lördag 30 december 2017

Gott Nytt År!

Violett skymning vid Nationalmuseet... Såg antagligen en av jubileumsårets sista Suomi Sata-utställningar... Bilder av finländare, år för år, ikoner som Laila Kinnunen och UKK, Tarja Halonen från början av 1970-talet. Magiskt att kika in i en View Master-kikare, att sitta i en bollstol, speciellt om man aldrig sett dem förut...  

Men jag orkade inte med en tronsal till, efter att ha sett så många på museer och palats i S:t Petersburg, så jag lyssnade på Nightwish i stället, fina Wish I Had an Angel...

https://www.youtube.com/watch?v=-xPIdta_uXI

Jag tycker om att vandra från sal till sal på ett museum, man behöver inte se allt. Fint att ha museikortet, man kan titta in en timme före stängningsdags, komma tillbaka en annan dag...

Jag hade ett fint år 2017, med friska, fina barn och barnbarn, inspiration från residensvistelser i både Marocko, på Åland och i S:t Petersburg.  #metoo var en oerhört viktig kampanj... Gott Nytt År 2018!


Nationalmuseet, av Gesellius, Lindgren
och Saarinen (1905-1910)
Gallen-Kallelas Kalevala-målningar i
takvalven 
Bilder av människor från olika
decennier flimrade förbi...
Pentti Saarikoski, på 1960-talet
Laila Kinnunen och Tarja Halonen...
Design från 60-talet... 
Minns ni View Master-kikaren?
Nej, inte en tronsal till... så jag lyssnade i stället på...
... Nightwish...
Hemgjorda bastuskopor, med personlig text... 
Visst är de fina, Aalto-stolarna... De här
får mig att tänka på vår och påsk... ;-)
Köpte två julgransbollar på museishopens
rea, åt mitt barnbarn...
På Svenska fredsvännernas julfest den
28.12, traditionellt på de Värnlösa
barnens dag. Elisabeth, Inger och Birgit.
Topelius uppe på väggen bakom oss... 
Gyllene varelse i Helsingfors... Friend or foe? Gott Nytt År!

måndag 25 december 2017

Nu är det jul igen...



Som barn var det magiskt att vänta på julen: första advent, Luciadagen, julgatan...  Min syster och jag fick adventskalendrar från Alice, vår farmor i Berlin, jag kan fortfarande känna en barnslig glädje när jag ser en vacker kalender... I år var det Helsingfors-församlingarnas kalender som delades ut med Kyrkpressen.

I dag syns de första julprylarna redan i oktober. Det rikliga utbudet av julkaffe och julgodis förbryllar, förpackningarna med starkt parfymerad body lotion och shower gel. Vad är bath truffles?

Min yngre son åkte med sin flickvän på en lång interrailresa i början av november, tågbiljetten berättigade till sju olika tågresor. De flög till Oslo och åkte sedan via Malmö till Köpenhamn, varifrån de flög till Prag. Sedan besöte de Wien, Salzburg, Heidelberg, München, olika städer i Belgien och Holland...

David och Thien åker på Interrail...

Jag gick på en julbasar i barnens lågstadium tillsammans med dotter och barnbarn. Vi prövade att sitta i de gamla pulpeterna i korridoren... Jag tror att jag satt i en likadan antik pulpet i den gamla folkskolan... De uppstoppade fåglarna och små däggdjuren i skåpets glasvitrin, sådana ser man i nästan alla skolor...Ugglans stirrande blick, sångsvanen, ekorren... 

Jag tillbringade en vecka i S:t Petersburg och sedan kom de unga resenärerna lyckligt hem. Jag tog västmetron till Drumsö, där David arbetar sporadiskt på ett kafé. Så mycket han måste kunna som barrista, samt grädda croissanterna, hantera den digitala kassaapparaten, servera vin, leta efter en kunds borttappade handskar... 

Jag träffade min goda vän, författaren Pirkko Lindberg hos Schildts & Söderströms julglögg, på förlagets nya kontor i Kronohagen. Vi köpte böcker och efteråt gick vi på ett glas vin, vi hade inte setts på länge och hade mycket att prata om. Åren går, jag minns när Pirkko besökte mig och barnen i Villa Biaudet i Lovisa, tillsammans med en väninna som nu är borta. 

Cindy fyllde tjugofem och vi höll en liten fest, vilket passade bra eftersom min syster och svåger råkade vara på besök i Helsingfors (från Mellersta Finland). Jag är ingen rutinerad värdinna, jag stressar inför minsta lilla bjudning (fast jag inte alls borde) och minns med fasa barnens födelsedagskalas när de var i dagis och i lågstadiet... Jag tog fram mammas blåvita kaffekoppar, jag hann inte baka... Mitt hem är sällan välstädat, men jag läser i julkalenderns lucka nummer 16, på min dotters födelsedag: När du julstädar, städa undan det negativa och ta fram det positiva.

När jag stressade som mest, på grund av jobbstress och julstress, hörde jag någon spela på en såg i metrotunneln... En såg, av alla instrument! Genomträngande, lite kusliga ljudvågor slungades mellan väggarna, det lät som om någon ylade eller jämrade sig, med extremt hög frekvens, nästan utomjordiskt, som signaler från yttersta rymden... Min stress bara ökade... Men jag tycker om kvinnan som spelar cello, ofta utanför Stockmann. Hon spelar koncentrerat, det låter som Bach (eller kanske hon improviserar?), hon fokuserar helt på musiken, tittar sällan på åhörarna.

Julen närmade sig, innan jag somnar brukar jag lyssna på julradion via mobilen, samtidigt som jag läser Zadie Smiths Swing Time, en roman som är helt bra, men som aldrig tycks ta slut... Jag byter ständigt kanal, irriteras av obegripliga nya arrangemang av traditionella julsånger... En rapversion av Hiljaa, hiljaa, joulun kellot kajahtaa?  Orkar inte med Helga Natt och Sydämeeni joulun teen, inte heller med Have Yourself a Merry Little Christmas (fast jag älskar Judy Garlands nervösa version). 

På Happy Holidays-kanalen sjunger Elvis, Ella Fitzgerald och ljuva, gråtmilda Karen Carpenter. Jag är själv konstigt gråtmild den här julen, är ledsen över oväntade dödsfall, längtar ibland efter mina föräldrar så att det gör nästan ont. I Wim Wenders kultfilm Himmel över Berlin säger Peter Falk åt den osynliga ängeln: I can’t see you, but I know you are here...

I år fick jag en julhälsning på Facebook, en automatisk översättning från finskan: God och tyst jul! Originalet var naturligtvis: Hyvää ja rauhallista joulua... 

Jag gick inte till gravarna den här julen, man hinner inte med allt. Tog metron till Mellungbacka, stannade för att lyssna på bäckens enformiga brus... Nej, jag vill inte tänka på Södergrans Ankomst till Hades: Se här är evighetens strand, här brusar strömmen förbi... 

Blev lite konfys när mitt ex helt överraskande tittade in på julaftonen för att träffa sönerna. I'll be home for Christmas? Jag tyckte att jag inte hade rätt mat att bjuda på, förutom batatmoset. Ital food, seen? Jah Rastafari! Minns den röda sorrelsaften på Jamaica, kryddkakan, hundskallet i dalgången i S:t Mary, rice and peas och den stekta fisken med en massa små ben som man fick se upp för... Out of many, one people...

Senare på kvällen, på julaftonen, satt jag i soffan, drack vittvin och åt vindruvor. På julen förvandlas de till julvindruvor... Jag följde med julmässan från Vatikanen, jag tyckte om Påvens Urbi et Orbi-tal:

Today, as the winds of war are blowing in our world and an outdated model of development continues to produce human, societal and environmental decline, Christmas invites us to focus on the sign of the Child and to recognize him in the faces of little children, especially those for whom, like Jesus, “there is no place in the inn” (Lk 2:7).

Det låter som Bach... 
Full storm, dagen före julafton... 
På apoteket när jag köpte Burana: Have
yourself a merry little Christmas... 
Barnbarnet vid Stockmanns hörnfönster... 
Julbasar i barnens gamla skola...
Den antika pulpeten... 
Julkaffe och julté... Varför måste kaffet smaka
pepparkaka?
De trötta resenärerna kom lyckligt hem...
Med författaren Pirkko Lindberg i
Unionsgatans artesanbutik...
Fest...
Till hög, till låg, till rik, till arm?
Julbak på café... 
Violett skymning på violett café...
.
Tog västmetron till Drumsö... 
Solig dag på julaftonen, ingen White Christmas... 
Figaro och våra julprylar. Trätomten är från
barnens dagisår... 
Sönerna musicerar på julaftonen. Ängel-
målningen är av Kristina Stenstrand...
Jag som virrig jultomte...
Julen 1994...
Barn och barnbarn på julaftonen. 
Julklappar: en tekanna, bio-biljetter, en anteckningsbok 
med ett citat av Lars Huldén, chattboken Någon hatar 
oss igen, Matti Kervinens fina Helsingforsfotografi...
Visst är han lite skrämmande den här gubben...
Julafton vid bäcken i Mellungsbacka...

torsdag 21 december 2017

Platser och ting i S:t Petersburg, författarrum

Genius loci? Platsens ande, kanske en skyddsande, enligt Wikipedia "den mening som samlas på en speciell plats", atmosfären som omger den...

I en stad fascineras jag av platsens magi, av skyltar och namn, vardagliga ting. Hur ser en rysk eller spansk mjölkburk ut? I Petersburg gick jag förbi barer med suggestiva namn: Bar Scandal, Bar Fidel, Bar Belgrad... På sommaren 2016 fotade jag Terminal Bar och Every Dog Bar. I andra städer har jag sett Bar Illegal, Café Depresso, Galerie Irrgang, Sieben Wünche, Golgata, Your Local Dealer... Vägskyltar och namn på små järnvägsstationer med vacker arabisk skrift i Marocko. Gare Ksar El Kebir...

Här har jag samlat bilder av olika platser och rum i S:t Petersburg, föremål i museernas vitriner eller i presentshopen, Rothschilds rosa fabergéägg, prylar med motiv från Vincent van Goghs målning Syrenbusken... Mjölkflaskan på mitt matbord i Finlandshuset. De små tingens gud... Texter, boktitlar... Mystiska små "koppir" som man ser överallt, vaktmästarhytter, ett arv från Sovjet... Leninmärkena på ett rockuppslag i Soviet Lifestyle-museet, en svart rock av Yohji Yamamoto för 4000 euro...

Strofer ur Anna Achmatovas dikter som museets besökare skrivit på muren i trädgården, i vacker kyrillisk skrift. Den emaljerade blinipannan i kommunalkans kök, leksaksapan på den röda soffan, vevgrammofonen....  Coca Cola-papperskorgen, som såg så malplacerad ut i poeten Joseph Brodskys arbetsrum. Kanske han faktiskt hade en sådan i sitt hem i Massachusetts.

Den grönmålade S:t Maria-kyrkan är granne till Finlandshuset på Stora Stallgatan (Bolshaja Konjushennaja). Den återupplivade församlingen är ingermanländsk, i grannkvarteret finns svenska S:t Katarina-kyrkan och vid Nevskij tyska S:t Petri. De här små kyrkorna var inte särskilt välskötta, atmosfären inte särskilt välkomnande. Brist på pengar, engagemang? Den armeniska kyrkan, som jag besökte på sommaren 2016, hade en helt annan atmosfär, kyrksalen var vacker, och man kunde tända ett ljus för de armeniska offren i massakern i dåvarande Osmanska riket 1915. 

Bakom S:t Petri-kyrkan och en urban tennisbana med högt grönt skyddsnät, finns Petri Schule, Edith Södergrans tyska skola, och den platsen får genast en speciell betydelse när man upptäcker den. Kanske gick min balttyska farmor, fem år yngre än Södergran, i Petri Schule (eller i Annenschule, stadens andra tyska skola).

Jag hade med mig fotografier av mina farföräldrar, Alice och Nikolaj, båda uppvuxna i Petersburg (Nikolaj föddes visserligen i Kuokkala på Karelska näset, men gick i militärskola i Petersburg). Jag placerade de svartvita fotografierna på fönsterbrädet i Finlandshusets lilla författarrum med utsikt mot en sluten innergård.   

Efter revolutionen och första världskriget återsåg Alice och Nikolaj aldrig sin hemstad (de träffades i Nykyrka på Karelska näset, kring 1919)... På fotografiet från slutet av 1960-talet har min farmor fyllt 70, redan trött och fårad, på besök från Berlin hos oss i Helsingfors. Hon kedjerökte, vilket jag antagligen också skulle ha gjort, ifall jag hade varit med om samma livsöden som hon. Min farfar poserar som ung soldat på det lite otydliga fotografiet, klädd i en lång mantel, båtmössa, damasker och högskaftade kängor. Det var under första världskriget i Frankrike, antagligen på våren 1917, innan han sårades i skyttegravarna. Men fotografiet kan också vara från 1918, vid krigsslutet.

Jag önskar att jag visste var mina farföräldrar bodde som barn och unga, att jag hade adresser som jag kunde ha sökt upp. För då blir en plats extra speciell, när man vet att en nära släkting bott där, vid just den gatan, kanske med utsikt mot en park eller i närheten av en kyrka, en järnvägsstation, någonting som framkallar sinnesbilder: ljudet av lekande barn, deras skratt, gungornas pendelrörelser, enformigt klämtande kyrkklockor och svartklädda kvinnor som långsamt promenerar hemåt, ett tåg som visslande lämnar perrongen, ökar på farten och försvinner bakom bangårdens sjabbiga tegelbyggnader...

Genius loci är något som konkretiseras och något ständigt närvarande som vi människor förvaltar där vi bygger bo, konstaterar den norska arkitekten Christian Norberg-Schultz. Vi behöver platser med stabil identitet där vi lätt kan orientera oss, för att inte bli alienerade. Genom att skapa arkitektur ger människan platsens mening en konkret form.

Verser av Achmatova på muren på Fontänhusets
innergård.


Fotoutställning på den fridfulla gården. 


Den gamla spisen i kommunalka-bostaden,
Achmatovas hem 1926-1952, en nyare del
av Sheremetjevpalatset..


De små tingens gud... En kaffekvarn, kastruller,
en brödkavel, ett skärbräde, en plättpanna... Vasken
med en kallvattenkran... Vi försvinner, men tingen 
står kvar...


Min mormor hade likadana brevbuntar, många brev från
fronten, Kenttäposti, löst snörda med papperssnören...


Joseph Brodskys arbetsrum i Massachusetts,
rekonstruerat i Achmatova-museet...


Apan och vevgrammofonen... 



Författarresidenset i Finlandshuset


Utsikt mot gårdsschaktet..


Stilleben med rysk, rätt gullig mjölkflaska...


Utsikt från Finlandshusets vindsvåning. S:t Maria-kyrkan
till höger, varuhuset Tsums höga spira i mitten.


Det finsk-ryska daghemmets lekplats på gården


Finlandshusets paradsida med S:t Maria-
kyrkan till vänster.


Den ingermanländska församlingens tidning.


Oma mua mantsikka, muu mua mustikka -
ett politiskt statement? :-) Beklagar den
oskarpa bilden... 


Svenska konsulatet i grannkvarteret


Blev utkörd härifrån, då jag tittade in i kyrksalen,
som stängdes... Pasjalusta... 


En lite solkig affisch vid tyska S:t Petri-kyrkans ingång.


Petri Schule, grundad 1760, sedan paus mellan
1915 och  1958. I dag skola nummer 222. 


En typisk "koppi", för vaktmästaren, gårdskarlen...


I den här "koppin" fanns en liten skomakarverkstad...


S:t Petri-kyrkan i violett skymning...


Magiska namn...


Juvelhandlaren Fabergé ombads tillverka
mindre lyxiga föremål för militärt
bruk under första världskriget... 


Fabergés emaljerade rosa Rothschild-ägg från 1902 med
diamanter, urverk och gyllene tupp som gal och 
flaxar med vingarna när klockan slår... 


Prylar för barn på Soviet Lifestyle-museet...


Böcker i ett skyltfönster. Propagandaaffischer:
Vigilance is our weapon, från 1953. 


CCCP-märken på ett rockuppslag...


Yohji Yamamoto-rockar hos Tsum,
kan kosta 4000 euro...


Sergei Diaghilev, Ballets Russes impressario, möter
Marlene Dietrich på en hylla i Dom Knigi...


Ganska fula skyltar som gör reklam för
 "vanliga" ryska restauranger...


Skylt i fönstret på en koreansk restaurang...


Betongbunker i Generalstabens museum...Coffee,
anybody?


"Orientalism", i Yusupovpalatset...


Nyckelhålsformad design i det moriska rummet...


Lillprinsessans blåa sal, i väntan på
lekkamraterna... 

Kläder från sovjeteran, ganska likadana som
vi hade på 70-talet...

Skärvor av ting som tillhört familjen
Stroganov...


Greve Stroganovs kära hästar förevigade... 


Julklappstips? 

Våning till salu vid Gribojedov-kanalen. Anybody?


Feminist Avant-Garde och The Time of Defeated
Hopes (i Petrograd och Leningrad)...

Prylar med motiv från van Goghs målning. Man fick inte
fota dem, så jag kände mig förpliktad att köpa
en ugnsvante... 


Yusupov-palatsets pampiga entré...


Grannhuset till Yusupov-palatset, ett helt vanligt bostadshus
från 1930- eller kanske 50-talet. Barnen gjorde en
snögubbe i den våta snön...


Stroganovpalatset i senbarock vid Nevskij... Den vita
gestalten försöker locka in turister i Chokladmuseet...


Reklam för inkommande World Cup i fotboll på
sommaren 2018 i S:t Petersburg...

Poeten Alexander Blok, medlem i Extraordinära
utredningskommissionen 1917...

Fotografier från 1950-talet bland frusna löv... 


I Finlandshusets författarrum... No-nonsense...


Alice och Nikolaj, på ett kort besök i sin forna hemstad...


Berlinbjörnen Olle, min trogna resekamrat,
säger dasvidanja!