Violetta skymningar: Sorgliga novemberdagar

lördag 18 november 2017

Sorgliga novemberdagar

I dag går solen upp klockan 8.27, ner går den 15.42. Så det gäller att ta vara på dagens få ljusa timmar...

Ugnsholmens övergångsbro är nu på sin plats, jag var där i förrgår, jättekallt var det och blåsigt, men alltid lika fint att titta på det öppna havet, höra på vågsvallet, se en Tallinnfärjas skorsten skymta bakom Rönnskär, min sommarholme. Vågbrytaren/bron som förenar Ugnsholmen med Skifferholmen är förnyad, ett nytt snyggt räcke har installerats och själva gångbron har täckts med en jämn, ljus betongyta.

En rosig solnedgång på Eirastranden, i närheten av sommarkaféet där min yngre son jobbade. Nu är David på Interrail-resa med sin flickvän, det senaste meddelandet kom från Salzburg... Som mamma känner jag separationsångest, konstigt att vara ensam hemma, men jag vet att jag måste vänja mig...

Ganska många dödsfall under de senaste veckorna, de som gått bort är alla mycket olika: en bekant kvinnas 36-åriga dotter, min svågers äldre syster. Man blir alltid lika berörd av de ledsamma nyheterna. Tillsammans med några väninnor, som alla har barn med män som kommer från andra, ganska avlägsna kulturer, har jag delat tankar om det ofattbara som hände i Borgå: en 38-årig man knivhögg sin treåriga dotter till döds. En pågående vårdnadstvist fanns i bakgrunden. Det är kanske oväsentligt varifrån gärningsmannen kommer, men det här fallet har chockat mina väninnor och mig, vi känner oss upprörda, ja, närapå traumatiserade, för vi har nästan alla gått igenom uppslitande skilsmässor och upplevt kulturkrockar i vårt vardagsliv, vårdnadstvister, ibland till och med våld och hot.

Det är farligt att generalisera, man ska aldrig stämpla vissa kulturer eller religioner, det finns galningar i alla kulturer, också i vår. När jag bodde i Jamaica i slutet av 80-talet pågick där en "Krama ditt barn varje dag"-kampanj. Karibiens historia med arvet från slaveriet är grym, den påverkar kanske fortfarande familjestrukturen och har skapat djupt rotade klasskillnader.

Få skilsmässor är lätta (mina föräldrars var det inte), men det kan bli extra svårt om ens partner kommer från en kultur med väldigt olika traditioner när det gäller barnuppfostran, kvinnans ställning, religion, sätt att tänka... Det kräver mycket kompromisser och flexibilitet. Min skilsmässa på 90-talet var extra jobbig och när det var som värst önskade jag att min man och jag kunde ha kontaktat en socialarbetare eller en familjeterapeut som hade varit inkommen i mångkulturella familjers problem, någon som skulle ha känt till både den karibiska och den skandinaviska kulturen.

Jag skrev om kulturkrockar i romanen Karma, som kom ut 2001, och fick både positiv och negativ feedback för den. Så här avslutade Petra Ljung sin recension i Lysmasken:

För att verklig tolerans ska kunna uppstå i ett mångkulturellt samhälle, krävs antagligen att man inte tabulägger kulturkrockar. Marianne Backlén ställer i Karma viktiga frågor om toleransens gränser och värjer inte för de problematiska sidor som både vår egen och invandrarnas kulturer innehåller. (15.11.2001)

I går dog den svenska artisten och skådespelaren Rikard Wolff, en färgstark personlighet med patosfylld sångröst. Någon skriver att han var intelligent, nonchig och cool. Och att han nu är saknad som FAAN...

En doft av höst här
Och träden susar
I dag var stranden
Nästan tom

Vem hjälper oss
Att glömma tiden
Som rusar
Och tar med sig allt
Som stod i blom

Rikard Wolff: En förlorad sommar