Lustigt klagande små visor, aftonröda...

Den här Södergrandikten, Porträttet, i den postumt utgivna samlingen Landet som icke är (1925), passar bra till påsken och våren, jag tror att jag har citerat den förut, men jag citerar den igen:

För mina små visor,
de lustigt klagande, de aftonröda,
skänkte mig våren ägget av en vattenfågel.

Jag bad min älskade måla mitt porträtt på det tjocka skalet.
Han målade en ung lök i brun mylla -
och på den andra sidan en rund mjuk kulle av sand.

Diktens tema är både födelse och död... Den inleds med ganska lätta, glada bilder: mina små visor, uttrycket de lustigt klagande förmedlar paradoxalt både glädje och sorg, det aftonröda är så grant, men aftonrodnaden är ju dömd att försvinna när natten kommer. 

I dikten är våren personifierad: våren skänkte mig någonting... Ett ägg? Ägget är påskens symbol, också en förkristen symbol för återfödelse. Ägget av en vattenfågel, det låter som ett stort ägg, men kanske bara en vanlig gräsands, ett måsägg... Skalet är tjockt, inte skört och lätt att krossa. 

Och vem är min älskade? Någon som målar mitt porträtt och liksom spår framtiden på äggskalet... 

På våren ser vi gröna stjälkar skjuta upp ur blomlökar, gula kruknarcisser och senare tulpaner, men den runda mjuka kullen av sand finns där på andra sidan ägget som en påminnelse om död och begravning...

En solig dag i april på Ursins klippa, mittemot Rönnskär och farleden till Tallinn. Två gäss i strandvattnet, Drink More Water står det på tröjan:

Den sista snön på Ugnsholmen en dag i början av april:

Mitt påskfönster i år, med blomlökar och ägg... Den lilla orkidén till höger slumrade i många månader, men blommade igen i mars, en morsdagshälsning från i fjol från äldre sonen... Det lilla Eiffeltornet förmedlar min dröm om April in Paris...

På finska finns ordet pälvi, fläckar av bar mark som lyser brun mellan de sista vita snödrivorna. Som barn trodde jag att pälvi betydde snö, snöfläck. Jag gick i finsk skola, trots att mitt modersmål är svenska, och förstod inte alltid finskans alla svåra ord och nyanser. 

Ugnsholmens Canal Grande i vårsolens ljus som får isen att gnistra i blått:

Jag har under åren tagit ganska många bilder av bron/vågbrytaren mellan Ugnsholmen och Skifferholmen, här den senaste:

I år svallade havet öppet, Isfrun kom aldrig, men jag saknar mina isvandringar:

Tycker om de kala, vita vinterbjörkarna:

Jag har inte postat nya inlägg på ganska länge, februari och mars gick så snabbt och plötsligt blev det vår. Jag har haft sorg: en av mina bästa väninnor, Eeva, dog nyligen, på dagen efter vårdagjämningen. Jag var förberedd, ja, i min ålder får man vara beredd på sorgebud. 

Eeva hade redan i många år kämpat med en svår sjukdom, lungeufysem eller KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom), på finska den hemska medicinska termen keuhkoahtauma, på Terveyskirjasto omnämns den som en lömskt framskridande folksjukdom...  Ja, en lömsk sjukdom, som ofta förorsakas av tobaksrökning. På många äldre foton sitter min väninna med en cigarrett i handen, drack man kaffe på ett kafé var det vanligt att tända en cigarrett, vilket även jag gjorde i min ungdom. 

Min faster i Solna var storrökare, hon blev 90 och led aldrig av några allvarliga lungbesvär.  Det kan kännas så orättvist, så oförklarligt: varför drabbas somliga av svåra sjukdomar medan andra skonas och får vara friska?  

Jag fattar inte ännu heller att Eeva nu är borta. Sorgen känns tung, annorlunda än sorgen efter mina föräldrars och fasters bortgång.  Vi var nästan jämnåriga, hennes död drabbar mig på ett annat sätt än äldre släktingars. Vi träffades i Nichiren-buddhistgruppen 1976 och umgicks mest i slutet av 1970-talet och på hela 80-talet, sedan flyttade hon till en annan ort och gifte sig, medan jag också gifte mig, fick mina tre barn, och blev sedan ensam med dem. Vi pratade regelbundet i telefon, jag såg henne senast före pandemin i den fina gamla gården där hon bodde med sin man. Vi hade vårt sista samtal en vecka innan hennes tillstånd plötsligt försämrades.  

Jag deltog i minnesstunden i hemmet i närheten av Tammerfors, i ett kvarter med fint bevarade träbyggnader,  en museal miljö med mjölkstånkar, ganska annorlunda än Eevas tidigare hemkvarter i Östra centrum, Kronohagen, Parkstad... I Tammerfors såg jag de nya mörkröda spårvagnarna:

Allsång i en buss mot slutet av 1970-talet, jag i mina "pilotglasögon". Vi sjöng antagligen den japanska sången Ningen kakumei no uta (Den mänskliga revolutionen):

Där vi en gång gått, i Kronohagen, huset på Eevas hemgata, Fredsgatan, vars portgång har ett vackert välvt tak, nästan som i ett kapell:

Den lilla legendariska restaurang Savanna på Mariegatan, där jag på 1980-talet suttit med mina vänner som bodde i Kronohagen. I dag är restaurangen koreansk, någonting av Savannas fönstermålningar tycks finnas kvar. Ibland beställde vi en Irish Coffee på Savanna, fattar inte hur vi hade råd, jag levde på små författarstipendier, Eeva och hennes rumskamrater studerade vid universitetet.

 

Lunch på kafé Mariankatu 18, som drivs av invånarna i kvarteret. Väldigt trivsamt ställe med god vegetarisk mat, jag är säker på att Eeva skulle ha tyckt om stället lika mycket som jag. 

I hörnet av Fredsgatan och Norra kajen en dimmig dag i mars, det tremastade segelfartyget ligger förtöjt vid den forna Vedkajen, där folk på 1800-talet och senare brukade åka skridsko på naturis, och ägna sig åt rosettskrinning, klädda i långa paletåer och skinnmössor...

I den finska texten har de "fyra lyckliga åren" lämnats bort:

Snön vräkte ner en dag i slutet av mars, det snöade en hel dag från morgon till kväll och följande dag rådde det igen en verklig trollvinter i stan:

Elskåp på Norra kajen pryds av fotografier från en svunnen tid, här fladdrar tvätten på en innergård:

Vedkajen i slutet av 1800-talet, elskåpet är också försett med modern graffiti:

Kaffebjudning/fest utomhus i vårsolen när isen fortfarande ligger på Kronbergsfjärden. Fotot är taget från Sörnäshållet, eller är det från Tjärholmen? I bakgrunden syns Kronohagens hus i närheten av Långa bron. Kan det vara en förstamajfest?

I slutet av mars beviljades jag Konstsamfundets två veckors vistelsestipendium till Donnerska residenset på Norra kajen. Här sitter jag vid mitt arbetsbord under senator Otto Donners (1835-1905) vakande blick, målningen på väggen är Susanne Gottbergs. Men kanske mera om den vistelsen i ett annat inlägg, också om litteraturträffarna i Borgå och Lovisa, med Villa Biaudet i fokus. 

Författarlunch i Jörn Donners imponerande bibliotek. Försöker själv gallra bland mina böcker, men det lyckas inte så bra. 

Utsikten från Norra kajen gjorde mig vemodig, på andra sidan vattnet syntes raden av Maringatans hus. Sedan 1920-talet bodde min mammas släktingar i ett av husen (det ljusgula, tredje från vänster), jag har skrivit om släkten i min roman Jag gungar i högsta grenen, och jag bodde själv i hela 15 år i Skatuddsbostaden, i "Ruths rum", som fortfarande inspirerar mig i mitt skrivarbete, ja, eller spökar lite i mitt sinne...

Norra kajen sedd från Tjärholmen, dit jag ibland brukade cykla när jag bodde på Skatudden. 

Förhandsröstning i stadshuset, valaffischer i Smedsparken och valkampanj på stranden...  och just nu pågår regeringssonderingarna... Kulturpolitik var inte precis på tapeten under valkampanjen, Riikka Purras påstående om att kultur är en "lyxtjänst" väckte frågor. 

Vi firade min födelsedag i slutet av februari, alltid lika fint att träffa barn och barnbarn, inte så ofta som vi alla träffas samtidigt. 

Den här leksaken hörde till mina barns favoriter när de var små, ett enkelt lok med hjul som man kan snurra. Nu upptäckte mitt yngre barnbarn den gamla leksaken. Inga batterier behövs, inga programmerade ljud hörs förutom ett litet pipande när man trycker på en kattfigur. Bakom det lilla spegelfönstret tittar en leende lokförare fram och det röda handtaget förvandlar leksaken till en väska som man kan bära. 

Jag har inte varit hos Ikea på många år och tycker det är trist att gratisbussen från Kiasma dragits in. Det blir inte av att kolla Esbobussarnas tidtabeller och att söka upp rätt hållplats... Här på mitt första besök hos Ikea i Vanda, fick skjuts med dotter och barnbarn. Vi köpte just ingenting, bara tittade och åt lunch i kaféet. Hej!

Vårvandring på bekanta klippor:

Den 24 februari hade det gått ett år sedan Rysslands anfallskrig mot Ukraina inleddes.  Jag deltog i den stämningsfulla minnestillställningen på Senatstorget med klockringning, tända ljus, ett hav av blågula flaggor:

Följande dag hölls en demonstration utanför ryska ambassaden med vädjan om fred. Fredsförbundets Laura Lodenius talade. 

I början av mars flög min yngre son David till Tanzania för att hälsa på en vän vars mamma bor i Dar-es-Salaam. Han packade sina saker i min pappas blåa ryggsäck, vilket min pappa skulle ha uppskattat, här är han på väg till flygplatsen:

Lite spooky arkitektur på flygplatsen, verklig sci-fi stämning:

David flög med Qatar Airways via Doha till Zanzibar, där han vistades i tre veckor. Från Zanzibar tog han färjan till den väldiga staden Dar (Dar-es-Salaams smeknamn). Kompisen och hans mamma renoverar ett hus i området Bunju. Intressant att googla på en stad som man vet så lite om.

Från Dar reste de tio timmar i buss till staden Arusha i norr, där de hade trekking i fina landskap, såg vattenfall och kratersjöar, tropiska dalgångar. På en safari (vilket för tankarna till filmerna Hatari och Mitt Afrika, turister i vita tropikhjälmar, kolonialismens arv), såg David vilda djur, nästa alla förutom lejon. För vad vore en vistelse i subtropiska Afrika ifall man inte med egna ögon sett en flock elefanter på savannen... 

Samtidigt vistades min vän Majvor i Kenya, där hon deltar i ett undervisningsprojekt på ett stort flyktingläger, ett projekt arrangerat av Kyrkans utlandshjälp. 

Under påskveckan befann sig både Majvor och David i närheten av vulkanen Kilimanjaro, men på olika sidor av gränsen mellan Kenya och Tanzania.  Vilket sammanträffande! Jag skulle nog väldigt gärna ha satt mig på ett plan till Dar, och därifrån till Nairobi... 

Här firar damgänget, jag med Andrea, Siw, Majvor och Nina, Majvors avskedsfest på den etiopiska restaurang Addis. Det var den 5 februari så vi hade med oss våra egna runebergstårtor:

Jag funderar på att starta en ny blogg med mera fokus på det mångkulturella, på livet som White Mama, men få nu se hur jag gör. Jag hoppas få blogga på en speciell plattform, på en tidskrifts hemsida, och går nu och väntar på svar från olika media. Min tanke är att göra små intervjuer med olika personer eller att få dem att själva förse bloggen med content... Majvors och Davids resor skulle höra det första som jag skulle vilja presentera, både på svenska och på finska. 

Här Davids foto från Zanzibars gamla Stone City, där den afrikanska, arabiska och indiska kulturen möts, samt tropikens turkosfärgade vatten och grönskan i trakten/nationalparken kring Arusha:

Igår kom David lyckligt hem efter den fina vistelsen i Tanzania och packade upp den blåa ryggsäcken:

Vår katt Figaro har hittat ett mysställe i mitt lilla, orenoverade kök... Men för några veckor sedan, när jag städade och gick igenom högar av papirer, hade Figaro kissat på en papperskasse full med tidningar. Jag hade sparat ett nummer av den trendiga tidningen i-D, eftersom jag vill forska i tidningens modereportage och layout för ett litet avsnitt i romanen som jag har under arbete. Men nu blev jag tvungen att slänga den illaluktande tidningen... tog dock några foton... 

Mera ord och texter hittar man på våra fina bibliotek... bland dem Ode...

Här på varuhusets Festive Fashion-avdelning, klänningar för bröllopsfester och andra romantiska begivenheter. ... Dags att övergå till "vårkappa", poplinrock sade vi i min ungdom, trenssi på finska från trenchcoat (som är en kvarleva från första världskrigets skyttegravar...).

Jag har inte varit hos frissan på närmare ett år, men äntligen klippte jag mig. Jag var i en helt vanlig frisersalong, och ingenting speciellt gjordes åt mitt hår... Trodde inte mina öron när jag hörde priset: 80€! 

Nu ska jag sluta luncha på trevliga vegetariska restauranger, och i stället försöka laga mat på allt som jag hittar i köksskåpets skrymslen: havreflingor, ris, tonfisk, pasta, tomatkross, bönor och linser...

Fina och soliga vårdagar önskar jag er!