Som barn var det magiskt att vänta på julen:
första advent, Luciadagen, julgatan... Min syster och jag fick
adventskalendrar från Alice, vår farmor i Berlin, jag kan fortfarande känna en
barnslig glädje när jag ser en vacker kalender... I år var det Helsingfors-församlingarnas
kalender som delades ut med Kyrkpressen.
I dag syns de första julprylarna redan i
oktober. Det rikliga utbudet av julkaffe och julgodis förbryllar, förpackningarna
med starkt parfymerad body lotion och shower gel. Vad är bath truffles?
Min yngre son åkte med sin flickvän på
en lång interrailresa i början av november, tågbiljetten berättigade till sju
olika tågresor. De flög till Oslo och åkte sedan via Malmö till Köpenhamn, varifrån
de flög till Prag. Sedan besöte de Wien, Salzburg, Heidelberg, München, olika
städer i Belgien och Holland...
 |
| David och Thien åker på Interrail... |
Jag gick på en julbasar i barnens lågstadium
tillsammans med dotter och barnbarn. Vi prövade att sitta i de gamla pulpeterna
i korridoren... Jag tror att jag satt i en likadan antik pulpet i den gamla
folkskolan... De uppstoppade fåglarna och små däggdjuren i skåpets glasvitrin, sådana ser man i nästan alla skolor...Ugglans stirrande blick, sångsvanen, ekorren...
Jag tillbringade en vecka i S:t Petersburg
och sedan kom de unga resenärerna lyckligt hem. Jag tog västmetron till Drumsö,
där David arbetar sporadiskt på ett kafé. Så mycket han måste kunna som barrista, samt grädda croissanterna, hantera den digitala kassaapparaten, servera vin, leta efter en kunds borttappade handskar...
Jag träffade min goda vän, författaren Pirkko Lindberg hos Schildts & Söderströms julglögg, på förlagets nya kontor i Kronohagen. Vi köpte böcker och efteråt gick vi på ett glas vin, vi hade inte setts på länge och hade mycket att prata om. Åren går, jag minns när Pirkko besökte mig och barnen i Villa Biaudet i Lovisa, tillsammans med en väninna som nu är borta.
Cindy fyllde tjugofem och vi höll en
liten fest, vilket passade bra eftersom min syster och svåger råkade vara på besök i Helsingfors (från
Mellersta Finland). Jag är ingen
rutinerad värdinna, jag stressar inför minsta lilla bjudning (fast jag inte
alls borde) och minns med fasa barnens födelsedagskalas när de var i dagis och
i lågstadiet... Jag tog fram mammas blåvita kaffekoppar, jag hann inte baka... Mitt hem är sällan välstädat, men jag läser i
julkalenderns lucka nummer 16, på min dotters födelsedag: När du julstädar, städa
undan det negativa och ta fram det positiva.
När jag stressade som mest, på grund av
jobbstress och julstress, hörde jag någon spela på en såg i metrotunneln... En
såg, av alla instrument! Genomträngande, lite kusliga ljudvågor slungades
mellan väggarna, det lät som om någon ylade eller jämrade sig, med extremt hög frekvens, nästan utomjordiskt, som signaler från yttersta rymden... Min stress bara ökade... Men jag tycker om kvinnan som spelar cello, ofta
utanför Stockmann. Hon spelar koncentrerat, det låter som Bach (eller kanske
hon improviserar?), hon fokuserar helt
på musiken, tittar sällan på åhörarna.
Julen närmade sig, innan jag somnar brukar jag lyssna på julradion via mobilen, samtidigt som jag läser Zadie Smiths Swing Time, en roman som är helt bra,
men som aldrig tycks ta slut... Jag byter ständigt kanal, irriteras av obegripliga nya arrangemang av traditionella julsånger... En
rapversion av Hiljaa, hiljaa, joulun
kellot kajahtaa? Orkar inte med Helga
Natt och Sydämeeni joulun teen, inte heller med Have Yourself a Merry Little Christmas (fast jag älskar Judy Garlands nervösa version).
På Happy Holidays-kanalen sjunger Elvis, Ella Fitzgerald och ljuva,
gråtmilda Karen Carpenter. Jag är själv konstigt gråtmild den här julen, är
ledsen över oväntade dödsfall, längtar ibland efter mina föräldrar så att det
gör nästan ont. I Wim Wenders kultfilm Himmel över Berlin säger Peter Falk åt den
osynliga ängeln: I can’t see you, but I
know you are here...
I år fick jag en julhälsning på Facebook, en automatisk översättning från finskan: God och tyst jul! Originalet var naturligtvis: Hyvää ja rauhallista joulua...
Jag gick inte till gravarna den här
julen, man hinner inte med allt. Tog metron till Mellungbacka, stannade för att
lyssna på bäckens enformiga brus... Nej, jag vill inte tänka på Södergrans Ankomst
till Hades: Se här är evighetens strand, här brusar strömmen förbi...
Blev lite
konfys när mitt ex helt överraskande tittade in på julaftonen för att träffa
sönerna. I'll be home for Christmas? Jag tyckte att jag inte hade rätt mat att bjuda på, förutom batatmoset.
Ital food, seen? Jah Rastafari! Minns den röda
sorrelsaften på Jamaica, kryddkakan, hundskallet i dalgången i S:t Mary, rice and peas och den stekta fisken med
en massa små ben som man fick se upp för... Out of many, one people...
Senare på kvällen, på julaftonen, satt
jag i soffan, drack vittvin och åt vindruvor. På julen förvandlas de till julvindruvor...
Jag följde med julmässan från Vatikanen, jag tyckte om Påvens Urbi et Orbi-tal:
Today, as the winds of war are blowing in our
world and an outdated model of development continues to produce human, societal and environmental decline,
Christmas invites us to focus on the sign of the Child and to recognize him in
the faces of little children, especially those for whom, like Jesus, “there is
no place in the inn” (Lk 2:7).
 |
| Det låter som Bach... |
 |
| Full storm, dagen före julafton... |
 |
På apoteket när jag köpte Burana: Have
yourself a merry little Christmas... |
 |
| Barnbarnet vid Stockmanns hörnfönster... |
 |
| Julbasar i barnens gamla skola... |
 |
| Den antika pulpeten... |
 |
Julkaffe och julté... Varför måste kaffet smaka
pepparkaka? |
 |
| De trötta resenärerna kom lyckligt hem... |
 |
Med författaren Pirkko Lindberg i
Unionsgatans artesanbutik... |
 |
| Fest... |
 |
| Till hög, till låg, till rik, till arm? |
 |
| Julbak på café... |
 |
| Violett skymning på violett café... |
 |
| . |
 |
| Tog västmetron till Drumsö... |
 |
| Solig dag på julaftonen, ingen White Christmas... |
 |
Figaro och våra julprylar. Trätomten är från
barnens dagisår... |
 |
Sönerna musicerar på julaftonen. Ängel-
målningen är av Kristina Stenstrand... |
 |
| Jag som virrig jultomte... |
 |
| Julen 1994... |
 |
| Barn och barnbarn på julaftonen. |
 |
Julklappar: en tekanna, bio-biljetter, en anteckningsbok
med ett citat av Lars Huldén, chattboken Någon hatar
oss igen, Matti Kervinens fina Helsingforsfotografi... |
 |
| Visst är han lite skrämmande den här gubben... |
 |
| Julafton vid bäcken i Mellungsbacka... |
