Människor i S:t Petersburg

Det är människorna som gör en stad levande, inte byggnaderna, monumenten, gatorna, parkerna och museerna... I S:t Petersburg: inte palatsen med sina ekande tomma salar...  Museerna levandegör visserligen de svunna seklen, historien, det förflutna.

Jag såg inte så mycket nytt under min vistelse i S:t Petersburg för några veckor sedan, på sommaren kan man röra sig friare och göra längre promenader, i parker och över broarna till Petrogradsidan och Vassilijön. Kretsen som man rör sig i krymper och blir mindre när det faller blötsnö i kanalerna och en hård vind sveper över Palatstorget, kanske ändå inte lika trång som i Södergrans dikt: Trång är min krets och mina tankars ring/ går kring mitt finger...

Här har jag samlat bilder med stadens invånare som jag stötte på, de stolta petersburgarna och turister från nära och fjärran, i Achmatova-museet vid Liteynijgatan, i Blodkyrkan, i det överdådiga Yusupovpalatset vid Mojka, i Vinterpalatset, i det nya lilla Soviet Lifestyle Museum. Det blekt rosa, lite trista och nedslitna Stroganovpalatset i senbarock, med palatshotellet Taleon på andra sidan Mojka, vid Nevskij. (Biff à la Stroganov? Vi åt stroganoff i min barndom, egentligen en helt vanlig kötträtt. I Ryssland är den ljusare, vilket beror på smetanan som tillsätts i såsen...).

Att besöka palats blir enformigt i längden. Familjerna Yusupov och Stroganov var de rikaste adelsfamiljerna i det kejserliga Ryssland. Man ägde gruvor och oljefält, fabriker, ofantligt mycket mark... Det gula Yusupovpalatset  (ett av släktens sexton palats) vid Mojka är i dag ett populärt ställe för lyxiga bröllopsfotograferingar. Jag gick från sal till sal, tills jag blev avtrubbad, konstigt melankolisk. Tänk att en enda familj bodde så här, lillprinsessan i sin ledsamma blåa sal med himmelssäng och stolar i grupp (för spetsknyppling och poesiläsning med andra små adelsfröknar)... Inte att undra på att det blev revolution...

En grupp kinesiska turister satte sig i den mörka salen med gobelänger och en vit flygel... Jag antar att de flesta av dem var uppvuxna med ordförande Mao och hans Lilla Röda, indoktrinerade med kulturrevolutionen. Det fanns flyglar i var och varannan sal – vem spelar på dem? En privat teatersalong, här dansade Anna Pavlova, här spelade Liszt, här sjöng Chaliapin... Stora och lilla rotundan, bankettsalen, det moriska rummets falska marmor, matsalens tunga ekmöblemang. En svartklädd kvinnlig museivakt vaktade mig som en hök (vakterna är oftast kvinnor, precis som våningsvakterna på de sovjetiska hotellen ”förr i världen”), en vakt påpekade att jag borde ha tagit på mig plastskydd på fötterna, ”duschmössorna”, vilket jag inte visste...  

Jag orkade inte tänka på myten kring Rasputin, lyckligtvis var mordplatsen i källaren under renovering så jag slapp se den... Furst Felix Yusupov som ung dandy, som lite äldre avbildad på sin ridhäst. Med juveler (bland annat den Blå Sultanen av Marocko-diamanten) i kappsäcken och två Rembrandt-målningar under armen lämnade han landet efter februarirevolutionen, via Krim, ombord på det brittiska slagskeppet Marlborough...

Den spanska klädaffären Zara har sina utrymmen i Dom Mertens vid Nevskij, ett köpmannahus i neoklassisk stil från 1912, stadens första byggnad med väldiga, välvda gjutjärnsfönster. Familjen Mertens idkade kläd- och pälshandel, efter revolutionen fortsatte affärsverksamheten med kläder i sovjetisk stil. Själv blev jag förtjust i varuhuset Au Pont Rouge (grundat av belgisk-holländska  Esders & Scheelshals) vid den röda järnbron vid Mojka, en art nouveau-byggnad från 1906, som med sina järnkonstruktioner och sitt torn påminner om bokhuset Dom Knigi. Återkommer kanske till Au Pont Rouge i ett separat inlägg...

Efter alla palats var det skön omväxling att titta in i Sovjet Lifestyle-museet vid Gribojedov-kanalen. Man välkomnas av de vänliga kvinnliga guiderna i röda t-tröjor och ett stort fotografi av skådespelaren, sångaren och poeten Vladimir Vysotskij. Men många av prylarna som ställdes ut kändes inte speciellt sovjetiska, de var bekanta från min barndom och ungdom, då Finland var bra mycket torftigare än nu. Fula plastleksaker, idrottsväskor och skor, billiga gitarrer, klumpiga ishockeyhjälmar, barnens granna vinterluvor, tjockteveapparater utan fjärrkontroll, spolmagnetofoner, LP-skivornas slitna konvolut... Vi hade en skrymmande radioskivspelare på 1960-talet... Jag blir nostalgisk, men längtar inte tillbaka till de tiderna...

Under min veckolånga vistelse i staden såg jag inte en enda afrikan, inte en enda. Få människor som såg ut som indier, araber, nordafrikaner, kurder, iranier, sydamerikaner... Kanske var det bara av en slump. På sommaren ser man afrikanska amerikaner bland turisterna, och kanske finns det afrikaner i Moskva, afrikanska studenter vid de stora ryska universiteten. Jag tänkte att min äldre son skulle ha besökt mig i Finlandshuset mot slutet att veckan, men kanske lika så bra att det inte blev av. 

Ryssland är inte mångkulturellt på samma sätt som många europeiska länder, i gatubilden ser man mest ryssar. Ett visst antal centralasiater, men inga somaliska kvinnor i sina långa klädnader, inga flyktingar från Irak och Syrien. Få unga ryska kvinnor eller män med ”utländska” och "exotiska" flick- och pojkvänner. Och få par som är öppet gay, de få som jag såg var antagligen turister. Hardrock i stället för hiphop... Dessutom pågår det braindrain, unga välutbildade ryssar flyttar utomlands. 

I dag isoleras Ryssland på grund av de ekonomiska sanktionerna. Tillämpas det också kulturella sanktioner? Borde man inte alls resa till Petersburg? Jag skulle gärna ha träffat ryska författare, så som på en kulturfestivalresa under glasnost 1987, en PEN-resa 1994 och en resa sponsrad av Svenska Kulturfonden 2001. Det är svårt att söka kontakter på egen hand, speciellt när man inte kan ryska. Dessutom kände jag mig inte alls så social, inte på den här resan... Jag trivdes bra i Finlandshusets lilla enrummare med utsikt mot en tyst innergård och skulle egentligen gärna ha stannat där några veckor till. 

Ibland kände jag en bitter och stark lukt av bensin (dieselolja, avgas?) vid Nevskij eller Liteynij, ett kväljande litet moln av tobaksrök (mahorka?) kom svävande i luften, kloaklukt eller matos ( kålsoppa är visserligen hälsosamt!). Ett slags synestesi? Lukter och andra sinnesförnimmelser, framkallar minnen. Jag tycker fortfarande att det doftar kaffe i Skatuddens gamla kvarter, fast Pauligs rosteri flyttade bort för länge sedan... 

Lukterna och dofterna på gatorna i S:t Petersburg hämtade med sig fläktar och sinnebilder från Leningrad under den långa bresjnevska stagnationen på 1970-talet, från Leningrad under Gorbatjovs glasnost och perestrojka på 80-talet. Milissoldaterna som fanns överallt, man vågade inte fota, inte skratta högt... Mina klasskamrater, glada långhåriga gossar från gymnasiet på våren 1969, skämtade och uppträdde högljutt i Eremitagets långa salar, men blev nedtystade av de bistra vakterna... I dag såg jag en skara svartklädda soldatgossar, kanske matroser från Kronstadt, korsa Nevskij vid Gribojedov, och det var fritt fram att fotografera dem...

Jag ville köpa en diskborste, men varuhuset Tsum och Au Pont Rouge sålde bara haute couture... I gallerian Gostiny Dvor bländas man av den gnistrande blåa julgranen, den starka belysningen i juvel- och kaviaraffärerna. Uppe i andra våningens öppna korridor finns ett vaxkabinett med ganska fasliga figurer, från tsarfamiljen till en ung Putin och Disneyfigurer. Anna Achmatova sitter bredvid Fjodor Dostojevskij och där kan hon ju gärna sitta. Och sedan Kristus vid nattvardsbordet, med Nikita Chrustjov på sin högra sida...

Täckta av bladguld glänser

skogarnas juleträd

Ur alla buskar spanar

kusliga leksaksvargar

O mitt profetiska vemod

stillsamma friheten min –

och det livlösa firmamentets

evigt skrattande kristall.

Osip Mandelstam, 1908

översättning av Hans Björkegren

Vid Gribojedov-kanalen

Fin violett kappa - fast jag fotade ju kyrkan...

Personer i historiska dräkter vill gärna bli fotograferade
för en slant... Jag låtsades att jag fotade kyrkan. Fin gul
färg på turistpojkens jacka... 

Anvisningarna vid biljettkassorna är alltid lika
komplicerade... Ett arv från Sovjet?

Inne i Kyrkan på Blodet... Pojken fotograferades
av sin mamma.

Höga valv och trängsel i souvenirshopen...

Många ryska småflickor i rosafärgade
dunjackor, en lång fläta i nacken...

Fina vadderade vinterkappor, en favorit-
färg var puderrosa...

Snöflingsflickan vid Liteynijgatan 

Många orangefärgade katter i Achmatova-
museet

Läsecirkel med barn i Achmatova-museet

Min förtjusande guide i museet, så fin frisyr, elegant stass.
 Hon spelade upp Achmatovas bandade röst.

Nikita i det lilla museikaféet

Zara i Mertels-huset vid Nevskij

Soldater korsar Nevskij vid Gribojedov...

Bröllopsfotografering i Yusupov-palatset
vid Mojka. Nej, det är inte jag som ska
gifta mig med furst Stroganov... 

Vi beundrar palatsets privata teatersalong, Svenska
Teatern i mindre skala...

Spegelselfie i bankettsalen. Någon vaktade mig...

De nya trapporna leder in i museet som öppnades
 i Generalstabens byggnad 2014.

Meditation framför Kandinski och...

... Picasso.

Matisses marockanska motiv, besökarnas
lätta koreografi framför tavlorna...

Sergei Shchukins Matisse-samling. Dansarna prydde
trappuppgången i hans palats i Moskva... 

Utsikt mot Vinterpalatset, i den nyfallna snön
ser torget ut som en skridskobana...

Turisternas selfie vid Generalstabens byggnad...

En jämn ström av människor under
triumfbågen, både lokalbor och turister...

Gatuarbete på gatan som leder till Palatstorget...

Rockduo vid Stora Stallgatan, även
gitarrerna är julbelysta... Hörde
samma fina duo på sommaren 2016.

Kinesiska turister vid Kazankatedralen...

Au Pont Rouge vid Mojka, fin
blekt rosa sjal... 

Kulturtant inne i varuhuset, fin golvmosaik...
Mina skor har sett bättre dar, men den
plisserade kjolen är ny och fin... ;-)

På Marketplace vid Nevskij, gjorde bort mig när jag
inte visste vart jag skulle gå med min matbricka...

Nytt museum vid Gribojedov-kanalen

Den vänliga guiden på Sovjet Livsstilsmuseet

Bekanta prylar...

Tålmodiga kvinnliga guider och... 

... vaktmästare... Här en lässtund i Stroganovmuseet...

Spegelselfie i Stroganovmuseets gyllene sal... 

Utsikt mot Mojka och palatshotellet Taleon. En jämn
ström av fotgängare i det strilande regnet...

Bar Belgrad...

Urban cyklist vid Gribojedov... 

Kvällste med hallontårta, fin vit luva... Fotografiet av Neva
är från 1903...

Skolklass på Vinterpalatsets utställning
om revolutionen 1917

Allvarstyngd lärare följer sina
elever i bottenvåningen... 

Porträtt av bröderna Yusupov i palatset vid Mojka...

Porträtt av Vysotskij bland sovjetparafernalia... 

Turisterna pausar i gobelängsalen...

Vid gallerian Gostiny Dvor...

Violetta kaskader vid Amiralitetet... 

Här lyssnade folk på en gatusångare och beundrade
Palatstorgets julgran...

Bekanta figurer (filurer?) i vaxkabinettet,
Harry Potter skymtar i bakgrunden

Nattvard med Chrusse, Gorba ler längst till vänster...

Anna och Fjodor, några romanfigurer
bakom dem, och Lenin, så klart...

Betlehemstablå i Blodkyrkan. God Jul!