Keep dreaming, shine like a star...

Morgonkaffe på Salutorget i kyligt väder, en solig dag med barnbarnet. Men jag tror att hon var lite trött efter mpr-vaccinet.  Min syster och jag insjuknade samtidigt i mässling, jag minns det rödprickiga utslaget, den fruktansvärda klådan. Dessutom fick jag kikhosta och min syster det som kallades för röda hund. I min barndom var det vanligt att läkaren gjorde hembesök, eller så gick man hem till läkarens privatmottagning. Inga kommunala hälso- eller tandläkarstationer fanns det på den tiden.
  Vattkoppor hör till de få infektionssjukdomar som nutidens barn förväntas få. Min äldre son var sjukast med hög feber, dottern fick de värsta blåsorna, hos minstingen märktes vattkopporna knappt alls.
  Vet inte varför jag började skriva om barnsjukdomar - jag skulle ju skriva om höstens färger, höstens sista blommor...
  På strandgatan pekade jag på en röd Hop on, Hop off-buss för mitt barnbarn. Men nästa bil var en svart likbil. Jag pekade inte på den, jag lät den passera och såg den vända in mot Jungfrustigen. I min barndom gick sörjande änkor klädda i svart, med sorgflor, en tunn svart slöja, för ansiktet. De fick nästan alltid en sittplats i spårvagnen.
  Ett gäng glada studenter i overaller poserade för mig i spårvagnen. Jag satt på ett kafé senare på dagen och såg blommor inlindade i cellofan på en stol ute på trottoaren, i väntan på en fest. Jag vet inte varför, men jag tyckte de här bleka blommorna såg lite kusliga ut.
  Jag tittade på kläder i Forum och fotade en vit t-tröja med överdrivet hurtig, uppmuntrande text, riktad till tonårsflickor. Keep dreaming, shine like a star, osv. Nu minns jag att jag fick en liknande komplimang på hotellet i Budapest, varje gång jag speglade mig i badrummet. Ska gräva fram det fotot! Överdrivet smicker känns bara jobbigt...