Violetta skymningar: Mitt år 2018 i tolv bilder

tisdag 1 januari 2019

Mitt år 2018 i tolv bilder

Gott Nytt År 2019! Här har jag valt bilder från 2018, från olika årstider, tolv olika månader. Jag kunde ha valt helt andra bilder, kanske från Prideparaden, från min resa till Stockholm i maj när körsbärsträden blommade i Kungsan, från Barnens stad i stadsmuseet tillsammans med mitt barnbarn, från ett inspirerande buddhistmöte i Vallgård, från Finlands svenska författareförenings julfest på restaurang Malaga på Busholmen. Eller tolv ganska trista bilder av mig själv framför datorn, hemma eller kanske på ett bibliotek, ifärd med att skriva och omarbeta en roman som jag hållit på med sedan 2016, min vardag nästan varje dag...

Årets höjdpunkt var resan till Lappland i min pappas fotspår tillsammans med min syster och svåger, den korta helikopterfärden till ödemarken kring Porojärvi, roadtripen från Kilpisjärvi till Kuusamo. En annan höjdpunkt var när den unga sameaktvisten Petra Laiti tilldelades Svenska fredsvänner i Helsingfors r.f:s första fredsstipendium.

Ja, och min bästa och mest spännande "julklapp" var att jag beviljats en månads residensvistelse på Yukobo Art Space i Tokyo. Min första resa till Japan... Residensmånaden är i april, jag har redan nu resfeber och ser mig gå vilse någonstans i Shinjuku, stiga på fel tåg, beställa helt omöjlig mat... Sångerskan Joan Baez beställde en efterrätt i Paris som visade sig vara en skål jordgubbssylt, som hon snällt åt upp... Men mera om min Tokyoresa senare, min dröm om Japan. Jag läser på nytt Henrika Ringboms poetiska bok Elden leende, också Pirkko Lindbergs tankeväckande Fukushima för evigt.

I går var det nyårsafton. Vi firade samtidigt min äldre sons födelsedag, han föddes på nyårsdagen 1991. Efter fem på kvällen gick vi till Senatstorget för att titta på fyrverkeriet som var avsett för de yngsta stadsborna. Mitt barnbarn blev nog lite rädd för de dova knallarna, speciellt den sista knallen gick genom märg och ben. Lyckligtvis skingrades röken ganska snabbt i den hårda blåsten. Senare på kvällen åt vi jamaicansk rice and peas som mitt ex hade lagat och sedan drog ungdomarna vidare till Tavastia (där jag på 1980-talet lyssnade på jazz).

Lite snö skulle inte skada, jag saknar min barndoms fyra olika årstider. Ett gott och lyckligt år 2019 önskar jag alla. Jag håller kanske nu en liten paus i bloggandet, försöker nämligen hålla en deadline, plus att man mår bra av att ta lite timeout från de sociala medierna och i stället umgås med släkt och vänner i den riktiga världen... Men jag kommer nog att "titta in" här då och då, för jag trivs väldigt bra i ert sällskap, ni som troget läser min blogg, på en ständig jakt efter en violett skymning... Tack ska ni ha, domo arigato gozaimasu...

Himlen var nästan svart med snön var klarblå i månskenet. Havet låg och sov under isen och långt nere mellan jordens rötter drömde alla småkryp om vår. Men till den var det ganska långt för året hade inte hunnit längre än en bit efter nyår.

Tove Jansson, Trollvinter