Klimatmarschen

På den stora klimatmarschen #NytOnPakko toimia i Helsingfors tillsammans med yngre sonen lördagen den 20.10.

Vi gick förbi polishästarna som stod och stampade på kullerstenarna i hörnet av den smala Sofiegatan. Framför dem såg vi människohavet på Senatstorget – inte lika färggrant och karnevalistiskt som på Pride.

Jag hade stämt träff med Nina framför Café Engel. Där stod hon tillsammans med sin bror Mats, vars son Jonas hörde till arrangörerna och lärde oss de taktfasta slogans som vi skulle ropa under demonstrationen. Vi fick sällskap av Siw som fotograferat närmare kyrktrapporna med talarna och den stora röda banderollen Warm Our Hearts Not Our Planet. Jag trotsade min envisa förkylning och hade försett mig med en varm vintermössa (som togs av för fotografering...).

Fina och också lite roliga plakat med texter som Kaatakaa hallitus, ei metsää, Jääkarhuille jäätä, There is no planet B, Stay Cool, Nyt loppui se sössötys. Också plakat med den hjärtskärande frågan: Lapset ovat tulevaisuus - onko heillä tulevaisuutta? Den frågan blev och spökade inom mig när jag tog metrotåget till Mellungsbacka och mötte dotter och barnbarn.

Det flammande röda trädet vid bäcken hade nu tappat alla sina löv... Vi tog bussen till Stensböle, som är en del av det större området Mellungsby, förbi Gårdsbackas köpcentrum, förbi lysande gula björkar vid Stensbölebågen. Vi steg av vid ändhållplatsens rondell och vandrade genom en skogsglänta på en lövbeströdd sandväg. Vi besökte barnbarnets farmor Alla i hennes nya bostad med utsikt över skogsmarken och firade samtidigt hennes födelsedag.

 

Så fint med levande skog i utkanten av Helsingfors, en doft av tallbarr och fuktig jord, ett regn av gula löv när vinden drog igenom träden. Här kan man för en stund glömma sin klimatångest, sin oro inför framtiden...

 

Skogen var tung av regn och träden alldeles orörliga. Allting hade vissnat och dött men nere på marken växte senhöstens hemliga trädgård med rasande kraft rakt upp ur förmultningen, en främmande vegetation av blanka svällande växter som inte hade någonting med sommar att göra. Det nakna blåbärsriset var gulgrönt och tranbären mörka som blod. Undanskymda lavar och mossor började växa, de växte som en stor mjuk matta tills de ägde hela skogen. Det fanns nya starka färger överallt och överallt på marken låg röda rönnbär och lyste. Men ormbunkarna var svarta.

 

Tove Jansson, Sent i november, 1970

Warm our hearts, not our planet

Med yngre sonen David

Med Nina, vän sedan 1990-talet, då våra
barn var små...

Revolution, nothing less...

Många barnfamiljer med olika slags vagnar...

Barnen är framtiden - har de framtid?

I Mellungsbacka, med Cindy och Olivia, på väg till Stensböle

Västerkullavägen

Starka färger överallt...