Tänkte skriva några rader innan det blir november... Ja, i dag är det den sista oktober och Alla helgons dag, allhelgona, eller Halloween med de orangefärgade pumpalyktorna (en helg som var obekant i min barndom).
Jag ska träffa min syster och svåger idag, min syster fyllde jämna år tidigare i oktober, men då firade vi på distans. Nu har de kommit till Helsingfors för att hjälpa min svågers syster (alltså min systers svägerska... är inte så van vid dessa "släktskapsord") att ta upp hennes båt för vinterförvaring. Jag träffar min äldre son och vi tar spårvagnen till Västra Böle, varifrån vi alla sedan vandrar till White Lady-restaurangen i Mejlans/Brunakärr, en restaurang som jag aldrig besökt, men som hörde till min barndomsmiljö. Vi kallade den närmaste busshållplatsen på Mannerheimvägen för White Lady-hållplatsen Kanske gör vi en promenad down memory lane, till de lugna kvarteren kring Granvägen och Rönnvägen, som inte har förändrats så mycket sedan 1950-talet...
I början av oktober fick jag igen tillbringa en vecka i kolonistugan i Vallgård. Brutna bruna och gula färger, redan lite svalt på verandan där jag drack mitt eftermiddagste och dansade i smyg vals till An den schönen blauen Donau som spelades på Classic FM. Ett nytt hus byggs i grannkvarteret, ska bli roligt att se hur det ser ut när det är färdigt.
I dag är det lite svalare, men ingen snö yr över kyrkogårdarna här i södra Finland. Nu faller ett stilla regn... Jag hinner inte gå till Sandudd, man måste ha god tid på sig, så jag går dit kanske i morgon i stället, eller kanske först på julafton.
Har lyssnat på fin "andlig" musik hela dagen och känner mig lite melankolisk, sorgmodig...
Här kan ni läsa Tua Forsströms fina och kanske mest kända dikt om snön som yr överTenala kyrkogård:
Snön yr över
Tenala kyrkogård
Vi tänder ljus för att
de döda skall vara mindre
ensamma, vi tror att de är
underställda samma lagar
som vi. Ljusen blinkar oroligt:
de döda längtar kanske efter
sällskap, vi vet ingenting om
deras verksamhet, snön yr
De döda tiger som bomull.
En skock tunna barn som
ohörbart tar ett steg närmare
Ser de på oss uppmärksamt ett
ögonblick: är det för att de
glömt, eller minns? Snön
yr över Tenala kyrkogård
Som när man flyger in
över en stad om natten på
låg höjd: ljusen blir
motorvägar, fordonens
strålkastare, man kommer
någonstans ifrån
Snart kör man bil längs en
väg, ett av de blinkande
ljusen i yrsnön
Tua Forsström, Parkerna, 1992
For my English speaking readers, a poem by Edith Södergran from 1916, translated by David McDuff:
The Sorrowing Garden
Alas, that windows see
and walls remember,
that a garden can stand and sorrow
and a tree can turn round and ask:
Who has not come and what is not well,
why is the emptiness heavy and saying nothing?
The bitter carnations gather at the road,
there the spruce’s darkness becomes unknowable.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar