Konstrundan

September lidet mot sitt slut och det har inte blivit av att blogga. Dagarna flyger förbi, så mycket som keeps me busy... skrivarbetet (jag fick sitta i Författareföreningens arbetsrum i en vecka), barn och barnbarn, olika konstevenemang (Konstrundan och Helsingforsbiennalen), ett besök i Diktarhemmet i Borgå, filmfestivalen Kärlek och Anarki, Susanna Majuris utställning på Fotografiska museet... Däremellan lite planlösa vandringar i parker och kvarter som blev allt höstligare för varje dag som gick. 

I förrgår tog jag mig äntligen till Backasbrinkens simhall, det var ganska lite folk i bassängerna och utanför de stora fönstren flammade träden gula och röda. Ja, nu är hösten som vackrast här i södra Finland. Efter simningen vandrade jag genom Vallgårdsdalen, en fridfull oas mellan Backasgatan och Tavastvägen. 

I början av september ordnades Konstrundan igen med öppna ateljéer. Så här definieras Konstrundan, som sponsras av Kulturfonden, Konstsamfundet och andra finlandssvenska fonder och stiftelser:

Under ett veckoslut i september öppnar professionella konstnärer, konsthantverkare och formgivare dörrarna till sina ateljéer och verkstäder för allmänheten. Det centrala målet är att skapa möten mellan de kreativa aktörerna och besökarna.

Jag har inte deltagit i Konstrundan varje år, men nu inledde jag min runda på Stora Räntan/Harakka, holmen med konstnärshuset som jag i allmänhet ser på avstånd från klipporna på Ugnsholmen.

Det blåste friskt när jag tog förbindelsebåten till holmen och klättrade uppför backen tillsammans med konstnären Annette Arlander. Träden var fortfarande gröna, utanför det gråa betonghuset lyste de här gula plaggen på ett bykstreck:

På långt håll såg den här figuren ut som en levande människa som kikar på någonting intressant, kanske var det en fågelskådare, men när jag sa hej fick jag inget svar...

Konstnärshuset, försvarsmaktens före detta kemilaboratorium som höll holmen stängd för utomstående mellan 1928 och 1989, sett från utsiktsplatsen med en hisnande havsutsikt:

Den vackra trappuppgången är som ett konstverk med små nischer:

Vackra fönster i ateljéerna, ja, jag fotade ganska många fönster:

Som författare kan jag ibland avundas bildkonstnärer, visuella konstnärer som kan visa upp sina alster och berätta om tekniken som de tillämpar, arbetsprocessen, materialet som de använder. Återvinningsmaterial eller sådant som man hittar i naturen, eller det senaste high tech för videokonst, multidisciplinär konst... Grafiker, textilkonstnärer, skulptörer, keramiker, målare... 

Jag beklagar att jag inte har namnen på alla konstnärer som jag hade en pratstund med, men ska försöka ta reda på vem de var... Hur som helst så kändes det väldigt givande att få bekanta sig med dem alla. 

Annette Arlander i sitt arbetsrum. Jag har sett många av hennes videoinstallationer, som ofta följer den kinesiska zodiaken, t ex Tigerns eller Tuppens år (vilket jag också gjorde i romanen Den osynliga draken från 1980). 

Iiris Hälli i sitt arbetsrum, där hon bjöd på en kopp te. Hon har gett ut boken Kesä on paikka, saari on aika, dagboksanteckningar från Stora Räntan, varvat med meditativ, ofta pastellfärgad konst.

Utsikten från Stora Räntans klippor, där jag senast vandrade på vintern när man kunde ta sig dit över isen. Gråhara fyr skymtar till vänster vid horisonten...

Next stop: Kabelfabriken. Det var svårt att hitta rätt ingång eftersom innergården var delvis avspärrad på grund av Dansens hus-bygget. 

Marina Zitting i sin ateljé i Kabelfabriken. Hennes målningar kan ha suggestiva titlar som Vinden drar, Smultrongrund,  Rilkes Venedig, Sommarlek, Japonaise... 

I Keramikstudion, som presenterades så här:

Keramikstudion på Kabelfabriken har funnits i över 20 år. Just nu är vi fem medlemmar av vilka Katy Hertell, Eliisa Isoniemi, Nina Biström och Sarita Koivukoski visar sina verk under Konstrundan. I arbetsrummet skapas bruksföremål, skulpturer, porslinsbilder samt konstgrafik.

Väninnan Nina Biströms keramik, visserligen inte i Kabelfabriken, utan på en utställning under september månad i Malms kulturhus: 

Michael Rahikainen i sin ateljé i Kabelfabriken. Jag minns de inspirerande miljökonstutställningarna som han medverkade i, vid Rutiån i både Sockenbacka och Gamlas, på Stenudden i Hertonäs.  

Maaria Märkälä i sin ateljé i Kabelfabriken, vi hade en trevlig pratstund. Munskyddet matchar färgskalan i målningarna... Boken Pink Champagne om hennes konst har kommit ut i år, med text av Juha-Heikki Tihinen. 

Som tonåring dansade jag jazzbalett för Tamara Rasmussen och minns den coola "afrokvinnan" (ifall man får säga så) som förekom i skolans logo.  I dag för dottern Vivianne Budsko-Lommi vidare Tamara Rasmussens arv. 

Naturens egen konst, solbelyst ormbunke på Skanslandet. Jag återkommer till Helsingforsbiennalen i ett annat inlägg, i sinom tid... 

Höstliga färger i Vallgårds koloniträdgård: 

På Skanslandet när det stormade, jag i spegeln i Alicja Kwades steninstallation, som kommer att placeras i Fiskehamnen. Bakom mig syns Kungsholmen, där jag drabbades av en lätt ångest bland ödsliga bunkrar, höga klippor och lite kusligt susande skog.... 

Och nu är det redan den första oktober när jag gör de sista korrigeringarna i det här inlägget, mitt i natten.Hoppas ni kan njuta av höstens dagar med brutna färger och "gyllene glitter"...  Här i Vallgårdsdalen, där det kändes som att befinna sig någonstans långt borta och ändå så nära: 

Mina kära körsbärsträd i slutet av september:

October

O hushed October morning mild,

Thy leaves have ripened to the fall;

Tomorrow’s wind, if it be wild,

Should waste them all.

Robert Frost