Årets Lux-ljusfestival sträckte sig från Esplanadparken
till Högbergsgatans brandstation, från Skolskvären (för mig ett nytt namn!)
framför Designmuseet till Kaserntorget och Senatstorget. Jag gick lite
motströms, vilket var en utmaning i trängseln i Högbergsgatans branta backe i
går kväll. Kallt får man, hur man än paltar på sig...
Många av Lyktparkens verk är redan bekanta,
har sett dem tidigare vid Tölöviken, i Gamla kyrkans park och på en innergård
vid Unionsgatan. I år blev jag förtjust i en röd klänning som fladdrade i
vinden och lyste fint i mörkret.
Olika slags videomapping på Domkyrkans
fasad finns med nästan varje år. Min absoluta favorit är Agatha Ruiz de la
Pradas verk Corazón från 2014 med det bultande hjärtat. I år fascinerades jag
speciellt av Mika Vainios elektroniska musik i samband med László Bordos
videomapping. Ni kan kolla Vainios musik på Youtube. Vainio omkom i en olycka i
Frankrike på våren 2017, Bordos verk tillägnas honom.
Så här förklaras termen i
festivalprogrammet:
Projection
mapping eller videomapping är en form av visuell presentation, där man med ljus
som projiceras skapar en illusionsvärld på byggnadens fasad. Samtidigt får
byggnaden en egen identitet och personlighet.
 |
| Graffitikonst från Ultraviolet Gallery |
 |
| Vägskylt i Esplanadparken... följde dem inte alltid... |
 |
| Alaa Minawi: My light is your light. Neonljusverk på Kaserntorget om flyktingfamilj på flykt. |
 |
| Det nya minnesmärket över vinterkriget av Pekka Kauhanen (hörde inte till Lux...) |
 |
| Lux Arkitektur: Brandstationen skiftar färg... |
 |
| Lyktparken, förverkligad av Aalto- universitetet och olika skolor |
 |
| Kusligt fascinerande detaljer... |
 |
| Den röda klänningen, min favorit... |
 |
| Tidens roll: Janne Aholas videomapping på Arkitektmuseets fasad |
 |
| Sockerbiten av Tülay Schakir, Esplanadparkens scen |
 |
| László Bordos Konstellation till musik av Mika Vainio |
 |
| Light Paint Box |
 |
| Naturens egen Lux... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar