Memories from Japan, 2019

For those of you who attended the online EU Literature Festival and who might visit my blog, I decided to post some of my favorite pictures from Tokyo, and a few from Kyoto, taken during my residency at Youkobo Art Space in Suginami in April 2019, hosted by Mr and Mrs Murata. 

The thought of a world wide pandemic seemed impossible then, in the spring of 2019.  But here we are now, in the middle of a second wave of Covid-19, with new safety measures in Finland.

It feels so sad to know that Youkobo, like all other international artists' residencies, are now more or less empty, waiting for the pandemic to end. 

Here you can follow me on my journey in Japan, starting from Youkobo in Suginami:

Welcome party at the Youkobo residence, with Mr and Mrs Murata, Makiko Tsuji and Jaime Humphreys:

My inspiring, minimalistic room at Youkobo, with a balcony overlooking a small garden:

On my way to the nearest supermarket, I often took a walk to this beautiful park with a Shinto shrine.  The past and the present, maybe also the future, are seen through this torii gate surrounded by an urban environment: 

Hanami celebration with picnics in Tokyo's Ueno Park, small temples and shrines:

There is a prayer/wish in Swedish on the wooden plaque in the middle. We want to thank Japan for a wonderful journey, praying for a life of happiness and friendship:

The fox, Inari O-kami, Shinto god of fertility, tea, rice and sake, a symbol of cunning, intelligence and good fortune.  Inari might also be a trickster... In Finnish Lapland, we have the vast Inari Lake, but there are no foxes there...

Crowded streets in Tokyo, and a lonely figure in a metro station (unfortunately I don't have a picture of the Shibuya Crossing):

View from the Mori Art Museum in Roppongi, the vastness of Tokyo:

Takehiro Iikawa's pink cat at Mori:

Japanese Art Collective Mé, black ocean waves installation, Contact:

In Roppongi Metro Station I caught sight of these familiar figures:

Tove Jansson, the creator of the Moomin characters, a poster at the Finnish Institute in Japan:

Today Tove Jansson's life is presented in Zaida Bergroth's film, Tove. It focuses on the years after WWII when Tove Jansson created the Moomintrolls, while concentrating on her other artistic work as a painter. Alma Pöysti plays the role of Tove. Tove is Finland's contender for the Best International Feature Oscar. 

Artist talk at the Feel Finland Festival at the Finnish institute, commemorating 100 years of diplomatic relations between Japan and Finland. With interpreter Sayaka Iwai:

The traditional Finnish instrument kantele and the traditional Japanese koto go quite well together:

Dancing letkajenkka at the festival, with the institute's director Anna-Maria Wiljanen in the middle:

The institute's popular knitting club, with a reindeer watching over the results:

At Youkobo, I took daily walks to the lovely Zempukuji Park:

A cosy lane in Suginami, to me this street looked like a track for running:

School children's art at Zempukuji Street:

The nearest station in Suginami, I was so proud when I learnt to say the beautiful name: Nishi-Ogikubo: 

When the sakura was gone, beds of red Azalea were blooming in the Imperial Park:

Ginza is not my favorite district in Tokyo, but I had to see it because of the research I did for my novel,

The Diamond Path... 

Breakfast at Tiffany's? Diamonds are a girl's best friend? Diamonds are forever....  Diamonds, by Rihanna... Diamonds from Sierra Leone, by Kanye West...

De Beers Ginza Building, twisted steel and glass, by Jun Mitsui & Associates Architects. De Beers company was founded by Cecil Rhodes in South Africa in 1888. 

Japanese wasai paper in Ginza's nice Kyukyodo-shop:

No, I am not dreaming about a pair of Blahniks, but it was kind of fun to take this selfie at the Ginza Six department store:

A contrast to Ginza... In Kyoto, I visited the Ryoanji temple with its stone garden.

Sitting quietly

Doing doing

Spring comes

and the grass grows by itself...

Basho

There was a small Shinto shrine by the lake in the park, where tourists and Japanese school children met:

Unfortunately, I didn't have the time to visit that many temples in Kyoto, this one was near the station: 

Old and new architecture meet in Kyoto, the traditional and the modern, big and small:

A few examples of contemporary "wow" architecture in Kyoto and Tokyo. Kyoto Station by Hiroshi Hara (1997):

The National Art Center in Tokyo:

In Shinjuku:

Tokyo International Forum (Rafael Vinoly, 1996):

MOT, Museum of Contemporary Art in Tokyo, by Takahiko Yanagisawa (1995)

A Finnish Marimekko canvas/tote bag... easy to spot anywhere:

After all the glass and steel, it was time for some kawaii, cute things:

Girl power in Kichijoji, on Buddha's birthday:

In April 2019, we were counting the days remaining to the opening of the Tokyo Olympic and Paralympic Games, today cancelled because of Covid-19. It is uncertain if the games can be 

held in 2021...

Japanese design and aesthetics, in curtains, food products, clothes. In Kyoto and at the Sensoji temple in Tokyo, you can rent a kimono and dress up as a"geisha" for a day...

A gorgeous kimono at the Tokyo Metropolitan Museum: 

Western brands can look so much nicer in Tokyo:

I must admit I was a bit curious about the use of face masks in Tokyo, never knowing that I was going to use one in Helsinki during the pandemic in 2020:

Carrying balloons to my grandchild on a tram in Helsinki, in October 2020:

My friends in Finland thought this "food" was real, as it looks so real:

A cosy small restaurant in Shinjuku:

A plate with cracks fixed with kintsugi gold, at Tokyo Metropolitan Museum:

In Finland, I seldom eat such lovely looking snacks, even quite ordinary fruits (and strawberry mochi), placed on a beautiful plate:

My last pictures from Tokyo, taken from the bus on my way to Narita. A robot guide at the hotel restaurant, taking us "back to the future":

Back home in Helsinki, the First of May celebration with people wearing their student caps. The red balloon makes me think of the Japanese flag: 

Thank you, EUNIC and the Finnish Institute in Japan, for a wonderful Literature Festival!  A New World, New Beginnings and Stranger than Fiction, themes that won't leave me alone... 

Fredagen den trettonde november...

Den 13.11 är en speciell dag för mig: för ett antal år sedan, på denna dag, fick jag ta emot min Gohonzon, Nichiren-buddhisternas mandala. Ceremonin hette gojukai. Året var 1976, veckodagen en lördag (lätt att googla på veckodagar från svunna decennier). I Tokyo besökte jag Daiseido-byggnaden i Shibuya, en stor hall där Nichiren-buddhister från världens alla hörn samlas för att recitera (chant) tillsammans. Först tyckte jag att den stora hallen var väldigt kal och steril, kal och kall, jämfört med de vackra historiska templen som jag såg i Kyoto. Men Daiseido är avsedd för den moderna urbana människan, lekmannaorganisationen föddes i ruinerna av andra världskriget och fungerar i dag som en internationell fredsrörelse, ett led inom den socialt engagerade buddhismen. 

Men hur och varför blir man buddhist? Vem är buddhist? På sätt och vis alla, ifall man tror på karmas lag, orsak och verkan... Men vad är karma på ett djupare plan? Finns det nåd inom buddhismen? Kosen-rufu, ichinen sanzen, bonno soku bodai, att förvandla gift till medicin. Termer vars betydelse jag kanske glömt under åren, sånger som vi unga sjöng 1976: Forever Sensei... 

I dag är det också min första pojkväns födelsedag, min ungdomskärlek, som fortfarande "spökar" i mitt sinne, i mina minnen. Han föddes dessutom också på en fredag, fredagen den 13 november, i New York, då andra världskriget fortfarande pågick i Europa... Grattis på födelsedagen, congrats! Jag har försökt googla på honom, så som man googlar på gamla klasskamrater, vänner som man förlorat kontakten med, personer som man känt för länge sedan. Och man är väldigt rädd för att stöta på en obituary... 

Jag tror att jag har hittat honom, min ungdomskärlek, via hans nuvarande sambo som finns på Facebook. Han bor inte mera i Upstate New York, utan i soliga Kalifornien, i närheten av San Francisco... I left my heart in San Francisco... Eller: If you're going to San Francisco, be sure to wear some flowers in your hair... 

Ja, jag känner mig vemodig, lite sorgsen och övergiven, så som man gör när man minns en ungdomskärlek som slutade olyckligt... Tänk om allt hade blivit annorlunda, tänk om... Blame it on a simple twist of fate, sjöng Bob Dylan på albumet Blood on the Tracks. Och jag sörjer också den otroliga mängden coronasmittade i USA. Lyckligtvis är Joe Biden President-elect och har redan sammanställt en Covid-19 Advisory Board. 

I dag hörde jag dessutom en bekant sång på Muistojen bulevardi (Minnenes bulevard) i finska Radio 1: It never rains in southern California... Fast en av mina favoritsånger från min ungdom var California Dreaming med Mamas and the Papas... Endast vackra Mama Michelle lever i dag... 

Men nu är det den 13 november 2020...  Nothing gold can stay, skrev poeten Robert Frost om hösten. Och jag hittade en lite rolig Powel Ramel-dikt/sång om november:

Tusentals poeter har beskrivit
årstidernas skiftande gång,
men jag vet en månad som förblivit
förbisedd i dikt och sång.

 

Du bjuder slask och fukt

och mögellukt, november.
Renons på all den frukt
augusti och september hembär.

 

(---)

Nu råder höstars höst

att trist och grått begråta.
Och ingen helg ger tröst,
ja, alla helgon må förlåta!

 

Varenda månad har
varsin höjdpunkt, varsin fest,

någon lyckans minut-
November,
du är som bäst

just när du är slut!

                                             Violett skymning i Helsingfors...

                  

                                                    Den här lilla båten skulle jag gärna ha...

Drakarna över Helsingfors:

                                                    Nothing gold can stay...

                                                   Sönerna kom på besök, Michael har behållit

                                                   sin "coronafrisyr":

Här en liten familje-GIF från 2020 (också några bilder från barnens barndomsår), fast jag tycker i övrigt att en GIF gör att man får bara ont i ögonen). Må så gott i novembermörkret!

Alla helgons dag

Tänkte skriva några rader innan det blir november... Ja, i dag är det den sista oktober och Alla helgons dag, allhelgona, eller Halloween med de orangefärgade pumpalyktorna (en helg som var obekant i min barndom).

Jag ska träffa min syster och svåger idag, min syster fyllde jämna år tidigare i oktober, men då firade vi på distans. Nu har de kommit till Helsingfors för att hjälpa min svågers syster (alltså min systers svägerska... är inte så van vid dessa "släktskapsord") att ta upp hennes båt för vinterförvaring. Jag träffar min äldre son och vi tar spårvagnen till Västra Böle, varifrån vi alla sedan vandrar till White Lady-restaurangen i Mejlans/Brunakärr, en restaurang som jag aldrig besökt, men som hörde till min barndomsmiljö. Vi kallade den närmaste busshållplatsen på Mannerheimvägen för White Lady-hållplatsen  Kanske gör vi en promenad down memory lane, till de lugna kvarteren kring Granvägen och Rönnvägen, som inte har förändrats så mycket sedan 1950-talet... 

I början av oktober fick jag igen tillbringa en vecka i kolonistugan i Vallgård. Brutna bruna och gula färger, redan lite svalt på verandan där jag drack mitt eftermiddagste och dansade i smyg vals till An den schönen blauen Donau som spelades på Classic FM. Ett nytt hus byggs i grannkvarteret, ska bli roligt att se hur det ser ut när det är färdigt. 

I dag är det lite svalare, men ingen snö yr över kyrkogårdarna här i södra Finland. Nu faller ett stilla regn... Jag hinner inte gå till Sandudd, man måste ha god tid på sig, så jag går dit kanske i morgon i stället, eller kanske först på julafton. 

Har lyssnat på fin "andlig" musik hela dagen och känner mig lite melankolisk, sorgmodig...

Här kan ni läsa Tua Forsströms fina och kanske mest kända dikt om snön som yr överTenala kyrkogård:

Snön yr över

Tenala kyrkogård 

Vi tänder ljus för att
de döda skall vara mindre 

ensamma, vi tror att de är 
underställda samma lagar 

som vi. Ljusen blinkar oroligt: 
de döda längtar kanske efter 

sällskap, vi vet ingenting om 
deras verksamhet, snön yr 

De döda tiger som bomull. 
En skock tunna barn som 

ohörbart tar ett steg närmare 
Ser de på oss uppmärksamt ett 

ögonblick: är det för att de 
glömt, eller minns? Snön 

yr över Tenala kyrkogård 

Som när man flyger in 
över en stad om natten på 

låg höjd: ljusen blir 
motorvägar, fordonens 

strålkastare, man kommer
 någonstans ifrån 

Snart kör man bil längs en 
väg, ett av de blinkande 

ljusen i yrsnön 

Tua Forsström, Parkerna, 1992

For my English speaking readers, a poem by Edith Södergran from 1916, translated by David McDuff:

The Sorrowing Garden

 

Alas, that windows see

and walls remember,

that a garden can stand and sorrow

and a tree can turn round and ask:

Who has not come and what is not well,

why is the emptiness heavy and saying nothing?

The bitter carnations gather at the road,

there the spruce’s darkness becomes unknowable.