Från hanami till äppelblom

Om vårens blommor, motorcyklar på Ärtholmen, från gamla Vikingfärjor till lyxkryssare i Port of Helsinki, en dag i Åbo, på väg till Åland...

I skrivande stund är jag långt borta i den åländska skärgården, i Simskäla. 

Innan jag tog bussen till Åbo hann jag titta in i Vallgårds koloniträdgård för att se hur långt våren kommit med tulpaner och narcisser. Portarnas klängväxter är fortfarande bruna och kala, nej, jag skall inte citera Södergrans Jag har en port mot alla fyra vindar...

Hanamifest i Kasbergets körsbärspark, kan inte låta bli att pina er med lite bilder av de flygande koinobori-karpdrakarna, fina outfits (från kimono till japansk "lolita"), teceremoni i finsk tappning, körsbärsdrottningar och prinsessor, många selfies. Och färgen pink överallt, med sakura-blommorna som ett rosa tak ovanom huvudet - en pink bubbla, som förlorar sin färg och magi när blommorna blommat ut... 

Jag åt en ensam sushi-måltid under träden, medan jag väntade på barnbarnen som kom tillsammans med sin pappa. Mångkulturellt, trevlig och vänlig stämning, butoh-dans och shakuhachi-musik... En ensam flöjt hördes mitt i folkvimlet.

 

Vandring på Ärtholmens stränder, här en liten gosse, mitt barnbarn, utanför Löyly, ett café med bastuavdelning och stor sommarterrass, ett ställe som jag just aldrig besöker, trots att träbyggnaden är så speciell. Vi satte oss på Birgitta, där vi plötsligt fick höra det dova ljudet av motorcyklar som närmade sig i en lång rad. Ja, alla cyklarna var av märket Harley-Davidson. Förarna ställde upp för gruppfoto, alla klädda i skinnjackor med motorcykelklubbens logo i ryggen, somliga av dem redan till åren komna, många med tovigt skägg... De verkade utstråla en aura av machismo, och många av motorcykelklubbarna har dåligt rykte pga av våldsdåd. Vilken kontrast till hanami-festens deltagare... 

Jag vet absolut ingenting om motorcyklar och den säregna kulturen kring den, men kunde inte låta bli att fota några av cyklarna, speciellt den guldfärgade cykeln samt Easy Rider-choppers, som jag kommer ihåg från filmen med Peter Fonda och Dennis Hopper, med musik av Birds och Jimi Hendrix, Steppenwolfs Born to Be Wild... 

En kultbok från 1970-talet var Robert Pirsigs Zen and the Art of Motorcycle Maintenance, en skildring av en pappas motorcykelfärdar tillsammans med sin son, varvat med filosofiska funderingar, speciellt kring begreppet kvalitet.  Och de flesta motorcykelåkare är ju helt vanliga killar som älskar att pyssla med sina fordon och känna frihetens vindar när de susar fram på vägarna (fast nuförtiden ser de ut som nånslags anonyma robotar i munderingar med väldiga hjälmar). 

  

Ett fartygs skorstenar skymtar bakom de höga stenvallarna på Ärtholmen, där grundarbetet för det nya bostadsbygget har pågått i en längre tid. Det forna hamnområdet med lagerbyggnader och olika slags industrianläggningar har jämnats med marken (precis som på Busholmen, i Fiskehamnen och tidigare i Gräsviken). Vi styrde stegen mot Ärtholmens ishall, där Jockes stora syster tränar konståkning. Vi såg lite äldre flickor från skridskoföreningen komma joggande på strandvägen. 

Här syns fartyget/lyxkryssaren på närmare håll, MSC Preziosa (eller var det Splendida?), som färdas till Norges fjordar. Fartyget har 13 däck och kan ta emot 4300 passagerare, personalen består av 1300 personer. Jag minns tv-serierna Love Boat och Rederiet, jag minns också mina första Stockholmsresor, den allra första med Aallotar eller Bore III tillsammans med mamma i början av 1960-talet, senare ensam i sittsalongen på väg till faster i Solna. Färdbiljetten ombord på en Vikingfärja från Nådendal till Kapellskär kostade fem finska mark...  Illamåendet efter två vodkadrinkar, sjösjuka under en obehaglig höststorm, nästan igenfrusna farleder mitt i vintern med isblock skavande på ett skrämmande sätt mot färjans sidor nere i den unkna hytten strax ovanom bildäcket.

 

Ja, för några dagar sedan tog jag bussen till Åbo, där jag bodde en natt på hotell Helmi strax intill busstationen, ett hotell som var ganska anspråkslöst (dock inte helt billigt) och kunde kanske ha medverkat i den finska serien Asemahotelli från 1960-talet... Men jag är inte kräsen, jag hade allt vad jag behövde och jag njöt av att ströva omkring i Åbo, höra domkyrkans klockor slå tolv i verkligheten och inte bara i radion, sitta på ett mysigt kafé vid ån och se den senegalesiska Omar Victor Diops fina fotoutställning som pågick sista dagen på Åbo konstmuseum. Kanske mera om utställningen i ett annat inlägg, med fokus på diaspora, frihetskamp, Windrush-generation i England, gestalter från det förflutna rekonstruerade på det sätt som Diop gör med sig själv som "modell", ibland med rekvisita från fotboll. 

I Andrej Kovalchuks skulptur vid ån, Mötet i Åbo 1812, möter den ryske tsaren Sveriges kronprins. I dag såg jag besökare/turister betrakta de historiska figurerna, kanske lite på samma sätt som jag betraktade Diops fotografier. 

Omar Victor Diop, på Åbo konstmuseum (Albert Badin, 1747-1822, här med "rött kort"):

Möte i Åbo 1812:

Här möter Viking Glory Silja Galaxy i terminalen, åh, vilka namn: Glory och Galaxy... Vi färdas genom galaxerna, men inte så roligt om vi sugs in i ett svart hål (ja, jag lyssnade igår på Marcus Rosenlunds Kvanthopp).  Slow travel... Det var tidig morgon, jag satt i den tomma pianobaren och såg skärgårdslandskapet glida förbi, först med fina spetsvillor på stränderna, sedan med allt kargare små skär, enstaka vindmöllor, sjögräsets gröna krans kring de röda klipporna vid strandvattnet. Fortfarande vårsäsong, få fritidsbåtar i farlederna... En räkmacka i kafeet strax innan färjan närmade sig Mariehamn.

Det här kunde ha varit jag, i början av 1970-talet, då färjorna var bra mycket mindre och enklare än i dag:

I färjans klädbutik, min reselegans består av bylsiga Gina Tricot Mom-Jeans, en Vila-dunjacka (som jag aldrig riktigt trivts i, tycker jag ser ut som en uppstoppad korv i den,  Sketchers-skor med memory foam, bra för trötta mormorsfötter... 

Och här är jag nu, i Simskäla, där jag återser de bekanta ställena, båthuset i sundet, den höga strandklippan på andra sidan bron. Jag bäddar sängen uppe i andra våningens rum med en dörr som leder ut till balkongen. Morgonkaffe vid Annis köksbord, den tunga gamla radion med plats för två C-kassetter, böckerna i skrivarstugan. Havsvinden är frisk och känns så ren. Häggen blommar, det gamla knotiga äppelträdets första blommor har slagit ut nedanom balkongen. Och "grannarna" är nya och trevliga, lite gulliga där de står så tysta och stirrar på en: får som betar i hagen strax bredvid huset. 

De sista dagarna i maj, ha det så bra!