fredag 15 februari 2019

Vändag och penkis...

Ut med abina - studenter på löpande band?



Glad vändag, alla hjärtansdag, Happy Valentine's...

Jag var på väg på kaffe med min dotter, då vi hörde ett utdraget tutande och glada rop från grannkvarteret. Bekanta ljud från lastbilsflak fulla med ungdomar, abiturienter som firade sin sista skoldag. Penkisdag, penkkarit, penkinpainajaiset, bänkskuddardag... Vi gick ner till stranden och tittade på  lastbilarna som stod i en lång rad för att sedan påbörja sin runda på stan.

Jag fylldes av minnen från min egen penkis på 1970-talet och andra penkisdagar under åren, mina barns på 2010-talet. Stämningen och ljuden är precis desamma, hojtandet, tutandet, vinkandet. De karnevalistiska ljuden har blivit och ringa någonstans i mitt undermedvetna.

Ett regn av hårda karameller singlar omkring en där man står på trottoaren... Det gäller att kvickt ploka upp godiset, synd att så många karameller landade i vattenpölar... En grupp dagisbarn jublade och större barn var försedda med stora plastkassar.

Penkis, ett slags övergångsrit? Skoldagarna är förbi, abiturienterna förbereder sig inför studentskrivningarna. Klädseln är ungefär densamma som förr, overaller, roliga hattar, somliga bar djurmasker, kanske en Donald Trump-mask.

De hojtande ungdomarna på lastbilsflaken får mig också att tänka på teatersällskapet och clownerna som förekom i slutet av Antonionis film Blow-Up från 1966...

Farväl till gymnasiet, No Tears Left to Cry...
Mormor på penkis...

Texterna på banderollerna som pryder lastbilsflaken förmedlar alltid någonting dagsaktuellt, humor och satir, men också den eviga oron inför alla prestationskrav. Studenter bakas på löpande band? I år var Fifty-Sixty-citatet av salig Matti Nykänen populärt. Även Freddie Mercury fanns med, Ariana Grandes melankoliska sång No Tears Left To Cry, och på en smart banderoll hänvisades det till Pisaresultaten, reformen av antagningen till högskolorna, fru utbildningsministern, gymnasielagen, half assed digitalisering...


Finska Norsens analytiska banderoll...
Allons enfants... Vive la France!

Ord som urasuunnitelma och tulevaisuus flimrade förbi, ei tässä mitään älliä tarvita... Det är inte lätt att vara ung, man kan bara önska en ljus framtid åt dagens alla unga, oavsett om de får den vita mössan eller inte.

En traditionellare penkistext...

Den här hunden såg inte så glad ut...

Dagisbarnen jublade...
Plötsligt var gatan tyst och tom...
Hemma gällde det att välja -
godis eller frukt?

De gamlas dans anno 2015...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar