Hälsningar från Vallgårds koloniträdgård, där jag fick vistas i mitten av juli i författaren Thomas Brunells stuga, medan han och Lasse var i Österbotten. Det var fina, lugna sommardagar i koloniträdgården som ligger i en liten "svacka" mellan Vallgård och Gumtäkt, en verklig oas mitt i stan.
Verandan blev mitt favoritställe, så fint det var att sitta där och skriva, lyssna på radio, eller bara titta ut över trädgården, som levde sitt eget hemliga liv och var i en ständig, långsam förvandling. Jag såg några flammande solnedgångar, jag såg en stor hare skutta bland rabatterna och en igelkott på andra sidan sandgången.
Mitt på dagen var det för hett för att sitta i solen, då kunde man söka svalka på trädgårdssoffan i bersån. Solgröna löv flöt på vattentunnans mörkbruna yta, en sparv landade på tunnans kant för att dricka. Annars hade fågelsången tystnat nästan helt och hållet, jag såg koltrastar flyga upp bland planteringarna, men hörde inte deras sång.
Jag besökte Thomas och Lasse i stugan i början av juli för att lära mig hur allt funkar och för att få nycklarna. Jag lärde mig att använda den nya gräsklipparen, förvånansvärt lätt för en "stadsfröken" som jag. Vart häller man diskvattnet? Innetoaletten i den allmänna bastubyggnaden rekommenderades i stället för torrtoaletten i trädgården. Allt som en bortskämd nutidsmänniska behöver fanns i stugan: kylskåp, spis, mikrovågsugn, radio och tv... Allt utom rinnande vatten, men det var lätt att tappa sitt kaffevatten från kranen i trädgården. Jag har alltid tyckt om vattenämbar, sprutkannor, krattor...
Den lilla "lekstugan" är döpt till Solgrönt efter Gunnar Björlings diktsamling från 1933. Där kunde man också sova, skriva, kanske bara sitta och drömma bort sig...
En julidag
Bland rosor och jasmin, en sommardag
där jag är hemma.
Het är dag på äppelträd och rönnens bär som mognar,
för ett lätt vind går pillikt segel
under strandhäcken,
och min klippa högvattentäckt
och täckt av vita måsarna.
Gunnar Björling, Men blåser violer på havet (1936)
Ett solgrönt löv:
Jag har besökt en otroligt trendigt inredd och renoverad stuga i Hertonäs koloniträdgård, men själv skulle jag nöja mig med en enklare stuga, likadan som Lasses och Thomas, med basic stuff.
Vi åt soppa på koloniträdgårdens sommarcafé som håller öppet från onsdag till söndag. Sedan drack vi skumpa i bersån och Thomas bjöd på rabarberkräm med glass, egen rabarber från trädgården.
Här ser ni Thomas två senaste böcker, som tillsammans bildar en fin helhet, med två mycket olika städer i fokus: Berlin och Helsingfors.
Trots att det är högsommar tänkte jag återge en vintrig skildring av Helsingfors i Nocturnala män, arton taxiresor genom en grön metropol (TLAB, 2020):
Sumpskogen på Vårdö, de hemliga kärren. Spillkråkan som varnar för något när de flesta ännu sover. Allt detta varseblir jag, och havet och dofterna i vinden, när jag släntrar norrut längs Fredriksgatan. Långt innan den arktiska vintern når metropolen igen och flockar av snösparv yr över Gråhara. Innan molnen skingras och Jupiters svagblå punkt blir synlig ovanför de elektriska ljusreflektionerna från Tallinn.
Och nu är vi i Berlin, där partiklar från murens damm fortfarande yr i luften, på väg till en bar, som även jag besökte tillsammans med författaren Emma Juslin under vår fina residensvistelse i Wedding på vårvintern 2016:
Dagtid
Tageslicht
Ljuset simmar
Något vill ta plats. Händer. Lätta
steg över Weserstrasse. Tid
partiklar stannar
upp
Jag gavs en adress i Neukölln
och stiger in i Silver Future
Li Berlin (2017)
Koloniträdgården är öppen för allmänheten, ändå känns den väldigt privat och skyddad, där den breder ut sig nedanom Pauluskyrkan och Vallgårds höghus.
Det kändes nästan som att resa någonstans långt bort när jag sedan om en vecka tog spårvagnen till Vallgård med min kappsäck och lilla ryggsäck med laptopen. Långt borta och ändå så nära.
Den rödorangea lilla "bron" med tillhörande port i Thomas och Lasses trädgård för tankarna till torii-portarna som är ingången till en shintohelgedom i Japan.
En haiku om pionen:
Lunch på kaféet i Gumtäkts botaniska trädgård, för mig en ny bekantskap. Trädgården är en del av Naturhistoriska centralmuseet Luomus. Jag hann inte vandra omkring i trädgården eller bekanta mig med de geologiska samlingarna i herrgården som finns i trädgården, utan trampade vidare på sonens cykel, till Arabiastranden.
Blommor i regnbågens alla färger, klänningar/tunikor i regnbågens alla färger... Här hänger några av mina sommarklänningar från Indiska, de flesta mellan fem och tio, till och med femton år gamla, alla 100% bomull eller viskos. Ja, köper man en ny klänning per år hos Indiska (nästan alltid på rea!) blir det ganska många på femton år... Somliga behåller man i några år och ger sedan bort, andra använder man så flitigt att de nästan slits sönder, eller får bestående fläckar...
I Frankrike fascinerades jag av fönsterluckorna som fanns i byarnas gamla stenhus. Kasper Strömman efterlyste fönsterluckor i sommarstugorna, här pryder de David Lagercrantz villa i Ingå:
Så många olika blommor, röda, violetta, vita, gula, pink... Jag hade ingen aning om vad många av dem hette - hur ser malva ut? Klematis? Akleja? Att odla blommor och sköta en trädgård är en konst i sig, lite magiskt, jag förstår nog att man kan bli hooked. Knoppar, slutna "kokonger" som plötsligt slår ut för att förvandlas till kungsliljor.
Thomas Brunells bok Perenner för finländska trädgårdar (Schildts, 2006) är slutsåld, men kan beställas på biblioteket.
Bin surrade, enformigt och liksom lugnande, flög från blomma till blomma. I dag behövs bina och deras pollineringsarbete mer än någonsin. Tunga regndroppar blänkte på den utblommade alprosens blad. Hallonen mognade, det var bara att plocka och äta, eller blanda med yogurt...
En dag förvillade sig en fågel in på verandan och flaxade en stund framför fönstret, innan den hittade vägen ut.
Här en sommarhaiku:
The short summer night.
The dream and real
Are same things.
Kyoshi
De sista pionerna fällde sina kronblad i koloniträdgårdens vattenränna..
The peony flower scattered
And accumulated
A few of the petals.
Buson
Det kändes fint att bekanta sig med Vallgårds och Arabiastrandens kvarter, för mig ganska obekanta. Jag har gått på buddhistmöten i ett av Backasgatans pastellfärgade hus och i ett hus med en enorm innergård på Sturegatan, jag tror huset har trappor från A till L. Sänder ett separat inlägg med bilder från Vallgård, Street Art, Tapio Wirkkala-parken på Arabiastranden...
Innan jag kom till koloniträdgården grävde jag i min garderob, sorterade, tvättade och strök... Den rödmönstrade till höger hade jag på mig nästan varje dag på sommaren för två år sedan, den gröna var min favorit för tio år sedan, den storblommiga har jag aldrig riktigt trivts i... Tog med mig en enda Indiska-klänning till kolonistugan - gissa vilken?
The canola flowers.
The moon in the east.
The sun in the west.
Buson
Sönerna kom på besök en kväll. Michael har behållit sitt "corona"-skägg, han hoppas få flere projektjobb inom spelbranschen och 3D animation. David har lyckats få sommarjobb på en restaurang i Berghäll, ett populärt ställe bland stadsdelens "hipsters", i närheten av Torkelbacken.
Det regnade med jämna mellanrum, kvällen kändes ganska sval och violetta moln seglade upp på himlen, åskmoln. Kring midnatt brakade det loss, regnet störtade ner, det blixtrade och mullrade när Tor dundrade förbi i sin vagn, på ganska nära håll, men det kändes ändå tryggt i den lilla stugan mitt i stan.
Jag tog spårvagnen hem ett par gånger, och varje gång kändes det lika fint att återvända till kolonistugan, att dyka in i kvarteren med de smala sandgångarna, de små stugorna skymtande bakom häckarna och grindarna. En egen sluten värld? Långt borta från den pågående coronapandemin, de dåliga nyheterna...
Trädgården som metafor i poesin, kanske något sliten, ibland kuslig: sagans förtrollade trädgård, Prinsessan Törnrosas djupa sömn omgiven av slingrande rosor, den hemliga trädgården i Frances Hodgson-Burnetts ungdomsbok från 1909, den stränga tant Grön i sin gröna trädgård i Elsa Bescows bilderbok... I went to the Garden of Love (William Blake), New feet within my garden go (Emily Dickinson), The Manor Garden (Sylvia Plath).
Omsluten av koloniträdgården tänkte jag naturligtvis på Södergrans dikt Den stora trädgården, en dikt som känns högtidlig och högtravande i sin idealism, till och med patetisk, men alltid lika berörande. De avslutande raderna låter som ett slags manifest:
Vi skola bygga ett galler kring vår trädgård
att intet ljud från världen når oss.
Ur vår tysta trädgård
skola vi giva världen ett nytt liv.
att intet ljud från världen når oss.
Ur vår tysta trädgård
skola vi giva världen ett nytt liv.
Jag tänkte också på Aleksis Kivis dikt Sydämeni laulu/Mitt hjärtas sång, som förekommer i slutet av romanen Sju bröder, och blev tonsatt av Sibelius. Tyvärr hittar jag inte Elmer Diktonius svenska översättning. Dikten handlar om ett litet barns färd till dödsriket Tuonela och avslutas med raden kaukana kavala maailma... Långt borta från den onda världen...
En trädgård vid foten av stadens höghus, Pauluskyrkans tegeltorn... Färggranna postlådor, en kristallkrona i ett växthus, olika slags portar, rosa eller rostiga... Plastflamingor i en trädgård - dem fotade jag inte... Sådana finns i USA, tretton på dussinet...
Här bor en hund med sin personal, stod det på ett staket, men det var en svart katt kom emot mig på sandgången... Sans souci, Sorglös eller ordagrant Utan bekymmer, stod det på en grind.
Jag har tittat på andra säsongen av tv-serien Stugor, med Kasper Strömman som programledare. Intressant program, konceptet var ungefär detsamma som för två år sedan. Ja, vad är en sportstuga? Framtidens stuga, som en rymdfarkost - Matti Suuronens Futuro av glasfiberarmerad polyester från 1968? En stuga uppe i ett träd? En stuga av sten eller betong, av halm och lera? Hus som byggts på den omgivande terrängens villkor?
Ja, väljer ni Futuro eller en trendig stuga med minimalistisk inredning, eller kanske Körsbärsstugan i en koloniträdgård?
Fint målade fönsterluckor i en kolonistuga:
Iris, junimånadens blomma i Japan, på grekiska betyder iris regnbåge:
Jag skrev ett långt blogginlägg, Drömmen om en stuga i september 2018. Då drömde jag om en stuga, en enkel mormors stuga någonstans nära en busshållplats. Jag gick och tittade på en stuga som var till salu på Stenudden i Hertonäs... Att jag i år fick vistas i en mysig stuga i Vallgårds fina koloniträdgård är jag oändligt tacksam för. Tack, Thomas och Lasse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar