God Jul!

Ja, så blev det plöstligt julafton och dags att ta fram allt julpynt, metallgranen av skrot, tomten som min faster gjorde redan på 1960-talet... Tittar ni lite nogare på den här bilden så ser ni kanske den lilla testkassetten som visar ett rött streck, ett  streck, vilket alltså betyder att hemtestet, som jag för säkerhets skull tog i dessa juletider då man umgås med barn och barnbarn, visade att jag inte har coronaviruset. Fast man kan ju aldrig vara hundra procent säker, omikron lurar väl på oss överallt vid det här laget (ja, jag ryggade nog tillbaka när den äldre mannen som satt i grannbordet på Joe & the Juice hostade, utan att hosta i ärmen...).

Mycket rött i dessa juletider.... men vem vill sitta inne i en så här kompakt liten "koppi"/torgrestaurang och äta laxsoppa, hur gott och mysigt det än är:

Grönt i stället för rött, mitt gröna anteckningshäfte... Gröna Vegan shakes hos Joe & the Juice... Green Gains, med oats & coconut, cashew,  avocado, dadel, spirulina och kakao nibs... Den hostande mannen satte sig vid det lediga bordet framför mig...

Här lite "juliga" bilder, också från Stockholm, lite Street Fashion med trendigt klädda personer: en gul tröjas ärm skymtade fram i den snygga svarta ullkappans ärmöppning... Eller de gula hoodie huvorna som prydde två coola killars jackor i nacken och som jag i smyg följde på jultorget i Helsingfors för att föreviga dem på en bild... 

En kvinnas böljande långa vita hår, som en älva, en druid tyckte en av mina väninnor som jag chattar med. Var hon ung eller gammal? En kille i vinter outfit, helvitt från topp till tå - en vinterängel? En fluffig turkosfärgad dunkappa på varuhusets delikatessavdelning (not really my style)... 

Och här: total koncentration i Gallerian på Hamngatan i närheten av Sergels torg och NK... man är engagerad i ett spel eller någonting annat på mobilen:

I Solna centrum, ett köpcentrum där jag ibland drabbades av klaustrofobi:

Här är jag på f.d Aleksi 13, som nu erbjuder pop up utrymmen åt Glasshouse Helsinki med design och konst. Jag klär mig dagligen i min Noom-kappa, ett slags förmånligt "tantmode" som säljs hos Stockmann. Jag skäms för att jag inte mera trivs i fjolårets tjocka olivgröna kappa, den känns bara obekväm med sin konstigt sneda knapprad.... Men om det blir riktigt kallt tar jag den i bruk... En lyx att äga många olika kappor, men åren går... och kläder samlas i garderoben, loppis- och reafynd, som man med jämna mellanrum gallrar och ger bort, så som den vita långa täckjackan från 2013 (påminde om vinterängelns!)... Ja, man blir oftast inte smalare med åren...

Less is more... Behöver vi allt det här? Julpynt i ett slags concept store, blandning av café och presentbutik:

Skönt med kvällste på ett folktomt café:

 Julafton i Helsingfors, solsken och över -10 grader...

Half a Yellow Sun, hette Chimamanda Ngozie Adichies genombrottsroman, om Biafrakriget i Nigeria på 1960-talet. Här en hel gul sol, målad av min dotter, en målning som hon kom efter på julafton.

Julafton med sönerna, vi hade livliga diskussioner, reasoning, så som det heter på Jamaica.

Vilostund efter maten:

Michael fixade toppstjärnan i vår lilla gran:

David har fått fina cornrows flätor, som fixades hos Colours-frisörsalongen. Här skyddar han håret med en duk som kallas dorag:

Juldagen firades i Mellungsbacka med min dotters familj. Vi smakade också på jamaicansk juldricka som lagas på röda sorrelbär och spetsas med rom.

Jag kan ogilla såna här reklamer: ett lyxmärke, som signalerar att allt är möjligt för de vackra och de rika, att det är helt legitimt att önska sig Månen, ja, man uppmanas att göra det: Ask for the Moon... Eller så låtsas det vara lite roligt, en fantasi, en juldröm:

I Stockholm såg jag överraskande många "bag ladies" och andra som såg hemlösa ut med sina plastkassar, väskor, bylten och andra knyten. Bag ladyn på Odenplan tycks vara en känd figur, man undrar nog lite hur det är möjligt att hon så ofta kan sitta på busshållplatsens bänk med sin överfulla skramlande shoppingvagn, även i köldgrader. Men sedan plötsligt, mot slutet av november, såg jag henne inte mera.

Den här ensamma mannen fick jag syn på när jag tittade in i Kulturhuset vid Sergels torg. Han satt i glasobeliskens juligt röda sken medan folk deltog i en tillställning i lokalen alldeles bredvid, jag tror det var en vernissage eller en"släppfest" av något slag. En DJ spelade trendig musik vid dörröppningen, ja, jag såg olika DJs spela musik lite varstans, till exempel nere i NK:s matavdelning, en avdelning som jag inte blev klok på...

Jag hoppas att det inte känns för sårande och opassligt att jag lägger ut den här bilden, men den fångar den sorgliga sidan av vårt moderna city liv, speciellt i dessa jultider: 

Blå timme i Mellungsbackas Klenodpark. Vattnet i bäcken var bara delvis fruset, jag kunde höra bruset och det fina ljudet av snön som knarrade under människornas skor när de gick förbi. 

Stilla natt, heliga natt, mörkret flyr, dagens gryr...

Den kreativa processen, i början är det tabula rasa... Ha en fin fortsättning på julhelgen!