Violetta skymningar: Oktoberdagar

Regniga dagar i oktober, i går föll den första blöta snön och lyste vit på gräsmattorna, på lönnens gula löv. Blåsten river i träden, i det gyllengula, tills det ligger mera löv på marken än i träden. I Brunnsparken har en stor och murken silverpil böjt sig mot marken, rötterna i den genomblöta jorden orkade inte längre hålla stammen upprätt.

Jag missade de ovanligt flammande kvällsmolnen och den ljusröda morgonsolen, som förorsakades av stora mängder av partiklar i atmosfären som orkanen Ofelia förde med sig, aska från skogsbränder i Portugal och Spanien, sand från Sahara... Ett mörker lär ha lagt sig över Stockholm, förorsakat av det rikliga regnet. Bra att det finns rationella förklaringar till dessa naturfenomen...

Gula dagar, galna dagar på varuhuset, där jag köpte en ny väska som jag inte egentligen behöver och som visat sig vara opraktisk med för få inre fack och obekväm axelrem... Plånboken och mobilen försvinner i väskans djup bland mina skrivhäften och böcker, bland handskar och mössa, en extra laddare, näsdukar, sminkpåse, ett paraply...

Jag gick på loppis med min dotter i ett före detta bankkontor, min mammas bankfilial från början av 1980-talet... Spår av nedre våningens kassavalv med armerad dörr fanns kvar. Jag köpte en ljusblå vindjacka för sex euro, vet inte när och var jag kommer att använda den, kanske på våren när solen skiner och de första flyttfåglarna har återvänt. När blir kläder vintage? Jag fingrade på en Tara Jarmon-spetsklänning – men var skulle jag bära den? Cindy köpte en fin gul maxiklänning i 70-talsstil för några euro.

Äldre sonen kom och tittade på min nyare Acer-laptop, som vägrar att ladda upp. Vi tittade in i datorns innanmäte, hemliga liv... Michael avinstallerade någonting och sparade sedan någonting annat på en minnessticka, för att sedan installera någonting på nytt... men tog till slut datorn med sig för närmare granskning...

Yngre sonen medverkade i Ramandan tanssi på Alexandersteatern, en föreställning med romskt tema, ”en zigenarsaga” stod det i programmet, producerad av Birgit Tapaninen Baltzar och Hanna Mars. David läste en dikt och dansade i en hiphop-grupp, vars funktion var att peka mot en urban och mångkulturell framtid. Han har övat med gruppen i närmare ett år, de har övat på Annegården och på Sandels, det kändes säkert vemodigt när föreställningen visades för sista gången.

Årstiderna växlar, först utan att man märker det, liksom tyst smygande, sedan allt tydligare, obönhörligt. Det känns ibland kusligt att inse och acceptera: att tiden går, att ett år igen börjar lida mot sitt slut. Jag vandrade vid Tölöviken och märkte till min förvåning att jag frös om fötterna... Avstod från att vandra runt hela viken, förbi Villa Kivi i Fågelsången... Var det inte alldeles nyligen som jag satt på kafé Tyyni, på väg till simstadion? Igenbommade glasskiosker och sommarkaféer... Mumintrollets sentimentala tankar när han går till pappans badhus på vintern, tillsammans med den osentimentala Too-ticki...

I dag fyllde jag i stipendieansökningar och svor när printern inte funkade. Blir galen av lösenord som jag glömt, bankkoder i IBAN och BIC-format... Vilka stipendier fick jag för tre år sedan? Jag kan sitta och fila på min arbetsplan i all oändlighet, fast jag vet att den inte behöver vara SÅ omfattande. Jag har fyllt i stipendieansökningar i över fyrtio år och borde således vara ”rutinerad”, men varje ny blankett känns som ett slags tabula rasa. Återstår att fylla i ett par ansökningar för konstnärsresidenser, men blir matt av följande fråga: How would this Residency contribute to advancing your proposed project in the context of your overall career trajectory?

Tror jag skippar några ansökningar och koncentrerar mig på närområden, Ventspils i Lettland och Visby på Gotland... men drömmer nog fortfarande om det fem hundra år gamla huset i en fiskeby i Kroatien...

Mitt paraply gick i går sönder i snöyran, sprang från affär till affär i Kampen, på jakt efter ett nytt paraply, samtidigt som jag lyssnade på en diskussion streamad från bokmässan, om Georg Henrik von Wright med Merete Mazzarella, Lars Hertzberg, Nora Hämäläinen och Thomas Wallgren i panelen, och Fredrik Sonck som moderator. När jag steg in hos Clas Ohlson avbröts sändningen på mobilen... Absurt att man inte kan koncentrera sig på en sak i sänder, att ens vardag kan bli så splittrad.

Jag fick en fix idé: jag vill virka en pannlapp! Men jag hittade ingen virknål i mammas lilla syskrin och till min stora besvikelse säljer Stockmann inte mera sytillbehör, ingen svart tråd som jag också behövde. Till slut hittade jag virknålar hos Eurokangas, garn köpte jag hos Tokmanni... Jag har alltid älskat garner, jag tycker om att titta på dem och känna på dem, så mjuka och fina nystanen är, så vackra de brutna, naturnära färgerna.. Jag minns Neovius, som i min ungdom hade många garnaffärer i Helsingfors, en fanns nära oss på Mannerheimvägen i bortre Tölö. Tidigare skulle man nysta garnet från en härva, i dag har jag glömt bort vokabulären som hör till stickning och virkning...

Jag har inte virkat på över trettio år, tror jag, men vi har ett muskelminne: luftmaskorna och stolparna föds utan ansträngning, lätt glider virknålen genom maskorna och garnet spänns över mitt vänstra pekfinger, precis som det skall... Min pannlapp blir ganska ojämn i kanterna (jag kommer inte att fota den!), jag önskar att jag kunde åstadkomma någonting mera komplicerat - en tröja åt barnbarnet? Med det är själva virkandet som är viktigt, det känns så roingivande och har sin egen lugna rytm. Medan man virkar kan man samtidigt lyssna på radio, Valkoista valoa med Johanna Korhonen, eller Musikväktarna, medan flingorna faller utanför fönstret.

Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund...
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden...
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla..

Edith Södergran, Höstens dagar