Regniga dagar i oktober, i går föll den
första blöta snön och lyste vit på gräsmattorna, på lönnens gula löv. Blåsten river i
träden, i det gyllengula, tills det ligger mera löv på marken än i träden. I
Brunnsparken har en stor och murken silverpil böjt sig mot marken, rötterna i
den genomblöta jorden orkade inte längre hålla stammen upprätt.
Jag missade de ovanligt flammande kvällsmolnen
och den ljusröda morgonsolen, som förorsakades av stora mängder av partiklar i
atmosfären som orkanen Ofelia förde med sig, aska från skogsbränder i Portugal
och Spanien, sand från Sahara... Ett mörker lär ha lagt sig över Stockholm,
förorsakat av det rikliga regnet. Bra att det finns rationella förklaringar
till dessa naturfenomen...
Gula dagar, galna dagar på varuhuset,
där jag köpte en ny väska som jag inte egentligen behöver och som visat sig
vara opraktisk med för få inre fack och obekväm axelrem... Plånboken och
mobilen försvinner i väskans djup bland mina skrivhäften och böcker, bland
handskar och mössa, en extra laddare, näsdukar, sminkpåse, ett paraply...
Jag gick på loppis med min dotter i ett
före detta bankkontor, min mammas bankfilial från början av 1980-talet... Spår
av nedre våningens kassavalv med armerad dörr fanns kvar. Jag köpte en ljusblå
vindjacka för sex euro, vet inte när och var jag kommer att använda den, kanske
på våren när solen skiner och de första flyttfåglarna har återvänt. När blir
kläder vintage? Jag fingrade på en Tara Jarmon-spetsklänning – men var skulle
jag bära den? Cindy köpte en fin gul maxiklänning i 70-talsstil för några euro.
Äldre sonen kom och tittade på min nyare
Acer-laptop, som vägrar att ladda upp. Vi tittade in i datorns innanmäte,
hemliga liv... Michael avinstallerade någonting och sparade sedan någonting annat på en
minnessticka, för att sedan installera någonting på nytt... men tog till slut
datorn med sig för närmare granskning...
Yngre sonen medverkade i Ramandan tanssi på Alexandersteatern, en
föreställning med romskt tema, ”en zigenarsaga” stod det i programmet,
producerad av Birgit Tapaninen Baltzar och Hanna Mars. David läste en dikt och
dansade i en hiphop-grupp, vars funktion var att peka mot en urban och
mångkulturell framtid. Han har övat med gruppen i närmare ett år, de har övat
på Annegården och på Sandels, det kändes säkert vemodigt när föreställningen
visades för sista gången.
Årstiderna växlar, först utan att man
märker det, liksom tyst smygande, sedan allt tydligare, obönhörligt. Det känns ibland kusligt att
inse och acceptera: att tiden går, att ett år igen börjar lida mot sitt slut. Jag
vandrade vid Tölöviken och märkte till min förvåning att jag frös om
fötterna... Avstod från att vandra runt hela viken, förbi Villa Kivi i Fågelsången... Var det inte alldeles nyligen som jag satt på kafé Tyyni, på väg till
simstadion? Igenbommade glasskiosker och sommarkaféer... Mumintrollets
sentimentala tankar när han går till pappans badhus på vintern, tillsammans med
den osentimentala Too-ticki...
I dag fyllde jag
i stipendieansökningar och svor när printern inte funkade. Blir galen
av lösenord som jag glömt, bankkoder i IBAN och BIC-format... Vilka stipendier
fick jag för tre år sedan? Jag kan sitta och fila på min arbetsplan i all
oändlighet, fast jag vet att den inte behöver vara SÅ omfattande. Jag har fyllt
i stipendieansökningar i över fyrtio år och borde således vara ”rutinerad”, men
varje ny blankett känns som ett slags tabula rasa. Återstår att fylla i ett par
ansökningar för konstnärsresidenser, men blir matt av följande fråga: How would this Residency contribute
to advancing your proposed project
in the context of your overall career trajectory?
Tror jag skippar några ansökningar
och koncentrerar mig på närområden, Ventspils i Lettland och Visby på Gotland...
men drömmer nog fortfarande om det fem hundra år gamla huset i en fiskeby i
Kroatien...
Mitt paraply gick i går sönder i snöyran,
sprang från affär till affär i Kampen, på jakt efter ett nytt paraply,
samtidigt som jag lyssnade på en diskussion streamad från bokmässan, om Georg
Henrik von Wright med Merete Mazzarella, Lars Hertzberg, Nora Hämäläinen och
Thomas Wallgren i panelen, och Fredrik Sonck som moderator. När jag steg in hos
Clas Ohlson avbröts sändningen på mobilen... Absurt att man inte kan
koncentrera sig på en sak i sänder, att ens vardag kan bli så splittrad.
Jag fick en fix idé: jag vill virka en
pannlapp! Men jag hittade ingen virknål i mammas lilla syskrin och till min
stora besvikelse säljer Stockmann inte mera sytillbehör, ingen svart tråd som
jag också behövde. Till slut hittade jag virknålar hos Eurokangas, garn köpte
jag hos Tokmanni... Jag har alltid älskat garner, jag tycker om att titta på
dem och känna på dem, så mjuka och fina nystanen är, så vackra de brutna,
naturnära färgerna.. Jag minns Neovius,
som i min ungdom hade många garnaffärer i Helsingfors, en fanns nära oss på
Mannerheimvägen i bortre Tölö. Tidigare skulle man nysta garnet från en härva,
i dag har jag glömt bort vokabulären som hör till stickning och virkning...
Jag har inte virkat på över trettio år, tror
jag, men vi har ett muskelminne: luftmaskorna och stolparna föds utan ansträngning, lätt glider virknålen genom maskorna och garnet spänns över mitt
vänstra pekfinger, precis som det skall... Min pannlapp blir ganska ojämn i kanterna (jag
kommer inte att fota den!), jag önskar att jag kunde åstadkomma någonting mera
komplicerat - en tröja åt barnbarnet? Med det är själva virkandet som är
viktigt, det känns så roingivande och har sin egen lugna rytm. Medan man virkar
kan man samtidigt lyssna på radio, Valkoista
valoa med Johanna Korhonen, eller Musikväktarna, medan flingorna faller
utanför fönstret.
Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund...
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden...
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla..
Edith Södergran, Höstens dagar
 |
| Vår gård i början av oktober... |
 |
| Konsumtionens högborg - nästan som ett kapell? |
 |
Vi uppmuntras att köpa en massa godis. Medger att jag
köpte en påse... |
 |
| De här kom emot mig i trapporna... |
 |
| På loppis med Cindy - i en före detta banksal... |
 |
Inne i kassavalvet med borttagen,
armorerad dörr... |
..
 |
Loppisfynd, gul maxiklänning... Jamaica,
land we love! |
 |
| Trött barnbarn efter dagis... |
 |
| Michael kollar min gamla dator, en sladd fattades... |
 |
| Datorns hemliga liv... |
 |
| Alexandersteatern, före detta operan. |
 |
| Ramandan tanssi-föreställningen |
 |
| David medverkade i ett dansstycke i hiphop-stil.... |
 |
Mommo virkar pannlapp - medaljongen var min
mormors, från 1907... |
 |
| Höstsol på Ursins klippa... |
 |
| Den sista glöden... |
 |
| Igenbommad glasskiosk... |
 |
| Rosorna blommar fortfarande i parken... |
 |
| Efter regnet... |
 |
Det första julglittret, den 16.10. På jakt efter
en virknål... |
 |
| Lövblåsare på trottoaren... |
 |
| Villa Kivi vid Tölöviken... |
 |
| Höstens rostbruna färger... |
 |
| Samma bild på sommaren... |
 |
| Igenbommat sommarkafé... |
 |
| Kaféet i juli... |
 |
| Mera löv på marken än i träden... |
 |
| Silverpilen i Brunnsparken |
 |
| Stora Räntan och Ugnsholmen... |
 |
| Morgonen den 27.10. |
 |
| Vitpudrade bilar... |
 |
| Det gyllengula i början av oktober... |
