Decembersol på kyrkogården

Min 93-åriga pappa jordfästes för några veckor sedan. En mångårig kamp med en svår sjukdom är nu över och jag kan känna både lättnad, samtidigt som jag fylls av saknad efter den pappa som jag fick ha i min barndom. Begravningar är både tunga och befriande, det är både svarta kläder, vit kista och blommornas färgprakt.

Kantorn spelade en sång om Lappland på flöjt, när vi lämnade kyrkogården och vandrade på björkallén tittade den bleka solen fram. På minnesstunden hörde vi på cd-skivor av Mahalia Jackson och Glenn Miller, pappas favoritmusik. I'm going to live the life I sing about in my song!

Decembermorgonens sparsamma ljus.