi köpte en fin handgjord leksaksräv, en handdocka.





På Esplanaden vek vi in på Kämp köpcentrum, dit jag sällan går. Hats, anybody? Här ser ni också räven:


En ny Moomin Shop har öppnat i Svenska Teaterns hus, mittemot Akademiska bokhandeln. Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka om alla muminprylarna, men fint att se nya upplagor av böckerna, av vilka Trollvinter kanske är min favorit. 


Julafton hos Cindy, lilla Joakim kände nog genast igen jultomten, sin farfar, här med morbror Michael:




Julgubbens predikament: att vara anonym, att försvinna lika plötsligt som man kom...



Fick den här fina tröjan med hjärtmönster av Michael:


Julafton i författargården Villa Biaudet i Lovisa, 2001, Michael var jultomten:


Helsingfors är fint, på stranden av havet:



Men Kökar är minst lika fint med sina välbevarade strandbodar och båthus, Kökarhjärtat, som istiden ristat i berget:




Igår firade jag nyårsafton och Michaels födelsedag (han är född på nyårsdagen) med yngre och äldre personer,  Jamaican style:


Gott Nytt År 2024! Ring out the old, ring in the new... (Tennyson, 1850)

Jag gjorde en lång promenad i dag, trots den bitande kölden  (-16). Havet fryser nu snabbt och en riktig köldknäpp är på kommande, kan bli över -40 i norr. Jag tror att det är Isfrun som är på väg hit...

Jag såg vita moln av sjörök/dimma ovanom vattnet, Isfrun som andas kyla? Svårt att fånga med mobilkameran, men kanske ni kan se lite av dimman här: