Au revoir, Grez-sur-Loing

I morgon blir jag tvungen att lämna Hôtel Chevillon och resa hem efter en sex månader lång vistelse i Grez-sur-Loing, sponsrad av Svenska Kulturfonden. Visst känns det vemodigt, men ett halvt år är en ganska lång tid att vara borta hemifrån. David for hem igår, efter några fridfulla juldagar här i Grez.

Här några sista bilder från Grez, fast jag kommer antagligen att återvända till min vistelse i Frankrike här på bloggen, på ett eller annat sätt.

Klockan är mycket, har tidig väckning och måste packa färdigt min resväska, tömma kylskåpet och ta mig till busshållpatsen. Vi ses i Paris, där jag tillbringar två dagar innan jag tar kvällsflyget hem på måndagen. 

À bientôt, mes amis!

Den ensamma hästen syns inte till

 

Vårt fina julbord på Hotel Chevillon

Julafton med Bo Haglunds familj

David har gett ut låten Hetket (Josei) på Youtube

På stationen i Melun

På vårt fina bageri i Grez

God Jul från Grez!

God Jul från den lilla staden Grez-sur-Loing i departementet Seine-et-Marne i regionen île-de-France. Prefekturen heter Melun - hoppas alla dessa administrativa namn/termer blev rätt... 

I dag är det julafton, soligt väder med 12 grader varmt, nästan lite vår i luften... Jag lyssnar på Julradions Happy Christmas-kanal.

Min yngre son David landade i Paris den 19.12. På grund av den omfattande strejken gick RER B-tåget från CDG-flygfältet bara till Gare du Nord, där Bo Haglund och jag mötte honom vid den stora timglasprydnaden. 

Vi hade hyrt en bil i Nemours och kört in till Paris, trafiken löpte överraskande bra, trots strejken. Vi parkerade bilen i Chateau de Vincennes, ändstationen till metrolinjen 1. Metrolinjerna 1 och 14 är de enda som fungerar, trots strejken, eftersom de styrs automatiskt, utan förare (ja, "robotar" brukar inte strejka). 

Vi hann se da Vinci-utställningen på Louvre, med både ursprungliga verk och "reflektografiska" studier, av bl a Mona Lisa...  

Skymningen föll, jag vet inte om det var en violett skymning... Vi vandrade från Marais till Gare de Nord, där fotgängarna, matbutikerna, frisersalongerna och restaurangerna småningom blev afrikanska, pakistanska, arabiska. En massa folk rörde sig på cyklar och vandrande på trottoarerna. Men buss 38 gick, mirakulöst nog, fast i ett skede gick dörrarna sönder och vi fick vänta ett tag, innan vi kunde stiga av vid en hållplats nära Hotel de Ville, som lyste blåviolett i den mörka kvällen.

Vi väntar på metrotåget vid Hotel de Ville

Reflektografisk studie

Tillbaka i Grez efter fem månader...

Soluppgång i Grez

Med julgubben i grannstaden Nemours

David utanför slottet i Nemours

Några dagar före julafton besökte vi Rosa Bonheur-museet i Thomery i närheten av Fontainebleau. Museet har varit öppet i ett år och drivs av en privat fond. Skriver kanske mera om Rosa (1822-1899) och hennes ateljémuseum i ett annat sammanhang, tidsandan hon levde i, hur hon upplevs i dag, hur museet "marknadsför" henne. 

Vi snusade på olika tesorter i museets Salon de The, kanske lite för mycket "myspys" i inredningen och stilen... Vilken tesort skulle ni välja: Spontaneous Generosity, Secret of Success, Creative Inspiration, Aesthetic Turbulence, Butterfly Mind, Voluptios Seduction, Modern Nomad... 

Rosas lilla julgran

Rosa Bonheurs ateljé

David och Bo väljer bland tesorterna

Rosa Bonheur-museet i Thomery

I går tog vi tåget från Melun till Paris. Det lyckades överraskande bra, trots att tågen går oregelbundet. Trängseln i tunnlarna på Gare de Lyon var enorm, nästan lite skrämmande. Det luktade rök, någon hade tänt en liten eld på stationsgolvet som antagligen släckts på nolltid - en namnlös protest, ett galet infall? 

När vi väntade på metrotåget bars någon bort på en bår - kanske blev trängseln för mycket för någon, eller så hade hen snubblat i trapporna och stött sig... Stämningen var orolig, lätt att falla i panik i en enorm trängsel, men det märks att parisarna försöker hålla sig lugna och bara leva med trafikkaoset som strejken förorsakar. 

Vi åkte till La Defence, ett slags mini Manhattan med skyskrapor och verklig wow arkitektur. Roligt med jultorg i en så futuristisk miljö, vi åt på restaurang Paradis du Fruit i köpcentret - men man undrar hur många köpcentra det riktigt finns i Paris... . På jultorget fanns en mongolisk jurta, vi tittade på produkterna som såldes inne i den, och David konstaterade att han väldigt gärna skulle vilja resa till Ulan Bator i stället för en ny europeisk storstad typ London (där han aldrig varit). Jag blev tvungen att instämma: efter Frankrike skulle Mongoliet kännas väldigt bra. 

Vi hann ännu vandra på Champs Elysée innan det blev dags att ta tåget tillbaka till Melun. Efter de väldigt röda ljusen i träden som kantar Paris mest berömda gata kändes det vilsamt att se Concorde-obelisken lysa i violett i mörkret. 

Jultorget i La Defence

David framför Cyril Kongos verk, Basquiat och
Warhol....

Kulturtant på Paradis du Fruit

Böneflaggor utanför jurtan

Mycket rött på Champs Elysées i år...

Place de la Concorde

På väg tillbaka till Grez

Jultablå i Jardins de Provence i Grez

Alla caféer behöver inte vara så trendiga,
crêperie på Jardins de Provence i Grez

Fälten bakom Jardins de Provence

Kaffebönor rostas i trevlig affär i Fontainebleau, doften och
värmen förmedlas tyvärr inte på bilden. Här köpte jag en 
julklapp åt familjen...

Franska julbakelser - s'il vous plaît... 

God Jul från Carl Larsson-bostaden på Hôtel Chevillon. Den
lite kitschiga julgubben är från Jardins de Provence...

Decemberdagar i Grez-sur-Loing

Deep in December it's nice to remember...

Det här inlägget påbörjades för många dagar sedan, plötsligt blev det december, självständighetsdag där hemma, Sainte Lucie även här i Grez, Händels Messias-oratorium i Fontainebleaus kyrka... 

Otroliga 16 grader varmt i dag, dörren till Bo Haglunds ateljé stod öppen i middagssolen. Men plötsligt blev det igen mulet och det regnade. Vattenståndet i floden är nu högre och floden ser bredare ut, vattnet täcker redan de tre trappstegen nere på vår strand. Nu hör man flodens brus, strömmen är kraftigare och det bildas virvlar och skum när vattnet flyter under bron. Änderna glider förbi, rider på strömmen... Gässen kommer och går, svanparet syns som vita fläckar på andra sidan floden. 

En omfattande trafikstrejk inleddes den 5.12, inga tåg går - eller går de så är det kanske bara 10% av tågen. Bara två linjer av Parismetrons 14 linjer är i bruk, busstrafiken är också perturbé (störd). Jag läser svenska rubriker: Masstrejk mot pensionsreform lamslår Frankrike. Det talas också om storstrejk, generalstrejk... En sådan hade vi i Finland åtminstone 1905 och1956...

Varje dag läser jag samma info på webben, detta i dag: Journée du Mardi 17 décembre, le trafic sera extrêmement perturbé... Inte så uppmuntrande, speciellt i dessa jultider och under mina sista veckor i Frankrike. Jag läser om "farligt fullsatta" tåg och bussar och ser kaoset i nyhetssändningarna. Har lärt mig ett nytt uttryck: Grosse galère. 

Skolor har hållit stängt, vissa museer likaså, enorma bilköer på motorvägarna, folk cyklar och åker el-sparkbräde till jobbet, de som inte har bil och de som kan... Många butiker har förlorat 30% av sin försäljning, hotellbokningarna är färre - Paris lockar nog inte turister just nu...

Visst är det bra att folk uttrycker sitt missnöje, det hör till demokratin, en massiv demonstration pågår igen i dag i Paris, men det har också förekommit oroligheter och folk är bekymrade då de inte vet hur de ska ta sig till sitt jobb, till flygplatser och andra destinationer. Vardagen rubbas, men kanske man också måste vänja sig vid tanken på protester och osäkerhet. Att samhället kan knaka i fogarna, att ingenting är så självklart. 

Man får hoppas att strejken inte blir långvarig, men det ser illa ut, fackföreningarna har förkastat premiärminister Philippes senaste förslag angående pensionsreformen, nya fackföreningar har gått med i strejken, också inom vården. 

I november 1995 inleddes en strejk som pågick i tre veckor och då protesterade man mot statsminister Juppés pensionsreform. Presidenten hette då Jacques Chirac... Då väntade jag David och hade det ganska jobbigt på hemmafronten, jag fäste mig inte så mycket vid världspolitiska händelser, och en strejk i Frankrike kunde ju inte jämföras med belägringen av Sarajevo och folkmordet i Rwanda som dominerade nyheterna på den tiden... 

Jag hade planerat en resa till Antwerpen, det hör till mitt skrivprojekt, men den resan blir nog inte av, borde ha farit dit tidigare på hösten men plötsligt skenade tiden iväg, och nu är det tågstrejk, så jag får resa i fantasin i stället. På grund av strejken känner jag mig lite orolig och stressad, man är ganska "stuck" här i området kring Grez. Har svårt att koncentrera mig på att skriva nya textavsnitt i min roman, men läser och redigerar det som jag skrivit...  

David, nu en ung man på 23, kommer hit i övermorgon - Bo har hyrt en bil, så vi hoppas kunna köra in till Paris utan att måsta köa för länge på motorvägen, och möta honom på CDG.

Här lite bilder från mina dagliga vandringar i Grez, förbi portar i olika färger, på frostiga dagar och vindstilla dagar, dagar då de första julgranarna dök upp och inga löv fanns kvar i träden... 

Au chant des oiseaux... 

Found Art... 

Hortensia vid kyrkväggen i december

Granen utanför vår mataffär

Självständighetsdag 6.12. i den ganska ödsliga salen

Jag kom hit mitt i sommaren när det var varmt, till och med hett, med mycket folk på stranden av Loing-floden, liv och rörelse här på konstnärsresidenset Hôtel Chevillon. Alltid någon som satt ute på terassen, utanför sin ateljé, eller nere på stranden vid stenbron.

Småningom avtog folkströmmen på stenbron, det blev tystare och svalorna försvann. September var fortfarande varm, and oh so mellow, med mogna sädesfält, gröna lövträd som gulnade först mot slutet av oktober.

Sedan blev det ännu tystare och svalare, man satt inte mera ute på terrassen, hösten började på allvar och kändes väldigt lång. Gässen landade på gräsmattan på andra sidan floden, de små fladdermössen syntes inte mera, men kajorna övertog Ganne-ruinen och flög omkring i täta svärmar, ljudligt tjattrande. Det regnade mycket, vissa dagar kändes väldigt gråa och dystra, kvällarna mörknade överraskande snabbt. 

Fint att uppleva den här förvandlingen i naturen och miljön, den långsamma övergången till nya årstider, ganska annorlunda än i Finland, där hösten är kortare och den första snön kan falla i oktober. Lite kallt och ruggigt här i min bostad om temperaturen närmar sig noll, skönt att det är lite varmare igen. 

I november var det fortfarande liv och rörelse på Hôtel Chevillon, nya stipendiater, sammankomster med givande diskussioner, tills vi blev bara två i början av december: bildkonstnären Bo Haglund och jag. Åtminstone har man arbetsro, men det känns lite ödsligt på det stora Hôtel Chevillon... 

Det lyser i Ville Vallgren- och Carl Larsson-bostadens fönster, men fönstren i August Strindberg-, Robert Louis Stevenson-, Skagenmålarnas och Julia Bäck-bostäderna är mörka. Jag tittade in i två bostäder med olåsta dörrar, åh, så fina, kanske lite ljusare än min... Ja, de tysta rummen väntar nu på nya stipendiater, som börjar komma i början av det nya året, eller kanske på vårvintern, kanske samtidigt med svalorna... 

Skattkammarön utkom 1883

Stevenson lär han paddlat från Belgien i en kanot
till Grez-sur-Loing... 

Min violetta balkong i Carl Larsson-huset

Sångartisten och medborgarrättskämpen Harry Belafonte (i dag 92) sjöng den sentimentala sången Try to Remember, som jag minns att jag citerade i ett av mina allra första blogginlägg på hösten 2015. 


Här den sista versen:

Deep in December it's nice to remember
Although you know the snow will follow.
Deep in December it's nice to remember
Without a hurt the heart will hollow.
Deep in December
it's nice to remember
The fire of September that made you mellow.
Deep in December our hearts should remember and follow
follow.