Violetta skymningar: Från skrivmaskin till Mac

Tidigare i år såg jag utställningen California – Designing Freedom på Designmuseet. Jag är ingen datanörd och teknologifreak, utan museikort skulle jag antagligen inte ha gått på just den här utställningen, en ”vandringsutställning”, som startade i London.

Hur har datorn förändrat vårt sätt att skriva och arbeta, vår vokabulär? Här några bilder tagna med Nikonkameran, tyvärr i dag ur bruk. Bilden från 1994 var en pappersbild som jag fotade...

I finrummet på Konestiftelsens residens

Michael på Lavaklubi

Cindy på våren 2014

David läser läxorna

Michael på bokmässans musikavdelning, 2012

Min första PC, 1994. Iskus kontorsmöbel...

Allt på California-utställningen var inte lika intressant, men nog sevärt. Mycket var förutsägbart och ganska självklart: motkulturens uppkomst på 1960-talet, Silicon Valley, surfbrädor och skejtbrädor, en Easy Rider chopper (en ombyggd motorcykel)... Los Angeles ändlösa nätverk av motorvägar, tidskriften Wired, den första regnbågsflaggan (som hade två färger som inte mera används i flaggan: rosa och indigo). De första PC-modellerna, otympliga och lite komiska. Ja, varför tycker vi att bara tjugo år gamla prylar, som tjock-tv-apparater och mobiltelefoner i snäckmodell, är komiska, för att inte tala om trådtelefoner och mormors gamla rörradio? Och alla vägar ledde till Steve Jobs och Apple Macintosh, I Phone...

En viss jargong i de långa texterna som presenterade utställningen, det kunde man också vänta sig. Men lever denna frihet och dess utveckling upp till dess skapares utopiska retorik? Ömsom livgivande, ömsom beroendeframkallande och oroväckande formar Kaliforniens design 2000-talets natur...

Min äldre son Michael borde ha sett California-utställningen, jag tror han skulle ha uppskattat den. Han drogs tidigt in i dator- och spelvärlden. Minns när han kånkade vår bordsdator till en ”LAN”-session, på finska ”lanit”, (Local Area Network), där ett antal datorspelare, från en handfull till många tusen, kopplar samman sina datorer och spelar mot varandra. Han är också en skicklig skejtare och beatboxare, bra på att mixa elektronisk dansmusik... I 20-årsåldern sponsrades han av Roland-firman och demonstrerade deras Loop-station och sampler på bokmässans musikavdelning.

Jag gick nyligen igenom en skolåda med gamla fotografier och hittade ett foto av mig på International Writing Program i Iowa City på hösten 1983, klädd i en amerikansk ljusblå skjortblus med spetskrage och ryschpysch ärmar, som jag diskret försökt kavla upp. Vår internationella författargrupp gjorde ett besök till ett företag i Des Moines, en framgångsrik firma som var en av programmets sponsorer. Jag tror det var en fastighetsbyrå eller en reklambyrå. På väggarna fanns modern amerikansk konst, från Rauschenberg till Warhol...

I deras kontor fick jag för första gången se datorer som användes som arbetsredskap. Visserligen hade jag sett hålkortsläsare i Keskos ADB-rum, ett kontor som jag städade på våren 1979... Jag vet inte vilken typ av dator det var frågan om på kontoret i Des Moines, har försökt hitta en bild av en likadan apparat på nätet. Xerox Star 8010, världens första nätverkskopplade arbetsstation med det ”rastergrafiska användargränssnittet WYSIWYG (What You See Is What You Get) fanns utställd på California-utställningen.

Jag fick min första PC på vintern 1994, då jag arbetade på barnboken Donovan från Jamaica. Jag hade ansökt om ett stipendium för att köpa datorn, på den tiden jättedyr för de flesta författare. Det kändes både jobbigt och fascinerande att övergå till datorn som arbetsredskap, att skapa filer och lagra texten på diskett, att hitta på lösenord, använda alt- och ctrl-tangenterna, lära sig termer som hårddisk och mjukvara, engelska verb som reboot, login... Bekanta ord med ny innebörd: virus, click, browser, cookie, hacker, bit, error, trojan... Cyberspace? Mystiska akronymer kom krypande in i vårt språkbruk: MS-DOS, WWW, HTML, URL, RAM, ASCII, PDF, RTF... Mitt första textbehandlingsprogram hette Lotus AmiPro, vilket var ett dåligt val, borde ha valt det vanligare Word Perfect (som småningom blev Microsoft Word).

Pentium var ett magiskt ord – den mest avancerade, dyraste processorn någonsin, helt oöverträffbar, ja, slutgiltig... I min roman På andra sidan Finska viken (1997) drömmer den 15-åriga estniska Marju om ”ett vackert gammalt trähus där jag skulle bo helt ensam med min fantastiska IBM Aptiva multimediadator”...

Jag minns inte vilket år jag fick internetanslutning eller när jag började använda Windows. Hur som helst så var det både irriterande och fascinerande att ständigt höra de pipande och rasslande dial up-ljudsignalerna när Internet kopplades på via modemet, alltid i samma intervaller (ljudet kan avlyssnas på Youtube). Det samma gäller de olika Windows startljuden: elektroniska ackord som färdas i cyberrymden. Man använde Windows Explorer som sökmaskin, Yahoo eller Firefox... Altavista? När kom Google? Jag googlar på Google: 1998... Windows Millenium? Windows Vista?

Åren gick, med cirka fem års mellanrum kraschade mina datorer, en efter en, jag minns när jag släpade en bordsdators tunga ”torn” till Kottby på service. Datorborden har också varierat, från Iskus skrymmande kontorsmöbel till Ikeas fasliga lilla datorbord av metall, med bakåt sluttande yta för monitorn. Barnens röda skrivbord hade en utdragsskiva för tangentbordet. I dag står min nästan tio år gamla HP-laptop på mormors gamla sekretär, min skrivhörna i vardagsrummet.

När fick vi bredband? När skaffade jag min första laptop? En dag kraschade även den och skärmen blev bländande vit. Jag förde den till en firma i Rödbergen för service. Hyllorna, golvet, ja, alla tänkbara ytor på kontoret var proppfulla med trasiga laptops och bordsmodeller. Det lönade sig att ”reparera” laptopen två gånger, sedan gav jag upp (det blev billigare att köpa en ny).

Jag skaffade mig aldrig en tablett. Nya ord: pekskärm. I dag talar ingen om yuppie-nallen... Vem minns finskans sylimikro? Allt mera avancerade elektroniska prylar i ett allt kompaktare format. Mina söner använde en bordsmodell som speldator i närmare tio år. I dag står den kraschad på golvet i ett hörn...

Elektroniskt skrot från Europa slussas illegalt till Ghana och Nigeria, där de bildar miljöfarliga soptippar och begravningsplatser för uttjänta tv-apparater och datorer. Även barn andas in de giftiga gaserna som uppstår när apparaterna bränns för att utvinna värdefulla metaller, koppartrådar, aluminium och guld. Greenpeace hoppas att de västerländska elektronikföretagen börjar ta ett större ansvar för en giftfri tillverkning och återvinning av produkterna.

Jag kan sakna den enkla, ”analoga” skrivmaskinens jämna smattrande när man tryckte på tangenterna, plingandet som hördes när det blev dags att byta rad. Att vrida in ett nytt vitt papper, att byta färgband... Jag minns det roliga musikstycket The Typewriter från min tidiga barndom, komikern Jerry Lewis gjorde en pantomim till det – kan ses på Youtube! Jag minns våra skrivmaskiner från olika decennier, pappas östtyska Erika med en huv av glänsande grön metall, den lilla japanska reseskrivmaskinen Brother från början av 70-talet, min första elektriska skrivmaskin som lät som ett hårt knattrande maskingevär och som hade korrigeringsband...

Men själva texten föds på samma sätt som alltid, oavsett arbetsredskap, i ett långsamt flöde, ur fantasin, ur färska eller halvt undanträngda minnen och erfarenheter, genom associationer och intertextualitet. Språket och tankeprocessen som redskap. Jag gör alltid anteckningar för hand i rutiga häften, men jag använder mig sällan av dem. Att skriva för hand gör minnet gott och förbättrar inlärningsförmågan, läser jag på webben. Det kan finnas kognitiva fördelar med att skriva för hand, jämfört med ett tangentbord.

I år fick jag en ny laptop: min första Mac. MacBook Air... Jag fick ett stipendium för att köpa den, jag gick till Gigantti, Verkkokauppa och Power för att jämföra priserna. Jag har inte riktigt ännu tagit den i bruk, min dotter visar hur den fungerar. Jag förvånas över hur liten och lätt den är, så fint tangenterna och den avbitna äppellogon på det silverfärgade locket är upplysta. Web browsern heter Safari, inte ens det visste jag...

En ny dator skapar alltid ett visst mått av stress. Verktyg för rörelse och flykt? Jag minns hur hemskt det var att förlora en nyskriven text, då när jag skrev på min allra första dator, 1994. Jag rekommenderar diktsviten The Tao of Error Haiku från slutet av 1990-talet. Är inte helt säker på vem som författat dem - kanske Silicon Buddha – så jag citerar dem inte här... Men vill gärna avsluta med Steve Jobs goda råd till unga studenter (och oss äldre för den delen):

Stay hungry. Stay Foolish.