Vitsippor hör till majmånaden, men det finns ingen sång om vitsipporna, typ Blåsippor ute i backarna står, niger och säger: nu är det vår...
Våren börjar lida mot sitt slut, det har varit en tung och lång vår, men nu förbereder jag mig inför en vistelse på Åland. Ska bli fint att uppleva den skira grönskan, fåglarna, de ljusa kvällarna...
Jag lyssnar jämt på nyheterna, följer Nato-debatten, samarbetet mellan Sverige och Finland, läget i Ukraina. Nu är det klart att både Finland och Sverige kommer att ansöka om ett Natomedlemskap. Jag vet inte vad jag borde tänka, men upplever en stor sorg över både Finland och Sverige nu måste överge sin neutralitet och bli en del av en militärallians (fast Nato föredrar termen försvarsallians). Det har känts så fint att det fortfarande funnits länder utanför Nato i Europa. Fast Österrikes och Irlands geopolitiska situation är en helt annan än Finlands...
Men samtidigt måste fredsarbetet fortsätta, tron på möjligheterna och förutsättningarna för nedrustning, fredsförhandlingar, krishantering, sunt förnuft, trots att man med denna fredliga "agenda" kan känna sig som Hunden Ynk i Trollvinter som viftar på svansen inför de farliga och arga vargarna, kastar sin mössa upp i luften för att visa att han är snäll och vill leka med dem...
Jag sörjer också att det inte nu är möjligt att resa till S:t Petersburg, mina farföräldrars stad som jag älskar, trots att jag inte kan ryska och därför inte fått så bra kontakt med människorna där. Ni kan läsa mina inlägg (under etiketten S:t Petersburg) från Finlandshuset där jag vistades i en vecka på sommaren 2016 och i december 2017.
Men tillbaka till vitsipporna, som breder ut sig som vita mattor i skogsdungarna, de första knopparna på buskar och träd, de vita kala björkarna i början av maj:
Jag måste se upp med mitt kolesterol, motionera mera, stressa mindre... Här en ljuvlig yoghurt bowl med granola, havtorn och chokladsmak på ett folktomt sommarkafe:
Lönnens första blommor kring den 12.5, det vita trädgårdsmöblemanget hade uppenbarat sig på vår fina innergård, ett säkert tecken på vår:
På första maj, en grannfamilj firade en 30-årsfest i det kyliga vädret:
Latin dance i Brunnsparken på första maj:
Ett vitt hav av studentmössor... Hon plockade tomflaskor mitt bland de festande ungdomarna:
Min syster och jag på första maj 1962 på Observatorieberget, vi hade nya vårkappor av "fuskmocka", välstrukna sjaletter à la Brigitte Bardot, de stora ballongerna var röda... Tror det var ganska kallt för jag har handskar på händerna.
Elokapinas (Extinction Rebellion) sit-in demonstration på gatan utanför Sokos och Glaspalatset, mot överkonsumtion och klimatförändringen:
På Glaspalatsets tak, en del av Tadashi Kawamatas installation Boet för Amos Rex, stolar från återvinningscentraler. Kawamata medverkade också på Helsingfors Biennalen på Skanslandet i fjol med den fina fyren, tillverkad av bortkastade plankor.
Morsdagskort från 1990-talet, mina barn vid köksbordet i författarhuset Villa Biaudet i Lovisa, där vi bodde i två år.
Barnens Jamaica-farmor till höger, bredvid min rökande Berlin-farmor (född i S:t Petersburg). Jag med min mormor i hennes kök på Skatudden, circa 1960. Jag minns hennes blårutiga förkläde, det emaljerade fatet och kannan på det gamla diskbordet. I mitten: Cindy med min mamma på julen, cirka 1997.
Jag med David 1999 i vårt råddiga lilla kök (som nog inte skulle visas upp i en dam- eller inredningstidning):
Morsdag på restaurang Southland i Rastböle, jag kan inte motstå en wontonsoppa:
Lycklig mor med sina morsdagsblommor:
Pionen när den är som vackrast:
Så snabbt snittblommorna vissnar, tappar färgen och kronbladen. En dag såg pionen ut så här:
Vitsippor från parken i Mellungsbacka, de placeras alltid i ett dricksglas, det är en oskriven regel från anno dazumal. Min syster och jag plockade vitsippor i skogsdungen vid Hoplaxviken, då helt vildvuxen och obebyggd.
Mitt i natten, när jag lyssnar på poddar och på nattklassiskt, ser sipporna nästan lite spooky ut:
I Rastböles metrostation, morbror David:
Joakim, "Jocke", ett år i april, har födelsedag på nästan samma dag som morbror David. Här i sandlådan, tycker det var i går som jag själv satt på en bänk och vaktade mina barn i en park som klingade av fågelsång, samtidigt som jag försökte läsa i en bok eller tidning.
I serien street fashion... Efter ett tidigt läkarbesök en morgon stod jag kl 9.55 utanför varuhusets dörrar (har glömt att de öppnas först kl 10) och fick syn på denna granna elegans:
Frukost på varuhusets Relove-avdelning, a haven for ladies, med romantisk framtoning:
Kyliga majdagar på stranden, iskall blåst, de första "små" fritidsbåtarna... Fina färger på de här sportiga vandrarnas kläder (ok, medger att jag photoshoppat lite...):
De första körsbärsblommorna i träden i Havshamnens lilla park slog ut kring den 12.5:
Blommande träd, söndagen den 15.5. deltog jag i hanami-festen i Kasbergets körsbärspark. Det blev en väldigt fin dag, jag satt på en filt under de ljusröda sakura-blommorna och åt min lilla sushiportion, ensam mitt i det brokiga folkvimlet, innan barnbarnen dök upp med sin pappa. Happy hanami, en dag då man glömmer bort världens alla bekymmer, samtidigt som man inser hur oändligt kort den tiden är då träden står i blom.
Mera om hanami-festen i mitt följande inlägg, som jag hoppas dela innan jag reser till Åland, fredens öar... Må så gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar