Junikväll

Junikväll, sista dagen i juni... Efter hettan, som fortsatte efter midsommaren, och som blev allt tyngre och kvavare, kom regnet och stormen som döpts till Päivö... 

Junidagar i stan... I år missade jag liljekonvaljen och näktergalens sång. Men jag tar ingen stress: förhoppningsvis får jag uppleva nya vårar och somrar... 

Tidigare år har jag hört näktergalen på stranden av Tölöviken och Lappviken, i Dal i Centralparken, i den lilla blomsterparken i Eira. Ja, och i Lovisa där vi bodde i början av 2000-talet. Näktergalen sjunger ofta sent på kvällen, i år orkade jag inte spana efter den, man vet aldrig var man lyckas höra den sjunga... Ja, man kan ju också höra den på Youtube...

Men visst känns det lite vemodigt att se blommorna blomma och vissna: vitsipporna, körsbärsblommorna, det gula havet av smörblommor, tulpanerna, syrenen, midsommarrosen. De lilafärgade "bollarna" som inte fanns i parkerna i min ungdom. Och nu håller pionen på att blomma ut. Det ihärdiga regnet och den hårda vinden har fått stjälkarna att sloka, kronbladen att falla. 

Tycker pionen är som vackrast när den just håller på att slå ut:

Jag vet inte om jag kommer att gå till Vinterträdgårdens rosengård i år, jag skippade Alprosparken i Haga och har inte varit i Botaniska trädgården på jättelänge. Allt hinner man inte se... Men jag saknar de lila fälten av gräslök på klipporna i Simskäla, sommarveckorna då jag vistades där som stipendiat i Anni Blomqvists hus i "Strömmen".

I breven till Hagar Olsson skrev Edith Södergran ofta om sommarens blommor och hoppades att Hagar skulle besöka henne i Raivola medan de stod i blom. Ska försöka citera någonting, bara jag hittar boken i min hylla... Ja, sommaren känns ibland som en sömn och dröm...

Jag försöker publicera det här inlägget medan det fortfarande är juni... så jag kompletterar an efter.. Träffar min syster och svåger i morgon, har inte sett dem sedan februari. Coronavåren var lång....

Min yngre son fick sommarjobb via Barona på en stor järnhandels lager i Vanda. Han steg upp klockan fem på morgonen, det var lång väg till arbetsplatsen, han åkte både lokaltåg och buss. Det var meningen att han skulle jobba där åtminstone till slutet av juli, men i går fick han överraskande veta att hans sista arbetsdag var i dag... Nu hoppas han hitta något annat jobb, kanske på en restaurang, fast han blev lite trött på kundbetjäning i fjol. 

Även stora firmor, som H&M, måste sanera och stänga butiker. Folk konsumerar inte lika mycket som förr. Jag märker själv att jag inte köper någonting "onödigt", jag försöker spara och jag skjuter upp vissa uppköp, en ny el-tandborste, sandaler, underkläder, sockor.. Har inte ätit på café/restaurang en enda gång sedan pandemin bröt ut, men en kopp kaffe unnar jag mig, då och då... 

Här lite junibilder, den lutande silverpilen i Brunnsparken som barn tycker att klättra på. På det trendiga Mattolaituri (Mattbryggan)-caféet med favoritläsning, de riktiga mattbryggorna finns fortfarande kvar... 

Kära Sverige, vi hoppas att vi ses snart igen! Ja, även Allsång på Skansen sänds utan publik... Stockholm i mitt hjärta... Bland alla "vräkiga" motorbåtar fick jag syn på en liten lackad träbåt som påminde om min barndoms göteborgsekor.

Silverskira månskenskväll,
nattens blåa bölja,
glittervågor utan tal
på varandra följa.
Skuggor falla över vägen,
strandens buskar gråta sakta,
svarta jättar strandens silver vakta.
Tystnad djup i sommarens mitt,
sömn och dröm, -
månen glider över havet
vit och öm.

Nocturne, Edith Södergran (1916)

https://www.youtube.com/watch?v=V3FjjRhs3LM

 Ja, här kan ni höra näktergalens sång och också SE fågeln när den sjunger sin säregna sång med varierande läten...