Gnisslande tåg på en bro vid Sumidafloden, metrotåget som anländer till Shinjuku, höghastighetståget Shinkansen på väg till Kyoto, vyerna utanför tågfönstret såg nästan hela tiden ut som en enda stor förstad till Tokyo...
Man måste trycka två gånger på pilen som syns på bilderna för att få fram videon.... hoppas ni lyckas se dem... Ja, videosnuttarna är inte tekniskt briljanta, men fångar kanske ändå någonting av livet i Tokyo.
Högljudda meddelanden på stationer, i snabbköpet, det öronbedövande ljudet i spelhallar där man kan vinna mjukisdjur, skrikiga röster som kallar på kunder vid shoppinggatan Takeshita Dori i ungdomarnas Harajuku. Ibland tyckte man att man var omgiven av tusen högljudda Pikachus som försökte gripa tag i en...
Jag älskade den korta bussresan från Youkobo-residenset till den lilla järnvägsstationen i Nishi Ogikubo och fångade flickrösten som informerade någonting om skolan vid Zempukuji-gatan
Fågelsång och gyllene karpar i Zempukuji-parken, ljudet av springande steg och rinnande vatten, körsbärsblommornas små kronblad som sakta singlar ner.
Jag lyckas inte skriva texter mellan videosnuttarna eller ta bort en video som i misstag kommit med två gånger... Det råkar vara videosnutten från en smal gränd strax intill skyskraporna i Shinjuku med robotrestauranger och otaliga spelhallar... Kanske det är symptomatiskt att just den videosnutten kom med två gånger, kanske den fångar någonting som är så kännetecknande för Tokyo, speciellt i Shinjuku, och som gör en ganska matt. För många butiker och restauranger, för oroligt, stökigt... Man vill fly, man längtar efter tystnad, kanske tystnaden som finns i de traditionella tehusen, uppe i bergen, ro i stället för oro...
Minns ni scenen med Shibuya Crossing i Sofia Coppolas film Lost In Translation? Jag stod uppe i Starbuck's kafeet, där också Coppola stod, och filmade en videosnutt tillsammans med andra turister. När trafikljuset växlar till grönt väller folkmassorna fram på skyddsvägarna i en oavbruten ström, från morgon till kväll...
Rytmisk sång och rytmiska träslag på en glassbar med enbart unga kvinnor, Scott McKenzies melankoliska sång San Francisco hördes svagt i bakgrunden på Holly's Café i Kyoto.
Stillsamt tempelliv, man firade Buddhas födelsedag i ett tempel i grannkommunen Kichijoji, turister vid Sensoji-templet i Tokyos Asakusa, där man skakar på metallbehållare, drar ut en trästicka med ett nummer för omikuji-papperslappen som spår ens framtid.
Vid stenträdgården i Kyotos Ryoanji kan det hända att en ung man friar till sin flickvän, jag tror att jag fångade ett sådant par och önskar dem allt gott, en lycklig och ljus gemensam framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar