Jag var på Simstadion på midsommardagen när kvällen var varm och solig. När barnen var små gick vi dit ganska ofta, men jag minns hur jobbigt det var att vakta dem, alla tre. David plaskade i babybassängen medan jag samtidigt försökte ha koll på barnbassängen, som kryllade av barn. Var är Michael? Cindy ville absolut dyka från trampolinen i hoppbassängen, fast hon kanske inte ännu kunde simma så bra...
Jag hade det ekonomiskt ganska knapert på den tiden, jag levde på författarstipendier, men fick också förhöjt barnbidrag och minimiunderhåll för barnen. Barnfamiljer lämnas sällan helt i sticket i Finland. Men det kändes stressigt att vara ensamstående mamma, jag var nog ganska down efter min skilsmässa. Vi fick semesterbidrag för en veckas vistelse på Labbnäs i Dragsfjärd eller fina Storgård på Kråkö i Borgåtrakten. Ett litteraturpris 1997 kom som en gåva från himlen. Men jag minns den ständiga stressen - har vi råd att gå till Borgbacken, kan jag unna barnen en glass, ett biobesök?
Mitt första besök på Simstadion i år var i maj under den tidiga värmeböljan när syrenen börjat blomma i Fågelsången och grönskan var skir. Jag saknar Tölövikens lilla kiosk strax intill Finlandiahuset. Folk sitter och solar sig på bryggan som finns kvar.
Alvar Aaltos gata? Ett helt nytt område har vuxit upp vid bangården där tågen rullar ut från staden, saktar av när de närmar sig järnvägsstationen. Nya kontorshus, ödsligt och tyst på en helgdag. Jag kommer att tänka på en futuristisk satellitstad, kanske år 2050...Jag saknar de fina blomplanteringarna, magasinens loppis, konstverken som fanns där under milleniumåret, 2000, då Helsingfors var en av EU:s kulturhuvudstäder. Jag minns zenlabyrinten, ljudinstallationen på stranden. Efter Brexit lär det inte bli några brittiska EU-kulturprojekt... så synd, så synd... Kanske EU borde ha satsat på ett ökat kultursamarbete mellan länderna, som förhoppningsvis förstärker känslan av gemenskap över gränserna.
I maj lyste mattor av gula blommor på området vid bangården. Vet inte vad blomman heter (är det sommargyllen?), ett slags ört som sprider sig som ogräs, men som ser ganska vacker ut på försommaren, t ex på Sveaborg. På midsommardagen hade blomfälten förvandlats till vita fält av prästkrage. Häggens eller aspens fjun ser ut som snö på marken. Jag vandrade vidare, mot Musikhuset och Kiasma. I slutet av 2018 blir det förhoppningsvis lite mera liv och rörelse i området när det nya centrumbiblioteket öppnar.
 |
| En oas mitt i staden |
 |
| Ryggsim på simstadions skåpdörrar |
 |
| Häggens eller aspens fjun virvlar i luften och lägger sig som snö på marken |
 |
| Vid Tölöviken på midsommardagen |
 |
| Fin vinkel i Finlandiahuset |
 |
| Vägen till Fågelsången i maj |
 |
| Författarhuset Villa Kivi |
 |
| Utsikt från den blåa villans kafé |
 |
| Tåg kommer och går, tycker om det enformiga, dunkande ljudet |
 |
| På Alvar Aaltos gata |
 |
| Det gula fältet i maj |
 |
| Det vita prästkragsfältet i juni |
 |
| Här öppnas det nya centrumbiblioteket |
 |
| En bit av Kiasmas långvägg sedd från Elielplatsen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar