Junidagar

Det är den ljusaste tiden om året, den skiraste vårgrönskan är förbi och snart blommar syrenen. Jag brukar beundra de stora träden som syns från vårt fönster i vardagsrummet: ett sätt att följa årstiderna. På vintern, när det skymmer tidigt, avtecknas trädstammarna som svarta grafiska mönster och släpper in det sparsamma ljuset. På vårvintern är skymningarna södergranskt violetta... Just nu syns en tät grön vägg utanför fönstret och man kan fortfarande höra koltrasten.

Den första, skira grönskan i maj

                                       

En dimmig dag i april

Jag vet inte om jag blir någon flitig bloggare, det känns spännade att skriva sitt första inlägg... Det finns så många andra som bloggar, det är lätt att drunkna i flödet. Men jag tänkte skriva om hur det känns att bli lite äldre, om att bli mormor och få sitt första barnbarn. Och givetvis om böcker, minnen, vardagen i Helsingfors. Jag fotar flitigt: stadsvyer, festivaler, de växlande årstiderna. Lyckokatten, som förhoppningsvis spinner ännu litet om min framtid...
  Min 22-åriga dotter väntar barn och om allt går väl föds barnet i början av september. Mina två pojkar, 24 och 19 år gamla, blir ganska unga morbröder! Jag var inte helt ung när jag fick mina egna barn, så det känns helt bra, men också överraskande, att nu få ett barnbarn, Tycker det var igår som mina barn var små.

Michael och lyckokatten, 2013

Figaro trivs på den här lilla byrån som barnen målade på 90-talet

En varm första maj 1998