Studenternas rosor

Känslor av glädje, stolthet och lättnad: yngsta barnet fick sin studentmössa på lördagen! Det var skolavslutning och hela staden vimlade av festklädda ungdomar. David hade också avlagt musikdiplom och fick stipendium för sina fina uppträdanden i sång.
  Vi höll studentfesten ute på gården i lite kyligt, men soligt väder. För fem år sedan fick Davids syster och bror sina vita mössor och vi firade på samma gård.
  Jag har få släktingar, inte en enda kusin till exempel. Barnens far är från Jamaica, alla hans släktingar finns i Kingston eller i Florida och New York. Vi blev ändå ganska många på festen,  min systers familj, vänner, grannar, och en massa ungdomar som "vällde in" mot slutet av festen.
  När jag blev student 1971 var festerna inte lika påkostade som nu, de påminde om lite festligare kaffebjudningar. Pannmalet kaffe, bullkrans, kaka från Fazer. Inget vin eller skumpa, i dag känner ungdomarna till chardonney och cava. Ingen antipasto, sushi eller cupcakes, vi kände knappt till kiwi eller avokado. Inga korta prinsessklänningar eller högklackat på dimissionen, jag var klädd i en grå "promenaddräkt". På kvällen hade jag en festblåsa som jag köpt hos Minkki eller Kestilä, och jag festade med mina klasskamrater på en ganska formell middag på Fiskarorpet.
  Dagens studentfester har blivit allt mera påkostade, jag tycker inte alls om den här utvecklingen. David fick mest sedlar i present,  plus en massa fina drycker som vi inte vet när vi ska korka... David är friidrottare, han tränar och tävlar hela sommaren (senast i dag i Alberga). Den mest uppskattade presenten var en cd samling med James Browns sånger och den kom från en mångkulturell familj som vet vad David gillar.
  Ja, tiderna har förändrats, men studenternas rosor är de samma som förut.. dock mycket flere än på min tid. Och förädlade, kanske korsningar av olika arter. David fick en lysande, lite spräcklig röd ros. Samt en solros! Och jag knyckte en underbar vit ros som jag ställde vid mitt nattduksbord.    
  Jag tänkte att jag skulle ha citerat några "rosendikter", från Blake till Södergran och Bukowski, blodrosor och svarta rosor, Maria Wines rosor utan taggar, men det får bli till en annan gång, kanske sedan när rosorna blommar i Vinterträdgården... Men här en strof av Emily Dickinson: Ah Little Rose - how easy for such as thee to die!

David, min minsting, nybakad student.

Mitt barnbarn Olivia i Majvors knä.

Jag i Södra Haga som nybakad student.

Mitt studentfoto. Jag var nog inte alltid så här glad på den tiden...

Vår katt Figaro trivdes på bordet. Han tycker om att tugga på presentbanden.

Vi planerar att hålla ett James Brown-Stevie Wonder-Bob Marley-party. Då kan vi korka de här...

My love is like a red, red rose... (Robert Burns)

Än hvita som döden, än röda som blod... (Ernst Josephson)

Efter festen...