Mina resor 2017 - varför reser vi?

Här har jag samlat bilder från mina resor 2017. Den finaste erfarenheten var vistelsen på konstnärsresidenset Culture Vultures i Marocko, i den lilla staden Sefrou nära Fez.  Efter Marocko reste jag lite omkring i Spanien, slow travel... Och S:t Petersburg är storstaden ”bakom hörnet”. Ja, och för mig är Åland nästan som att vara utomlands, halvvägs mellan Sverige och Finland. Simskäla i Vårdö, en skärgårdsmiljö som kändes både bekant och lite främmande...

Möten med människor är det finaste man kan uppleva när man är ute och reser, tycker jag. Visst uppskattar jag också vackra vyer, historiska platser, besök på museer, kulinariska upplevelser... Men det är människorna som jag minns allra bäst. Och man är ju gäst hos dem i deras hemland, tycker det är viktigt att visa respekt för deras kultur, seder och bruk... När jag hörde böneutropet i gryningen funderade jag på vilka gemensamma nämnare olika religioner kan ha, hur de kan förena, i stället för att skilja åt... 

Jag reste en hel del när jag var ung, trots att det inte fanns lågprisflyg på samma sätt som i dag. Jag bodde på Jamaica i slutet av 1980-talet, men blev bedrövad av att se kåkbyar i närheten av turistorterna, badstränder som lokalborna inte hade tillträde till. Visserligen är turismen en viktig näring i många fattiga länder, men massturismen har sina avigsidor.

Som ensamstående mamma till tre barn hade jag ingen möjlighet att resa på många år, inte på hela 1990-talet och största delen av 00-talet. Men det var inget problem: man kan resa på så många olika sätt, genom att läsa böcker, träffa nya människor, se filmer från olika länder och kulturer, gå på konserter, museer, olika kulturevenemang... Man behöver inte alltid förflytta sig fysiskt från ett ställe till ett annat...

Slow travel är fint om man har gott om tid. Jag har en väninna som vägrar att flyga. Jag ville åka tåg eller buss från Madrid till Paris, men förbindelserna var krångliga, biljetterna dyra, tyckte jag, så jag flög med det franska lågprisbolaget Transavia.

På våren 2016 flög jag med Ryan Air från Berlin till Bratislava för 10 euro, vilket kändes absurt billigt... Att åka buss från Helsingfors till Borgå kostar nästan lika mycket...

Finns det redan för mycket flygtrafik uppe i luften? Det här läser jag på Hållbartflyg.se :

Flyget påverkar miljön. Globalt utgör flygets utsläpp 2 procent av de totala koldioxidutsläppen. Denna andel kan enligt FN:s klimatpanel öka till 3 procent 2050 om inga åtgärder vidtas. För att motverka en ökning pågår mängder med satsningar som ska göra att flygets utsläpp halveras till 2050 jämfört med dagens nivå.

På flyget till Alicante på våren 2016, innan vi landade, tittade min dotter och jag ut genom flygplanets fönster och fick syn på ett annat plan nedanom oss. Det försvann blixtsnabbt, gnistrande i solen, på väg till sin egen destination. Vi blev ganska skrämda, trots att det antagligen inte fanns någon risk för kollision. Planet som vi såg nedanom oss i luften såg bara ut att flyga väldigt nära oss...

När man reser är det själva resandet som blir viktigt. På sätt och vis kommer vi aldrig fram... Och när vi återvänder hem är vi förändrade, kanske lite splittrade, vi känner oss omtumlade. Men samtidigt är vi berikade, den vida världen har öppnat sig för oss, kommit närmare.  Hemmet kan kännas främmande, för litet - ja, tänk om vi inte mera har ett hem? Kan det vara farligt att resa?  Varför fortsätter vi att resa, att planera följande destination? För resan fortsätter, resan ut, resan in i oss själva, resan in i framtiden, mot nya mål, kanske i en cirkel... tills cirkeln är sluten?

I år, 2018, hoppas jag resa i vårt närområde, i Östersjöregionen, till ett författarresidens i Visby eller i Ventspils i Lettland... Ja, och sedan finns det där 500 år gamla huset uppe i en bergsby på Kroatiens kust... Och jag drömmer fortfarande om den blåa staden Chefchaouen...

Gott Nytt År, kära medresenär, mysterious traveller... Vi ses In transit (en fin roman av Hannele Mikaela Taivassalo), på tågperrongen, i vandrarhemmets frukostrum, på det stora museet, i en avlägsen by eller på en ö, med en karta (GPS?) i handen... Bon voyage!

På Picassomuseet i Malaga

Trevligt café/bageri i Malaga

Denna bild  kräver ingen bildtext... 

Fiskare på den ödsliga turiststranden i mars...

Vindmöllor och kor i närheten av Tarifa

Taxichaufför i hamnen i Tarifa

In transit... i väntan på färjan över Gibraltar-
sundet till Marocko...

På Café Hafa i Tanger

I Tangers medina

Blåa hus i Tanger

Vid medinans port

På Dar Tahria i Fez

Konstnärsgänget i Sefrou

Storkboet i minareten

I residensets gröna kök, dansaren Said
från Casablanca hade disktur... 

Fredagscouscous på residenset

Mitt gröna fönster och resekamraten,
Berlinbjörnen Olle

Tidig söndagsmorgon i Sefrous medina

Hsuan från Taiwan samlade på
äggkartonger för sitt projekt

Här målar vi kartongerna, med hjälp
av kvarterets barn... 

Det färdiga tornet,
inspirerat av minareten...

Delar av tornet fick bäras hem...

I Rabat, vid porten till Tour Hassan

Festklädd marockansk familj

Tågvagn i Rabat, målningen är inspirerad
 av Jean-Michel Basquiats konst

Väggmålning i Rabat

Afrique en Capitale-utställningen i Rabat:
Kom, så går vi, mamma...

Vägskyltar under resan...

Tillbaka i medinan i Sefrou

Den judiska begravningsplatsen
i Sefrou

Hebreisk text vid den övergivna
synagogan och judiska skolan... 

Gaella presenterar sitt fullbordade projekt

Said och Fatima på vårt Farewell Party...

Tillbaka i Tanger, mitt sällskap
på ett café...

I hotellets frukostrum...

In transit: vi väntar på färjan till Tarifa...

I Cadiz, på Europas sydligaste spets...

För ett Europa med öppna dörrar:
gränserna dödar... 

Flamenco i Sevilla

Flamencodräkt i turistaffär...

Kungliga slottet i Madrid...

Spansk design: Desigual...

Turister vill bli fotograferade med Velazquez vid Prado...

Frukost på café i Madrid - cool spansk
basker... 

Dans till Cielito Lindo på Porta del Sol... 

Vår i Botaniska trädgården...

På väg till flygplatsen, höll på att missa planet
till Paris, pga City Maraton i Madrid...

Parisarna njöt av vårsolen i Jardin des Tuileries...

Husbåtar vid Seine. Anaïs Nin bodde i en sådan
på 1930-talet och fick besök av Henry Miller...

Utställning om Europas skärpta flyktingpolitik...

Utanför Notre Dame...

Dansaren Vaslav Nijinskys grav på Cimetière de Montmartre.
Jag skrev om honom i romanen Eldfågelns dans. Önskar
att den vita rosen var från mig... 

Närmare än så kom jag inte Eiffeltornet,
denna gång... Såg det senast 1986...

Försäljare vid Sacré-Coeur-basilikan...

Sista bilden i Paris, Jardin de Luxembourg...

Sommar i Vårdös Västra Simskäla...

Åländsk pannkaka med sviskonkräm...

Författaren Anni Blomqvists båthus i
Strömmen, Simskäla

Sjökvarteret i Mariehamn

På Sjöfartsmuseet. De här galjonsfigurerna har seglat
mot både horisonten och hemhamnen...

Happy landing...

In transit, i Helsingfors...

Året 2017 lider mot sitt slut, i S:t Petersburg

Snöflingsflickan vid Liteynij

Vid Mojka. När jag tog fram mobilen ur min ficka för att
fota, höll jag på att tappa Finlandshusets elektroniska
nyckel i kanalen...

Gott Nytt År 2018!