Majdagar

Den sista maj... Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor... I den finska folkskolan sjöng vi på skolavslutningen: Jo joutui armas aika ja suvi suloinen. Jag hörde psalmen i går i radion, i olidligt långsamt tempo...

Så snabbt grönskan kom när det blev varmt väder, så snabbt körsbärsträdens blommor slog ut och så snabbt de blommade ut. Lönnarna på vår gård får sina gulgröna blommor och en dag har marken under dem blivit gulgrön den med. Magiskt med blommande träd...

Tycker tulpanerna blir större för varje år, i år lyser stora vita tulpaner i Brunnsparken. Vita tulpaner? Lite kalla tycker jag, som om de utstrålade kyla där de lyser mot allt det gröna. Det finns också mörklila tulpaner, nästan svarta... 

 

Jag gjorde en utfärd till Rönnskär första veckoslutet i maj när förbindelsebåten öppnade säsongen. Det var munskyddstvång även uppe på däck i de friska vindarna. 

Holmens restaurang var stängd på grund av rörsanering, lyckligtvis hade jag med mig en vattenflaska och lite frukt. Lite kallt var det när solen gick i moln, vassen lyste brun och björkarna var fortfarande utan löv. 

Så fint att se de bekanta platserna, badhytterna, den magiska stenen, att vandra runt holmen och sitta på klipporna där några unga män stod och svirvlade. Inga vitsippor i holmens skog, men just nu finns där nog vita mattor av liljekonvalj. Just nu blommar häggen, hästkastanjen och äppelträden, syrenbuskarnas knoppar blir allt större. Ju äldre jag blir, desto viktigare blir det att iaktta vårblommorna... Det kan också kännas nästan outhärdligt, att se den skira grönskan försvinna, att inse hur förgängligt allting är, ja, man kan bli så där olidligt vemodig. Och då är det bäst att koncentrera sig på sitt skrivarbete, eller ta spårvagnen till stan och titta på klänningar på Sokos eller Marimekkos rea... 

 

 Rönnskärs gamla villor såg lika bedrövliga ut som förut, trots att två av dem kan hyras ut för privata tillställningar. Jag får igen vistas i Vallgårds koloniträdgård och har redan varit där ett par gånger, fint att följa med vårens ankomst, från den sista snön till de första blommorna. Men mera om det i ett annat inlägg. Jag blev lite intresserad av en stuga som var till salu på Stenudden i Hertonäs, en strandstuga med utsikt över Gammelstadsfjärden med Arabiastranden mittemot och Fiskehamnens skyskrapor till vänster.... men det slutgiltiga priset blev helt hutlöst: 80 000e... Och utsikten kan ju inte jämföras med den öppna havsutsikten på Rönnskär...

Min dröm om en stuga fortsätter (se inlägget från den 19 september, 2018). Här en av villorna på Rönnskär, kanske onödigt rymlig för mig, ha ha... "Sommarkojan" på Stenudden var 12 m2, större än ca 15 m2 får de inte vara. 

Mitt lilla barnbarn har nu fyllt fyra veckor.  Vi träffas med sönerna nästan varje veckoslut i Mellungsbacka och ibland lagar min ex-man den jamaicanska rätten rice and peas. Lönnarna stod i blom utanför balkongen och i Klenodparken lyste vitsipporna, sedan maskrosorna, och bäcken porlade på ett sätt som också får mig att nästan drabbas av det där Stendhals syndromet... 

Kristi himmelsfärdsdag i Kasbergets körsbärspark, när körsbärsblomningen var som vackrast och vädret var sommarvarmt. Eid al-fitr-festen hade inletts och man såg muslimer i vackra festkläder. Kontrasten blev ganska stor: från muslimkvinnor i heltäckande till finska flickor klädda à la japansk Lolita eller i kimono. Jag bekantade mig för första gången med den japanska parken som har olika avdelningar döpta efter mytiska djur som sköldpaddan, ormen, tigern eller fenixfågeln. 

Jag som körsbärsdrottning...

I Kasbergets lekpark fanns den här målningen från Miyazakis berömda film Spirited away, på finska Henkien kätkemä, som mina barn har sett på dvd otaliga gånger, ja, de kan den utantill. 

 

Lite fotoshoppad bild från Havsgatans körbärsträd, innan de blommade ut. Åh, vill så gärna göra ett inlägg med en serie street fashion bilder, tycker den här är så fin:

Konflikten mellan Israel och palestinierna eskalerade, Gaza bombades och det hela blev mycket hotfullt och obehagligt. Aldous Huxley gav 1936 ut romanen Blind i Gaza, titeln kommer från den bibliska berättelsen om Samson. 

Jag råkade vara på stan när en bildemonstration åkte förbi med svängande palestinska flaggor. En cyklande äldre dam fick vänta länge på att kunna ta sig över gatan och sloganet Stöd kulturen på Svenska teaterns ljustavla såg plötsligt ut att vara placerad i ett annat sammanhang. Man önskar ju att kultur kunde stödas överallt, oavsett politik och konjunkturer, ja, att kultur kunde fungera som någonting helande och förenande mitt i kriser och konflikter. 

I psalmen 535, alltså sommarpsalmen som jag nämnde i början av det här inlägget, nämns Sarons blomster sköna i femte versen, som just aldrig sjungs, och Libanons ljuvt doftande ros. Saron är en ort i norra Israel, i närheten av Jaffa. Ja, och i Libanon bor ju över 300 000 palestinska flyktingar, fortfarande statslösa efter 1948 då Israel bildades. 

I dag bor det också över en och en halv miljon syriska flyktingar i Libanon. Nadine Labakis film Capernaum visades nyligen på Yle Teema. Den skildrar den syriska pojken Zains liv i nedslitna kvarter i Beirut, där han träffar en papperslös etiopisk kvinna som har en liten son. 

Här filmens trailer:

https://www.youtube.com/watch?v=ULUo0048xZE

Jag kan också rekommendera filmen Bar Bahar, som jag såg för andra gången på Yle Teema, en film om tre mycket olika palestinska kvinnor som delar bostad i Tel Aviv. Regissören är Maysaloun Hamoud, född i Ungern med palestinska föräldrar och uppvuxen i Israel. 

Här kan ni se filmens trailer och ett intressant youtubeklipp som skildrar hur filmen kom till, scener "behind the camera", men textningen är på hebreiska:

https://www.youtube.com/watch?v=-pgGL7F6Wu0

https://www.youtube.com/watch?v=-3PVMqcMxMU

Vi firade morsdag i Mellungsbacka, i fjol var Cindy i karantän och måste hålla åtta meters avstånd till oss som satt vid bordet ute på gården. Så skönt att coronaläget har lättat, men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken... 

 

Katten Pedro vill också ha uppmärksamhet... 

Full storm med häftiga regnskurar den 26 maj, jag blev tvungen att gå ner till stranden för "storm watching", men höll faktiskt på att blåsa bort, speciellt när stormen slet i mitt paraply... 

Skir grönska i Dianaparken vid Trekanten, där jag ibland sitter på en bänk, en liten oas mitt i stan. 

Färggrant hos Marimekko som firar sitt 70-års jubileum. 

Bob Dylan, min stora ungdomsidol, fyllde 80 den 24.5. Jag hade en liten text i Hbl, blev så glad att bli tillfrågad, jättelänge sedan jag skrivit någonting i en tidning... Här en bild från dokumentären The other side of the mirror:

Nya träd blommar vid Havsgatan, vet inte om de granna träden är körsbärsträd, ja, det finns så många olika arter. I Tokyo var träden i den stora Ueno-parken nästan vita, som vita moln, bara blekt blekt rosa. 

 

Så grönt det är i parken, barn leker i den gamla silverpilen, som föll omkull för några år sedan. Gässens första fjuniga ungar har kläckts ur äggen. En dag hörde jag näktergalen, men bara en liten stund, innan den försvann... 

 

I morgon är det redan den första juni, den första sommarmånaden. Ha så sköna junidagar! Här en bild från koloniträdgårdens blomsterprakt, som jag hoppas återvända till så snart som möjligt.

 

 

Mitt andra barnbarn föddes den 25 april, ett söndagsbarn, ett gossebarn, Olivias lillebror.  Stort grattis till hela familjen! Cindys graviditet var inte så lätt, hon led av ryggont och blev sjukskriven innan hon blev moderskapsledig. 

Infant Joy

I have no name 

I am but two days old.— 

What shall I call thee?

I happy am 

Joy is my name,— 

Sweet joy befall thee!

Pretty joy!

Sweet joy but two days old,

Sweet joy I call thee; 

Thou dost smile. 

I sing the while 

Sweet joy befall thee. 

WILLIAM BLAKE

Mormorskaffe på söndagen när jag fick höra om födseln. Minnen från min egna år med mina nyfödda barn, jag ammar Michael som föddes i januari 1991, Cindy i "babysittern" i december 1992, David föddes i april 1996. Rastafari-skallran köpte jag i Kingston 1990 när jag var en månad gravid med Michael. 

Nytt liv i april, våra videkvistar har fått gröna små blad. April is the cruellest month, skrev T.S. Eliot i  The Waste Land. Winter kept us warm... Att födas till vår värld från den varma livmodern och plötsligt uppleva kall luft och nya ljud, skarpt ljus och beröring, kan inte vara lätt... Soliga barn av luft och ljus... (Topelius)...

Två veckor före förlossningen hände det tråkiga: Cindys sambo var med om en trafikolycka och fick ena foten gipsad. Lyckligtvis hände ingenting allvarligare, men före och efter förlossningen gällde det att mobilisera släkt och vänner, som chaufförer och stödpersoner, hjälpa till att föra Olivia till dagis, Cindy till rådgivningen, att göra uppköp och annat som hör till vardagsrutinerna. 

Sä här såg det ut en vecka före förlossningen:

Efter förlossningen, som gick bra, men var smärtsam, fördes Cindy från Kvinnokliniken till ett grannhus i Mejlans: HUS-avdelningen på Hotell Scandic. Ja, avdelningen heter Familjeboet och är avsedd för "förlösta och friska föderskor". Inga besök var tillåtna p.g.a. pandemin, så jag fick nöja mig med videosnuttar av den lille. Ja, Olivia gick miste om lekrummet som var avsett för de större syskonen. Inget häng i hotellbaren blev det heller med de unga morbröderna, mina söner... 

Som barn och tonåring bodde vi på Stockholmsgatan, snett mittemot det massiva Sjuksköterskeinsitutet, jag brukade vandra till Aurahusets R-kiosk tillsammans med min syster, den tidens spännande tidsfördriv...  Ja, det skinande vita Aurahuset var försäkringsbolaget Auras huvudkontor, i dag ombyggt till Hotell Scandic Mejlans. Aldrig kunde jag då ana att min dotter i framtiden skulle få vila i byggnadens HUS-avdelning efter att ha fött sitt andra barn.

Jag började blogga för snart sex år sedan när Cindy väntade Olivia. Ni kan kolla mina allra första inlägg från 2015. Då var det trängsel i familjerummet på Barnmorskeinstitutet, släkt och vänner kom på besök (ja, det förlossningssjukhuset har ju stängt, pga inneluftproblem som inte gick att åtgärdas).

Här är jag tillsammans med den lille, tre dagar gammal:

Den andra stolta "grannyn":

Könsneutrala babykläder:

Här lite bilder från april månad, the cruellest month, då våren kommer till Norden och allting vaknar upp. Det var stormiga dagar, dagar då gässen återvände och måsarna dansade sin bröllopsdans...  Den 15 april togs förbindelsebron till Ugnsholmen bort, så just nu pinar jag inte er mera med fler bilder därifrån.  Här också några bilder från Skifferholmen en solig söndag i april. 

På sommaren hoppas jag ta förbindelsebåten till Rönnskär lite oftare än i fjol...

Här syns Rönnskär, från Skifferholmens fina klippor:

Strandskatorna ser ut att ha haft ett litet gräl, men alltid fint om ens parförhållande funkar... 

Helt okej också att sitta ensam vid havet: 

På annandag påsk i Stensböle:

Farmor och mormor klädda i nästan likadana Marimekkoklänningar i Stensböle, då blåsten ven i knutarna och det kändes som väldigt långt till vår:

Ja, det finns också Marimekko-spårvagnar:

Ja, inte lyckades jag få påskgräset att växa i år heller... 

Sönerna på besök på påskdagen:

Davids 25-årsdag inföll två dagar före den lille föddes. Den 23 april firas också som bokens och rosens dag, en katalansk tradition. Här skär morbror David en bit kaka åt Olivia:

Kaffe på mitt favorit utecafé. De första fritidsbåtarna har dykt upp...

Skärgården mitt i stan, sundet mellan Ugnsholmen och stora Räntan:

Den fina lilla parken "på andra sidan gatan" med vårplanteringar:

Lite valborgs/första maj stämning på stan, trots restriktionerna. Här säljer "tekarna" sin traditionella Äpy-tidning: 

Ha en skön valborgsmässoafton och första maj!