Violetta skymningar: juni 2016

torsdag 30 juni 2016

Barndomens somrar

Jag har en massa osorterade pappersfoton från 1990-talet. Min kamera var inte särskilt bra, men tog ändå helt hyfsade bilder.
I dag blir jag både vemodig och glad när jag tittar på de här sommarbilderna. Michael och Cindy i blåbärsskogen i Keuru hos min syster på sommaren 1995. Följande sommar hade lillebror David kommit till världen. Att fota pappersbilder med mobilen är kanske inte så lyckat, resultatet blir ofta både suddigt och glansigt, men man kan ju alltid förbättra bilden genom att beskära den eller justera ljuset.
Jag nämnde Storgård på Kråkö i Borgåtrakten i mitt föregående inlägg. Vi var där minst tre gånger, första gången på sommaren 1996, Davids första sommar. Mina tre "sjungande" barn sommaren 1998, vi var på väg till "sandgroparna" för att simma i det kalla, klara vattnet. Det låg åska i luften. Storgård var ett fint ställe där pensionärer och barnfamiljer samsades i den vackra matsalen. Gården ägdes av Marthaförbundet, men är i dag i privat ägo.
Ett gavelrum hette Bikupan, i det stora köket hjälpte flickor från Högvalla husmorsskola till med matlagningen. Den legendariska skolan, Högvalla seminarium i huslig ekonomi i Hindhår, finns inte mera. Bo Lönnqvist utkom 2001 med boken Kvinnoborgen Högvalla: en civilisationsprocess.
Jag med 2-åriga David på cykel i Kajsaniemiparken. Jag i rutig sommarkjol på Pentala i Esbo skärgård i början av 1960-talet. Folk kom med aktersnurror och finare ruffade båtar för att följa med segeltävlingarna. Jag tror att jag "bloggade" redan då, i form av dagboksanteckningar, senare i tonåren med brevvänner och i prosadikter.
Mamma med min syster i famnen i Nådendal 1951. Sommar i Säkkijärvi vid Viborgska viken på 1920-talet. En mattbrygga på 1950-talet och i dag... Folk sitter fortfarande på precis samma sätt, lite framåtlutade, och beundrar havet.
Min dotter Cindy med sin dotter Olivia i Torrevieja i år. Olivias första sommar, min första sommar som mormor. Varje år väntar man lika ihärdigt på sommaren, och plötsligt är den här, det blir midsommar och plötsligt är det juli... augusti... Framtidens skugga, eller så som Einstein sade: Jag tänker aldrig på framtiden, för snart är den ju ändå här.

I Keuru, Mellersta Finland

På Kråkö

I sandgropssjön på Kråkö

Storgård på Kråkö

Storgårds matsal

Unga och gamla på Storgård. Jag med David i famnen, sommaren 1996.

På Pentala i Esbo skärgård, cirka 1960

Mamma med min syster i Nådendal 1951.

I Säkkijärvi vid Viborgska viken på 1920-talet

Mattbrygga i södra Helsingfors på 1950-talet

Mattbrygga på våren 2016

Dotter och barnbarn i Torrevieja i april 2016

I Torrevieja. Mina outfits: Indiska...

måndag 27 juni 2016

På Simstadion och Alvar Aaltos gata

Jag var på Simstadion på midsommardagen när kvällen var varm och solig. När barnen var små gick vi dit ganska ofta, men jag minns hur jobbigt det var att vakta dem, alla tre. David plaskade i babybassängen medan jag samtidigt försökte ha koll på barnbassängen, som kryllade av barn. Var är Michael? Cindy ville absolut dyka från trampolinen i hoppbassängen, fast hon kanske inte ännu kunde simma så bra...
Jag hade det ekonomiskt ganska knapert på den tiden, jag levde på författarstipendier, men fick också förhöjt barnbidrag och minimiunderhåll för barnen. Barnfamiljer lämnas sällan helt i sticket i Finland. Men det kändes stressigt att vara ensamstående mamma, jag var nog ganska down efter min skilsmässa. Vi fick semesterbidrag för en veckas vistelse på Labbnäs i Dragsfjärd eller fina Storgård på Kråkö i Borgåtrakten. Ett litteraturpris 1997 kom som en gåva från himlen. Men jag minns den ständiga stressen - har vi råd att gå till Borgbacken, kan jag unna barnen en glass, ett biobesök?
Mitt första besök på Simstadion i år var i maj under den tidiga värmeböljan när syrenen börjat blomma i Fågelsången och grönskan var skir. Jag saknar Tölövikens lilla kiosk strax intill Finlandiahuset. Folk sitter och solar sig på bryggan som finns kvar.
Alvar Aaltos gata? Ett helt nytt område har vuxit upp vid bangården där tågen rullar ut från staden, saktar av när de närmar sig järnvägsstationen. Nya kontorshus, ödsligt och tyst på en helgdag. Jag kommer att tänka på en futuristisk satellitstad, kanske år 2050...Jag saknar de fina blomplanteringarna, magasinens loppis, konstverken som fanns där under milleniumåret, 2000, då Helsingfors var en av EU:s kulturhuvudstäder. Jag minns zenlabyrinten, ljudinstallationen på stranden. Efter Brexit lär det inte bli några brittiska EU-kulturprojekt... så synd, så synd... Kanske EU borde ha satsat på ett ökat kultursamarbete mellan länderna, som förhoppningsvis förstärker känslan av gemenskap över gränserna.
I maj lyste mattor av gula blommor på området vid bangården. Vet inte vad blomman heter (är det sommargyllen?), ett slags ört som sprider sig som ogräs, men som ser ganska vacker ut på försommaren, t ex på Sveaborg. På midsommardagen hade blomfälten förvandlats till vita fält av prästkrage. Häggens eller aspens fjun ser ut som snö på marken. Jag vandrade vidare, mot Musikhuset och Kiasma. I slutet av 2018 blir det förhoppningsvis lite mera liv och rörelse i området när det nya centrumbiblioteket öppnar.

En oas mitt i staden

Ryggsim på simstadions skåpdörrar

Häggens eller aspens fjun virvlar i luften och lägger sig som snö på marken

Vid Tölöviken på midsommardagen

Fin vinkel i Finlandiahuset

Vägen till Fågelsången i maj

Författarhuset Villa Kivi

Utsikt från den blåa villans kafé

Tåg kommer och går, tycker om det enformiga, dunkande ljudet

På Alvar Aaltos gata

Det gula fältet i maj

Det vita prästkragsfältet i juni

Här öppnas det nya centrumbiblioteket

En bit av Kiasmas långvägg sedd från Elielplatsen

söndag 26 juni 2016

Midsommar i stan

Folktomma torg, ödsliga gator i eftermiddagens regn på midsommaraftonen. Pionerna är nu som vackrast, lysande röda, regntunga böjer de sig mot marken på vår gård.
Vi har inget eget sommarställe, så vi har oftast firat midsommar i stan. När barnen var små deltog vi en gång i festen på Fölisön, en annan gång på Svartholmen, men köerna är långa och trängseln stor. Senare blev det många midsommaraftnar på Rönnskär, när barnen var i tonåren satt de helst på sina egna klippor med kompisar.
I fjol vistades jag som stipendiat i författaren Anni Blomqvists hus i Vårdös Simskäla på Åland. Stället heter Strömmen. Fint med riktig midsommarfest med majstång och spelmansmusik vid den gamla folkskolan. Jag postade bilder därifrån när jag började blogga förra sommaren. Jag hoppas få besöka Strömmen igen nån gång, sitta på båthusets brygga, cykla till västra hamnen med de vackra gamla fiskebodarna.
I år firade och festade mina tre stora barn på eget håll. Fast jag fick nog besök av mitt barnbarn, snart tio månader gammal. Olivia kan redan stå med stöd och vinka med handen.Vi tittade på bilder i Tomtebobarnen och lekte med hennes unga morbrors roliga röda Hoptimist-studentgubbe, en dansk leksak som studsar på en fjäder. Jag kände mig som en riktig mormor.
Annars tittade jag mest på Brexit-diskussioner som visades nonstop på France24-kanalen, läste kommentarer på Facebook. Det känns nog väldigt konstigt och olustigt att Storbritannien kommer att avgå ur EU, unionens tredje största (eller andra största, efter Tyskland?) medlemsland.
Det klarnade mot kvällen och jag stängde av tv:n. Jag vandrade ner till stranden, Rönnskärsbåten avgick passligt, prydd med björkkvistar, så jag hamnade där, än en gång, och fick beundra havet på min egen klippa, värma mig i kokkobrasans sken.
På väg hem tog jag en night cap på Mattolaituri, utsikten är fin, men en flaska öl kostar 8,50... Folk trivs på stränderna när det är midsommar, vid vattnet. Båtarnas röda och gröna lanternor lyste i den nästan violetta natten, Sveaborg lyste likaså. Inga egentliga skymningar i juni, inga violetta skymningar, bara tidiga soluppgångar och ljusa dagar, sena solnedgångar och ljusa nätter... Det flaggas natten igenom på midsommaren. Hemma knäppte jag igen på tv:n, åt yoghurt med hallon och jordgubbe - och tittade på nya diskussioner om Brexit...