Marsdagar, resfeber...

Mina dagar fylls av en massa små ärenden, saker att uträtta, förberedelser inför resan till Tokyo, som känns som Den Stora Resan... Hinner inte med så mycket annat, texter blir på hälft, böcker likaså...  Medger att jag har enorm resfeber. Men mera om detta i mitt följande inlägg, bara jag hinner få allting gjort... Blev dessutom ganska förkyld i det kalla vädret på måndagen (det haglade!), det sista som jag behöver just nu...

För några veckor sedan såg jag en fin performance på kulturcentret Caisa, Ntozake Shanges For Colored Girls Who Have Considered Suicide When the Rainbow Is Enuf, som uruppfördes 1976.  Texten kändes minst lika aktuell i dag som då, för över fyrtio år sedan. Den gästande teatergruppen bestod av sju olika kvinnor, de flesta med rötter i Afrika (förutom en danska), alla klädda i klänningar i olika färger (kom att tänka på Pina Bauschs koreografier). Föreställningen var otroligt berörande, jag hoppas skriva om den i något annat sammanhang. Man önskar flere gästspel av det här slaget, från andra länder och kulturer.

Kulturcentret Caisa i Elantos före detta bageri på Ekogatan
vid Tavastvägen

Författaren Ntozake Shange

Jag grävde i min bokhylla och fann  några av mina favoritböcker av afrikansk-amerikanska kvinnliga författare från 1970- och 80-talen, en av Ntozake Shange, Sassafrass, Cypress & Indigo. Hennes riktiga namn var Paulette Williams, hon dog på hösten i fjol, sjuttio år gammal. Så suggestiva titlar böckerna har: Possessing the Secret of Joy, Singin' and Swingin' and Getting Merry Like Christmas...

På Nordhusets måndagsbio (som jag rekommenderar) såg jag Iram Haqs film Vad ska folk säga, baserad på hennes egna erfarenheter som ung pakistanska i Norge. Kulturkrockar, traditionell far. Scenerna från Pakistan var otroligt fina, en väldigt berörande och sorglig film. Här länken till trailern på youtube:

https://www.youtube.com/watch?v=Sc8LRtPgVJc

Här några bilder från andra platser, kulturupplevelser i Helsingfors, gratis eller ganska dyra (man går ju inte på Operan varje dag):

Ibland fångar kameran allt möjligt överraskande...

Såg John Neumeiers Sylvia på Nationaloperan... Åh, så
spännande strumpmode... 

Kulturtant i ny vårklänning. Tycker jag ser konstig ut... 

David och James på Ode, Våra gemensamma barn r.f:s
temadag mot rasism...

Glada gossar avnjuter five o'clock tea... 

De sista vinterdagarna, en kall fastlagstisdag i Brunnsparken där studenterna hade sina egna ritualer. Vårdagjämning och fullmåne, newroz i Kurdistan. Jag var med Olivia i den lilla parken i närheten av Fabriksgatans lågstadium där mina barn gick. Snön smälter i parken i Mellungsbacka, bäcken fylls av vatten som brusar och porlar, stillsamt fågelkvitter i buskarna...