Här kommer andra delen
av min museirunda, på jakt efter en gratis anteckningsbok...
Ja, vilken bok valde jag? Med en pärmbild av Hugo Simbergs Den sårade ängeln, eller Edelfelts Virginie?
På Ateneum såg jag utställningen Urbana möten,
på finska Kohtaamisia kaupungissa,
vilket jag tycker är en bättre och mera poetisk titel, samt den schweiziska Not
Vitals målningar. Ni kan läsa om utställningarna på Ateneums webbsida...
På Urbana
möten-utställningen fascinerades jag speciellt av Elga
Sesemann (1922-2007) och hennes expressionistiska målningar, en ny bekantskap
för mig. I stället för att måla med pensel arbetade hon ofta med palettkniv, vilket
åstadkom den tjocka och grova, liksom ”spacklade” färgytan på duken. Jag blev
nyfiken på namnet Sesemann, bröderna Parlands mor var ju född Sesemann och
kom från samma tyska köpmannasläkt i Viborg som Elga.
Den unge poeten Henry
Parland sändes till sin morbror Vasili Sesemann i Kaunas, Litauen, där han 1930
dog i scharlakansfeber, endast 22 år gammal. Ni kan läsa om Henry Parland i
Fredrik Hertzbergs biografi över Gunnar Björling, Mitt språk är ej i orden, dessutom har Parlands samtliga
dikter kommit ut i en diger volym hos SLS, sammanställt och med en inledning
och kommentarer av Pär Stam. Henry Parlands dikter om stadsliv,”skoputsaren vid
Espens nordligaste hörn”, reklamer, biografer, spårvagnar, autobussar och bensin
skulle passa bra som läsning på utställningen Urbana möten.
Det här är kanske ett
sidospår, men det är fascinerande att läsa om Vasili Sesemann, en av Baltikums mest
betydande filosofer. Det finns intressanta texter att upptäcka på webben, till exempel den här av den lettiska idéhistorikern Leonidas Donskis (1962-2016), för er alla hardcore diggare av rysk formalism och lingvistik: The Failed Lingua Franca of Eastern Europe.
Thorsten Botz-Bornstein har forskat i Sesemanns filosofi, 2006
gav han ut boken Vasily Sesemann:
Experience, Formalism and the Question of Being. Jag skrev om Lev Karsavin,
Vasili Sesemanns studiekamrat i S:t Petersburg och senare professorskollega vid
universitetet i Kaunas, i min roman Eldfågelns
dans. Lev Karsavin var nämligen bror till ballerinan Tamara Karsavina, som
dansade med Vaslav Nijinskij i Ryska baletten. Hon var Eldfågeln i Fokines
koreografi till Stravinskys musik...
Både Vasili Sesemann och Lev Karsavin deporterades till Stalins fångläger i början av 1950-talet, Sesemann överlevde men Karsavin dog 1952 på ett läger i Komi. Elga Sesemanns
målningar i Ateneum fick mig att tänka på alla dessa människor och deras livsöden i
1900-talets Europa och Ryssland.
Nu fattades den tredje stämpeln i mitt pass, så jag gick till följande
museum: Sinebrychoffs.
Det var för cirka fem
år sedan, skam till sägandes, som jag besökte Sinebrychoffs museum för första
gången, i samband med Konstens natt, då det var öppet hus med kammarmusik i den
stora pampiga empiresalen. Just det: pampiga... Jag har antagligen haft vissa
fördomar mot museet, som öppnade 1921 som bryggarsläkten Sinebrychoffs hemmuseum
och utvidgades senare till Finlands ledande museum för äldre europeisk konst.
Nu gick jag lite
håglöst från sal till sal, den väldiga empiresalen, den
gustavianska, Paul Sinebrychoffs fullbelamrade arbetsrum, matsalen med sitt
tunga möblemang. Stuckaturer, takmålningar, franska tapeter, porslin och
silverpjäser... Fönster med utsikt mot Bulevarden eller parken. Trymå, etagär,
chiffonjé, franska ord som lever vidare i vår vokabulär...
Köpmannahem, herrgårdar,
slott och palats... Har man sett ett palats så har man sett dem alla? Frick-museet
på Manhattans East Side, som jag med blandade känslor skrev om i min dagbok
från 1985. Henry Clay Frick, en industrimagnat, hatad av många på grund av
sin hänsynslöshet... Hallwylska museet i Stockholm - även Steinway-flygeln i
enkelt brunt päronträ fick ett nytt guldfärgat fodral. Man blir bara så
bedrövad när man tänker på den tidens klasskillnader, hur de rika bodde i
finkvarteren på Manhattan, i Östermalm i Stockholm, de fattiga i kvarteren på
Lower East Side, på Söder och kring Klara (vars planerade rivning nämns i
tv-serien Vår tid är nu).
Jag skrev om
palatsmuseerna i S:t Petersburg för ett år sedan under min vistelse i
Finlandshuset, den utmattande känslan av tristesse som jag fylldes av när jag gick från sal till sal, i Stroganoff-museet
vid Nevskij, i Jusupov-palatset vid Mojkakanalen. Från Eremitagets presentaffär
var det fin utsikt mot floden Neva. Där köpte jag ett litet grått
anteckningsblock...
Här ett av mina blogginlägg från S:t Petersburg (som har en egen etikett på
bloggen):
Utställningen Känslosamma scener på Sinebrychoff är helt sevärd, visst är Aino Acktés gröna dräkt från
Tosca fin, i silkessammet, chiffong och tyll. Som den ”balettoman” jag är kunde
jag inte låta bli att knäppa ett foto av ballerinan Alina Frasa, som mot slutet
av 1800-talet undervisade dans i Borgå. Vissa målningar i den permanenta
samlingen väcker motstridiga känslor i dessa #metoo-tider. Den nakna,
förskräckta Daphne som flyr Apollo som är förälskad i henne (på grund av Eros
gyllene pil). I en annan målning av en okänd konstnär höjer en naken Bacchus en
skål med ett självbelåtet leende. Jag ids inte lägga ut bilder av de här
målningarna...
Jag lämnade museet och
gick ut till parken, som kallas Koffparken. En lukt av malt
och humle lär ha svävat i luften innan bryggeriet 1992 flyttade till Kervo. När
barnen var små gick vi ganska ofta till parken, där ett öppet daghem höll till
om somrarna vid den lilla dammen/bassängen i närheten av tornet. Bassängen
fylldes med iskallt kranvatten och barnen fick plaska fritt och guppa på simringar
och madrasser.
I dag kan jag sakna de
långa, soliga sommardagarna på 1990-talet i Koffparken. Stämningen
vid bassängen på det skyddade stället bakom syrenerna var fin, lite sövande i
solgasset. Det hölls sagostunder och spelades spel, flickorna byggde kojor av lakan
och handdukar, så som flickor alltid gjort, barnen lekte och bläddrade i
bilderböcker. De större barnen, bland dem mina två äldre, deltog i utfärder
till Stora Räntan och hästhagen i Brunakärr... Vi mammor, och enstaka pappor,
kunde för en liten slant köpa kaffe med dopp. Sommardaghemmets solstolar och
parasoll, leksaker och andra prylar, fördes till tornets bottenvåning när det
var stängningsdags.
Nu var Koffparken
ödslig, nästan lite kuslig i novemberskymningen, tornet avtecknade sig bakom de
svarta trädstammarna som i en berättelse av Edgar Allan Poe. Gotiskt och
gåtfullt... Tornets dörr och några fönster var igenbommade med brädor. Fanns
solstolarna och parasollen där inne? Jag längtade efter de soliga sommardagarna
med barnen i parken så som Mumintrollet längtade efter sommaren i Trollvinter. Inget glatt plaskande hördes från den tomma
dammen med lite torra löv i bottnen, men syrenbuskarna lyste fortfarande gröna.
Och nu besöker mitt barnbarn lekparker i Mellungsbacka och Ärvings, i Stensböle
där hennes farmor bor. Nästa sommar ska jag göra en utfärd med henne till
Koffparken...
Ja, jag höll på att
glömma det viktigaste: anteckningsboken... Den som jag till
slut valde var försedd med en bild av Albert Edelfelts porträtt av hans
parisiska modell Virginie. Anna Kortelainen skrev om henne i sin succébok från
2005, Virginie! Albert Edelfeltin
rakastajattaren tarina. Livet för de unga parisiska modellerna och älskarinnorna
kan inte ha varit en dans på rosor... Ja, jag köpte också en liten pastillask av
metall i museishopen, försedd med Helene Schjerfbecks målning Konvalescenten.
 |
| Elga Sesemann, Självporträtt, 1945 |
 |
| Tove Janssons självporträtt, 1942 |
 |
| Jan Olof Mallander, Papperskulpturmapp, 1972-74 |
 |
| Not Vital |
 |
Ateneums imponerande trappor (icke för
rörelsehämmade) |
 |
Trapporna som leder upp till Sinebrychoff-
museets salar... |
 |
| Empiresalen... här syns bara hälften av salen... |
 |
| Fönster mot Bulevarden och parken |
 |
| Kulturtant i spegelselfie... |
 |
| Ballerinan Alina Frasa (1834-1899) |
 |
| Aino Acktés dräkt i Tosca |
 |
| Museet nedanom parkens branta sluttning |
 |
| Den tomma bassängen i november |
 |
| Koffparkens mystiska torn |
 |
| Den sista grönskan i november |
 |
Albert Edelfelts Virginie, prylar från musei-
shopen i Eremitaget och Ateneum... |
