Platser och ting i S:t Petersburg, författarrum

Genius loci? Platsens ande, kanske en skyddsande, enligt Wikipedia "den mening som samlas på en speciell plats", atmosfären som omger den...

I en stad fascineras jag av platsens magi, av skyltar och namn, vardagliga ting. Hur ser en rysk eller spansk mjölkburk ut? I Petersburg gick jag förbi barer med suggestiva namn: Bar Scandal, Bar Fidel, Bar Belgrad... På sommaren 2016 fotade jag Terminal Bar och Every Dog Bar. I andra städer har jag sett Bar Illegal, Café Depresso, Galerie Irrgang, Sieben Wünche, Golgata, Your Local Dealer... Vägskyltar och namn på små järnvägsstationer med vacker arabisk skrift i Marocko. Gare Ksar El Kebir...

Här har jag samlat bilder av olika platser och rum i S:t Petersburg, föremål i museernas vitriner eller i presentshopen, Rothschilds rosa fabergéägg, prylar med motiv från Vincent van Goghs målning Syrenbusken... Mjölkflaskan på mitt matbord i Finlandshuset. De små tingens gud... Texter, boktitlar... Mystiska små "koppir" som man ser överallt, vaktmästarhytter, ett arv från Sovjet... Leninmärkena på ett rockuppslag i Soviet Lifestyle-museet, en svart rock av Yohji Yamamoto för 4000 euro...

Strofer ur Anna Achmatovas dikter som museets besökare skrivit på muren i trädgården, i vacker kyrillisk skrift. Den emaljerade blinipannan i kommunalkans kök, leksaksapan på den röda soffan, vevgrammofonen....  Coca Cola-papperskorgen, som såg så malplacerad ut i poeten Joseph Brodskys arbetsrum. Kanske han faktiskt hade en sådan i sitt hem i Massachusetts.

Den grönmålade S:t Maria-kyrkan är granne till Finlandshuset på Stora Stallgatan (Bolshaja Konjushennaja). Den återupplivade församlingen är ingermanländsk, i grannkvarteret finns svenska S:t Katarina-kyrkan och vid Nevskij tyska S:t Petri. De här små kyrkorna var inte särskilt välskötta, atmosfären inte särskilt välkomnande. Brist på pengar, engagemang? Den armeniska kyrkan, som jag besökte på sommaren 2016, hade en helt annan atmosfär, kyrksalen var vacker, och man kunde tända ett ljus för de armeniska offren i massakern i dåvarande Osmanska riket 1915. 

Bakom S:t Petri-kyrkan och en urban tennisbana med högt grönt skyddsnät, finns Petri Schule, Edith Södergrans tyska skola, och den platsen får genast en speciell betydelse när man upptäcker den. Kanske gick min balttyska farmor, fem år yngre än Södergran, i Petri Schule (eller i Annenschule, stadens andra tyska skola).

Jag hade med mig fotografier av mina farföräldrar, Alice och Nikolaj, båda uppvuxna i Petersburg (Nikolaj föddes visserligen i Kuokkala på Karelska näset, men gick i militärskola i Petersburg). Jag placerade de svartvita fotografierna på fönsterbrädet i Finlandshusets lilla författarrum med utsikt mot en sluten innergård.   

Efter revolutionen och första världskriget återsåg Alice och Nikolaj aldrig sin hemstad (de träffades i Nykyrka på Karelska näset, kring 1919)... På fotografiet från slutet av 1960-talet har min farmor fyllt 70, redan trött och fårad, på besök från Berlin hos oss i Helsingfors. Hon kedjerökte, vilket jag antagligen också skulle ha gjort, ifall jag hade varit med om samma livsöden som hon. Min farfar poserar som ung soldat på det lite otydliga fotografiet, klädd i en lång mantel, båtmössa, damasker och högskaftade kängor. Det var under första världskriget i Frankrike, antagligen på våren 1917, innan han sårades i skyttegravarna. Men fotografiet kan också vara från 1918, vid krigsslutet.

Jag önskar att jag visste var mina farföräldrar bodde som barn och unga, att jag hade adresser som jag kunde ha sökt upp. För då blir en plats extra speciell, när man vet att en nära släkting bott där, vid just den gatan, kanske med utsikt mot en park eller i närheten av en kyrka, en järnvägsstation, någonting som framkallar sinnesbilder: ljudet av lekande barn, deras skratt, gungornas pendelrörelser, enformigt klämtande kyrkklockor och svartklädda kvinnor som långsamt promenerar hemåt, ett tåg som visslande lämnar perrongen, ökar på farten och försvinner bakom bangårdens sjabbiga tegelbyggnader...

Genius loci är något som konkretiseras och något ständigt närvarande som vi människor förvaltar där vi bygger bo, konstaterar den norska arkitekten Christian Norberg-Schultz. Vi behöver platser med stabil identitet där vi lätt kan orientera oss, för att inte bli alienerade. Genom att skapa arkitektur ger människan platsens mening en konkret form.

Verser av Achmatova på muren på Fontänhusets
innergård.

Fotoutställning på den fridfulla gården. 

Den gamla spisen i kommunalka-bostaden,
Achmatovas hem 1926-1952, en nyare del
av Sheremetjevpalatset..

De små tingens gud... En kaffekvarn, kastruller,
en brödkavel, ett skärbräde, en plättpanna... Vasken
med en kallvattenkran... Vi försvinner, men tingen 
står kvar...

Min mormor hade likadana brevbuntar, många brev från
fronten, Kenttäposti, löst snörda med papperssnören...

Joseph Brodskys arbetsrum i Massachusetts,
rekonstruerat i Achmatova-museet...

Apan och vevgrammofonen... 

Författarresidenset i Finlandshuset

Utsikt mot gårdsschaktet..

Stilleben med rysk, rätt gullig mjölkflaska...

Utsikt från Finlandshusets vindsvåning. S:t Maria-kyrkan
till höger, varuhuset Tsums höga spira i mitten.

Det finsk-ryska daghemmets lekplats på gården

Finlandshusets paradsida med S:t Maria-
kyrkan till vänster.

Den ingermanländska församlingens tidning.

Oma mua mantsikka, muu mua mustikka -
ett politiskt statement? :-) Beklagar den
oskarpa bilden... 

Svenska konsulatet i grannkvarteret

Blev utkörd härifrån, då jag tittade in i kyrksalen,
som stängdes... Pasjalusta... 

En lite solkig affisch vid tyska S:t Petri-kyrkans ingång.

Petri Schule, grundad 1760, sedan paus mellan
1915 och  1958. I dag skola nummer 222. 

En typisk "koppi", för vaktmästaren, gårdskarlen...

I den här "koppin" fanns en liten skomakarverkstad...

S:t Petri-kyrkan i violett skymning...

Magiska namn...

Juvelhandlaren Fabergé ombads tillverka
mindre lyxiga föremål för militärt
bruk under första världskriget... 

Fabergés emaljerade rosa Rothschild-ägg från 1902 med
diamanter, urverk och gyllene tupp som gal och 
flaxar med vingarna när klockan slår... 

Prylar för barn på Soviet Lifestyle-museet...

Böcker i ett skyltfönster. Propagandaaffischer:
Vigilance is our weapon, från 1953. 

CCCP-märken på ett rockuppslag...

Yohji Yamamoto-rockar hos Tsum,
kan kosta 4000 euro...

Sergei Diaghilev, Ballets Russes impressario, möter
Marlene Dietrich på en hylla i Dom Knigi...

Ganska fula skyltar som gör reklam för
 "vanliga" ryska restauranger...

Skylt i fönstret på en koreansk restaurang...

Betongbunker i Generalstabens museum...Coffee,
anybody?

"Orientalism", i Yusupovpalatset...

Nyckelhålsformad design i det moriska rummet...

Lillprinsessans blåa sal, i väntan på
lekkamraterna... 

Kläder från sovjeteran, ganska likadana som
vi hade på 70-talet...

Skärvor av ting som tillhört familjen
Stroganov...

Greve Stroganovs kära hästar förevigade... 

Julklappstips? 

Våning till salu vid Gribojedov-kanalen. Anybody?

Feminist Avant-Garde och The Time of Defeated
Hopes (i Petrograd och Leningrad)...

Prylar med motiv från van Goghs målning. Man fick inte
fota dem, så jag kände mig förpliktad att köpa
en ugnsvante... 

Yusupov-palatsets pampiga entré...

Grannhuset till Yusupov-palatset, ett helt vanligt bostadshus
från 1930- eller kanske 50-talet. Barnen gjorde en
snögubbe i den våta snön...

Stroganovpalatset i senbarock vid Nevskij... Den vita
gestalten försöker locka in turister i Chokladmuseet...

Reklam för inkommande World Cup i fotboll på
sommaren 2018 i S:t Petersburg...

Poeten Alexander Blok, medlem i Extraordinära
utredningskommissionen 1917...

Fotografier från 1950-talet bland frusna löv... 

I Finlandshusets författarrum... No-nonsense...

Alice och Nikolaj, på ett kort besök i sin forna hemstad...

Berlinbjörnen Olle, min trogna resekamrat,
säger dasvidanja!