Violetta skymningar: Från Skibotn till Kuusamo

Tillbaka i Kilpisjärvi gällde det att välja eftermiddagens utfärdsmål: en båtfärd med M/S Malla till Treriksröset, eller Skibotn i Norge? Vi valde Skibotn.

Det var intressant och lite konstigt att se hur landskapet förändrades när vi körde över gränsen till Norge, bergssluttningarna blev gröna och frodiga, nästan som i Rehndalen tyckte jag... Helligskogen, Lullefjellet... Överskred vi också, förutom den geografiska gränsen, ett slags osynlig politisk eller mental gräns, som förde oss utanför EU? När vi återvände till Finland mötte vi den osynliga Schengengränsen. Men ingen kollade våra pass, ingen barsk tulltjänsteman vårt bagage...

Skibotn ligger 50 km från Kilpisjärvi vid Lyngenfjorden och har endast cirka 500 invånare. Vi stannade för att fota på stranden och för att plocka några vita flata stenar. Plötsligt kändes luften kyligare, fuktigare, med vindar som kom från Atlanten, Norska havet. Var börjar Ishavet? Vyn var vacker, en tunn dimma rörde sig över fjorden, mot de mörka bergen på andra sidan. Ett typiskt norskt fjordlandskap, bekant från tv-programmet Hurtigrutten 365... Vackra fiskekuttrar i hamnen, en finsk familj fiskade nedanom en brant sluttning. Kjempefint!

Vi drack en kopp kaffe på Café Ruija, som överraskande nog sålde finska Pentikprodukter. I samband med en Kuusamoresa för några år sedan tittade vi in i Pentikcentret i Posio, då vi var på väg till Risfjället på vandringsleden Riisin rääpäsy (en annan led har det roliga namnet Riisin rietas, ett skidspår heter Riisin rykäsy).

Sista kvällen i Kilpisjärvi, aftonsolen tittade fram bakom molnslöjorna kring Pikku Malla. I K-hallen, bland de norska turisterna, hörde jag två ungdomar tala samiska sinsemellan, enda gången som jag hörde samiska under hela vår resa i Lappland.

Följande morgon började vår långa roadtrip genom Skogslappland österut till Kuusamo, via Kittilä, Sodankylä och Kemijärvi. Vi startade tillsammans med motorcyklister som i sin svarta mundering såg ut som Darth Vader... På vägen såg vi igen många öde hus, avfolkade byar, sådana finns ju överallt i Finland, från skärgården till Norra Karelen. Enligt en utredning som YLE publicerade i juli vill finländarna att hela landet är bebott – och att staten betalar notan...

Vi närmade oss Levi, Finlands största skidort, ett virrvarr av stugbyar, hotell och restauranger, vars ljus säkert tindrar på ett vackert sätt i vintermörkret. Lyxiga glasigloor finns uppe på Utsuvaara, populära bland britter och asiater. På sommaren ser Levi ut som ett tyglat, skövlat fjäll, på samma sätt som Ruka i Kuusamo. En sluttning lyste dock grant blåröd av mjölke (rallarros), som om blommorna hade planterats dit. På sommaren finns där en Activity Park, säkert roligt för barnfamiljer att besöka.

Levi är skapat för massturism, av den typ som Petra Laiti talar om i Hbl-artikeln från den 2.8. Vill man njuta av ödemarken ska man inte resa till Levi. Vi stannade inte ens på en kopp kaffe, utan körde vidare, till Sodankylä, där vi satte oss på det nästan fullsatta, mysiga Päivin Kammari-kaféet vid Jäämerentie (Ishavsvägen). Folk satt och åt husmanskost, stämningen var trevlig, inredningen förde tankarna till ett avlägset, lite brunmurrigt 1970-tal, mina ungdomsår...

Jag tänkte på Sodankylä filmfestivalen, som inleddes 1986 med bröderna Kaurismäki och Peter von Bagh som drivkraft. Deltagarlistan är imponerande – kanske har också Francis Ford Coppola, Jim Jarmusch och Carlos Saura suttit på Päivin Kammari... Innan vi körde vidare knäppte jag ett foto av Ensio Seppänens bronsskulptur Poro ja lappalainen (Renen och lappen) från 1970. Tyvärr missade vi Palsamuseet i Kittilä, konstnären Kalervo Palsas hemmuseum. Utanför huset på gården står en liten stuga, hans ateljé, som han döpte till Getsemane...

Vi körde förbi Pelkosenniemi, Lapplands minsta kommun. Här finns Pyhätunturi nationalpark och en staty som föreställer Andy McCoy... I Kemijärvi stannade vi för att handla mat i den väldiga S-Market ett stycke utanför centrum. Samma utveckling sker i Kuusamo och på många andra orter: stora mataffärer och andra butiker öppnar vid genomfartsvägarna, vilket betyder att många affärer inne i stadens centrum blir tvungna att stänga. Höga, upplysta reklamtorn dyker upp, alla med samma namn, Citymarket, Gigantti eller Lidl, trafikrondeller får trafiken att löpa smidigare, kiertoliittymä på finska.

Östra Lapplands industriella center Kemijärvi ligger vackert, omgivet av vidsträckta vattendrag. Min svåger, som vet mycket om Lapplands kommuner, berättade att Kemijärvi för ett antal år sedan drabbades av en hög arbetslöshet när Stora Enso lade ner sin verksamhet. En annan stor arbetsgivare, en fabrik som tillverkade laddare för mobiltelefoner, flyttade sin produktion till Kina.

Jag läser på webben att det i dag ser lite ljusare ut för Kemijärvi då det investeras i nya fabriker, Keitele Forest-sågen har inlett sin verksamhet och Kina visar intresse för ett miljardprojekt, en biofabrik som producerar träbaserad biomassa... En ny, fancy term för – ja, vad då? Cellulosa! Men Kemijärvis biofabrik ska bli en fabrik av den nya generationen, så energieffektiv som möjligt.

Avstånden är långa, ganska utmattande. I närheten av Salla, på andra sidan gränsen i Ryssland härjade en stor skogsbrand. En skolelev från Salla intervjuades nyligen i tv-nyheterna: hans skolväg tar en och en halv timme i skolbussen, alltså tre timmar per dag... För mig tog det fem minuter att vandra till folkskolan i Mejlans...

Kuusamo ligger 140 km från Kemijärvi, vi vek in på Virkkulavägen, några kilometer före Ruka. Plötsligt låg det framför oss, det runda fjället Konttainen, som även kallas Ukko Konttainen. Jag såg det senast på vintern, i februari, och skrev om det i blogginlägget Betraktelser kring ett fjäll... Här finns Porontimasjön och Sarvilampi, Valtavaara och vandringsleden Karhunkierros, Björnrundan, som i sin helhet är över 80 km lång och går genom Oulanka nationalparken.

Vi svängde in på en liten sandväg och körde nerför den bekanta backen, in i stugbyn. Och där väntade de på oss framför stugdörren: två graciösa skogsrenar, en ko med sin vita kalv.