Snögubbens hemliga liv...

Morgonsol på Saaris gård, vår snögubbe har överlevt tövädret, men få se när han faller omkull... Nätterna är kalla, morgnarna likaså. I går skyndade jag den två kilometer långa vägen till busshållplatsen. Hörde kor råma i en ladugård, undrar vad den långsmala byggnaden är. Knappast en pälsfarm, men kanske en svinfarm, antagligen tom just nu, för man känner ingen speciell "doft". En ensam skidåkare korsade fältet, en äldre spänstig dam. Ville fotografera henne, hon såg så fin ut sin röda skidjacka, men täcktes inte ta fram kameran.
  Var av och an i Helsingfors, hade ett ganska roligt sammanträde angående min bok och min ganska ovanliga födelsedag... Men mera om det senare, kanske... Hann sticka mig hemma, sonen kraftigt förkyld och kylskåpet helt tomt. Drabbades av den bekanta, lite förtvivlade känslan av otillräcklighet. Att man borde vara på två ställen samtidigt, att man inte räcker till.
  Min läkare på hälsostationen rekommenderar att jag mäter blodtrycket regelbundet, eftersom det var lite höjt på hösten. Farligt för hjärtat och njurarna. Man kan själv mäta trycket bakom en skärm. Oj, så "manschetten" med kardborrefäste (jag kollade de här termerna på webben) spänner på överarmen när mätaren sätter i gång  med att mäta trycket. 124/81, helt bra värden, men undre trycket är högre än vanligt.
  Fick syn på några mappar på hyllan och blev på något sätt illa berörd. En mapp innehöll info om tobaksrökning, en annan om depression. Tupakka. Masennus. Tjuvlyssnade på ett samtal mellan en vårdare och en äldre patient, som hade glömt sina glasögon på toaletten. En ung man svor när han fick veta att det var för sent att träffa en vårdare.
  Jag var tillbaka i Mietois halv tio på kvällen, vandrade fram i en tät dimma. Det kändes lite kusligt, tystnaden, mörkret, bilarnas ljuskäglor som plötsligt närmade sig. Lyckligtvis hade jag en ficklampa med mig. Och himlen var stjärnklar, med Orion framför mig. Orions fina bälte, tre klart lysande stjärnor. Och en stor gul måne ovanför skogsranden. Det var för mörkt för att fotografera, men på Saari väntade snögubben i mörkret och lät sig fotograferas.

Saaris snögubbe i arla morgonstund. 

Vad finns här inne?

Mapparna på hälsostationens fönsterbräde.

Jag undrar var det här är, vilket rum... Min väska står på golvet... 

Han vaktar oss dag och natt. Jag undrar vad han tänker på...