Sommardagar

I början av juni startade min yngre son David tillsammans med två goda skolkompisar ett gatukök i form av en foodbike, Tres Tacos. De säljer tacos på olika ställen i Helsingfors, mest i parker, där ungdomar sitter i gröngräset på kvällarna. Matkonceptet är enkelt: en tacoplätt med antingen höna eller tofu, sallad, tomat och avocado, kryddat med hoisinsås och chilimajonäs.

Davids bastanta jägarcykel, som han vann under sin beväringstid i Vekaranjärvi, förseddes med en släpkärra, en bordsskiva snickrades på kärran för stekpannan och annat tillbehör, ett litet gaskylskåp anskaffades. En paketbil vore ju lyx att ha, men gossarna klarar sig tillsvidare på tre cyklar. De är ivriga, flitiga, roliga - och så vitt jag har förstått, mycket populära. Ibland säljer maten slut i ett nafs. 

Färgskalan går i svart, ifall killarna inte är klädda i vitt... Här på bilden är David klädd i mitt marimekkoförkläde... Alla tre har jobbat på olika restauranger, fast de studerar helt andra saker och sysslar också med musik, ekonomi, martial arts, IT... 

Ni kan följa Tres Tacos på instagram, där de marknadsför sig på ett roligt sätt och meddelar var de befinner sig. De har varit mest i Sinebrychoffs park (där vattensprinklern jagar iväg ungdomarna kl 22),  men också på Sandudds badstrand, i Lappvikens park, på Tjärholmen, på Harju-loppiset i Berghäll, plus några privata evenemang. 

Vore jag ung skulle jag älska ett mobilt sommarjobb på en foodbike! Hola, Tres Tacos!

Här en läcker taco med tofu, à 5 euro, den skivade avocadon har ersatts med avocadopyré:

  

Fint att igen kunna röra sig på bibliotekets olika avdelningar, omringad av "böckernas goda tystnad", så som Bo Carpelan skrev i en hyllning till Richardsgatans bibliotek, hans arbetsplats i många decennier:

 

Kommunalval den 13.6. Här miljörörelsens valaffisch vid Trekanten:

 Och vem syns här på spårvagnens dörr? Heja Nils "Nisse" Torvalds, en europarlamentariker som jag gärna lyssnar på i t. ex. Slaget efter tolv-debatterna i Yle Vega: 

Mitt sommarcafé på Kompasstorget:

På Helsingforsdagen 12.6. öppnades Kaserntorgets uteterrass och jag hann lyssna på lite kubansk musik, innan jag återvände till koloniträdgården i Vallgård. 

Vinterkrigets minnesmärke av Pekka Kauhanen står på torget och man kan spegla sig i skulpturens blänkande "jordglob" på vilken den sönderskjutna soldatfiguren står... Ser ni mig där, kulturtanten, med mobilen i högsta hugg?

Mormor med sina barnbarn. Att blåsa såpbubblor blir aldrig impopulärt. I novellen Vattenflickan skrev jag:

Maria satt på bänken i det gassande solskenet och blåste såpbubblor. Hon tyckte om att se på bubblorna som glänste i regnbågsfärger och drev omkring i vinden, likt små genomskinliga ballonger, tills de plötsligt sprack, eller höjde sig oväntat högt upp i luften, mot hustaken och himlen, där de snabbt försvann utom synhåll. (Östra centrum: ändstation, Schildts, 1984)

Sommarsolståndet inföll den 21.6. Nu går vi alltså mot hösten och glädjedödarna kan börja spana efter gula löv...  Fågelungarna växer, blommor slår ut, blommar en stund för att sedan vissna... Livets kretslopp, årstidernas ständiga växlande.

Tystnad djup i sommarens mitt,

sömn och dröm...

Edith Södergran

Trist att det gick som det gick för Finland i fotboll EM... och trist att så många fotbollsfans som åkte till S:t Petersburg för att se matcherna, återvände med coronasmitta, den elakare deltavarianten... 

 

Elokapina-aktivisterna (som hör till den internationella Extinction Rebellion-rörelsen) demonstrerade på Mannerheimvägen, där de hade slagit läger. Elokapina hoppas att Finland blir koldioxidneutralt år 2025, tio år tidigare än det som är regeringens mål. 

Jag undrade varför spårvagnarna körde så konstiga rutter: trafiken var avstängd på Mannerheimvägen framför riksdagshuset. Jag gjorde en runda på platsen där stämningen var lugn, någon spelade gitarr och vattenflaskor delades ut. En liten grupp motdemonstranter samlades ett stycke längre bort och lät obehagligt högljudda. Det inpaketerade huset i bakgrunden är Kiasma, inte en installation av konstnärsduon Christo.... 

Som ung skulle jag kanske ha hängt med demonstranterna lite längre, kanske även ha övernattat i ett tält, trots att det måste vara väldigt obekvämt på den hårda asfalten... I dag klarar mina ben inte av att sitta för länge på ett hårt underlag... 

Demonstranterna flyttade sitt läger till Unionsgatan och därifrån till Senatstorget. I skrivande stund är det 47 grader varmt på den amerikanska västkusten och i Kanada... Jag minns hur obehagligt det kändes i 43 graders hetta i Frankrike för två år sedan, den heta luften liksom brände på huden. Inte roligt med så höga temperaturer. Lycka till, Elokapina! 

Oaser i Helsingfors, en äng med vit hundloka i Gumtäkt, strax intill botaniska trädgården, där jag också hörde näktergalens sång.  Men bakom ängen finns meteorologiska institutet och Helsingfors universitets naturvetenskapliga Exactum-byggnad. 

Jag fascineras av miljöer som är lite sci fi, ja, jag har odlat lite sci fi i mina egna böcker, bl a i novellen Efter det stora kosmiska kriget, där jorden är uppdelad i den högteknologiska Luftens och Eldens värld, och den jordnära Vattnets och Jordens värld... 

Ja, Maria i novellen Vattenflickan upplever att hon lever i fel värld, i Luftens och Eldens värld. Här möts de olika världarna:

Lite sci fi-vyer i Tripla-komplexet i Böle. Ja, jag fascinerades av La Defence-stadsdelen i Paris, men skulle nog inte vilja bo där... 

Tycker det här bostadshuset i Östra Böle såg helt surrealistiskt ut, ur det här perspektivet från Tripla:

 

Ja, äntligen tog jag coronavaccinet, i Mässcentrets utrymmen i Östra Böle, som var ganska sci-fi som omgivning, med en innergård och stor hall som påminde om en kal lagerbyggnad, långt borta från bokmässans mysiga atmosfär av mingel... Men massvaccinationer är inte meningen att vara trevliga, på ett väldigt konkret sätt inser man betydelsen av en pandemi, allvaret, hotet, oron, hoppet... 

Folk kom och gick på löpande band, uttryckslösa bakom sina munskydd. Allt var välorganiserat, man blev vänligt bemött. Men när jag efter sprutan satt de rekommenderade 15 minuterna på en stol i den stora hallen blev jag plötsligt väldigt rörd. Jag tänkte på min mamma, hur chockad hon skulle ha varit när pandemin bröt ut... 

Och sedan gick man i gåsmarsch tillbaka mot Böle station, i sommarvärmen, både unga och gamla...

Jag har skrivit en text för Hbl om myterna kring sjukdomar, mina egna minnen när jag fick mässling som barn, med hänvisningar till t ex Susan Sontags Sjukdom som metafor och Agneta Rahikainens Smittans rike... En finsk barnbok, som min syster och jag älskade, trots att den skildrade en koleraepidemi i Helsingfors på 1840-talet. Camus allegoriska Pesten...  I dag vaccineras mina barnbarn även mot vattkoppor. 

Min text är alltså ingen feelgood läsning för ljusa sommarkvällar på verandan. Kanske passar den bättre på mörka augustikvällar i fullmånens sken, helst när en superblodmåne glider upp i väster... Men nästa chans att se en sådan är först i september 2025...

Som en kontrast till Böle lägger jag ut några bilder från koloniträdgården i Vallgård, oasen i dalen mellan Vallgård och Gumtäkt. Jag deltog i en rundtur när det var "öppna trädgårdar" och fick veta att det planterades åtminstone ett äppelträd per parcell när koloniträdgården grundades 1932 på Gumtäkt gårds åkermark, där en liten å rann ut från sjön som fanns i Böle, kanske på stället där Tripla nu står... 

Här författaren Thomas Brunells blommande äppelträd i början av juni: 

Rhododendron blommade i mitten av juni, den orangeröda lilla bron och porten för tankarna till torii portarna i Japan: man träder in på helig mark... 

 

De odlade smörbollarna växer stora i trädgårdarna, i Lappland är alla blommor små, och kullero lyser

gul vid de steniga stigarna, vid foten av de små fjällbjörkarna...

 

I Edith Södergrans dikter förekommer mycket blommor, purpurröda eller svartröda rosor, rosor som kastas åt alla eller strös på min bår, stumma syrener, förgätmigejer, Caltha palustris, en blomtyngd gren, starka hyacinter, näckrosens kalk, karga små blommor i lysande färger, höstens sista blomma... 

Växterna får ofta någonting kusligt över sig: Bittra slingerväxter krypa i min famn, skrev hon i Den väntande själen. Jag har feber som en kärrväxt, i Sjuka dagar. Blommor som en förlängning av ett själsligt tillstånd: bittra nejlikor och narcisser. Barndomens träd förebrår eller jublar, i Nordisk vår står den gamla granen vaken och tänker på det vita molnet, han i drömmen kysst. Tomma trädgård, ger du inget svar? 

Jag tror på starka hyacinter som droppa urtidssaft.

Liljor äro läkande och rena som min egen skärpa. 

En midsommarnatts dröm... Midsommar i stan, men pandemin fortsätter: för andra sommaren i rad fanns det inga internationella turister på Salutorget... Färre turistprylar till salu, inga renskinn...

Hos Cindy var lilla "Jokke" medelpunkten, på midsommaraftonen exakt två månader gammal... Vi var många kring bordet ute på gården där koltrastarna visslade i kör.

 

Dags för kvällsbad i lavoaren:

Midsommarrosen blommade tidigt i år, den första "rallarrosen", som i juli breder ut sig i stora blåröda fält på landsbygden, såg jag för en vecka sedan... I dag, den sista juni, har även pionerna blommat ut... 

 

Vi går in i högsommaren, sköna sommardagar önskar jag er alla! Hola, Tres Tacos...