Till Grez-sur-Loing

I år har min väggkalender i vårt lilla kök varit en Carl Larsson-kalender med idylliska motiv från hemgården. Ett modernt stadsliv är inte precis lika idylliskt som på Carl Larsson-gården, som också för tankarna till Elsa Bescows barnboksillustrationer.

Jag minns Carl Larsson-utställningen på Ateneum för några år sedan, jag blev nyfiken på hans fru Karin som var formgivare och före sin tid genom sina djärva experiment.

Så här skrevs det i samband med en Carl Larsson-utställning i London 1997:

Karins textilier var mycket originella. Hon föregick den kommande abstrakta textilkonsten. Hennes djärva kompositioner var utförda med starka färger och hennes broderier hade ofta stiliserade växter. I svart och vitt linne omtolkade hon japanska motiv. Hon var tekniskt äventyrlig och utforskade traditionella tekniker samtidigt som hon experimenterade med nya.

I Sundborn utvecklade Larssons ett estetiskt kamratskap. Han var den översvallande, som täckte väggarna med blommor och blad, medan hon var spartansk och ofta abstrakt i sina formgivning. Färgerna i interiörerna tycks de valt tillsammans. Deras gemensamma bidrag skapade en perfekt helhet.

Men i början av året visste jag inte att Carl Larsson skulle ha en speciell betydelse senare i år: jag är på väg till Grez-sur-Loing som Svenska Kulturfondens vistelsestipendiat.

Det tog tid innan jag lärde mig namnet: Grez-sur-Loing... Den lilla byn Grez vid floden Loing, 70 km från Paris, i närheten av Fontainebleau. Hotel Chevillon, som inte alls är ett hotell utan en konstnärsresidens.

Vistelen kommer kanske lite för snabbt efter Tokyo, men allt kan inte planeras på förhand. Jag hoppas få arbetsro i den fina Carl Larsson-bostaden, antagligen större än bostaden där jag bott med mina tre barn. En egen balkong, utsikt mot ån med den gamla stenbron. Ja, jag hoppas också få besök, åtminstone sönerna är på väg, David ganska snart i juli, Michael i augusti, Cindy senare på hösten, kanske min syster, en konstnärsvän, en författarkollega, min fasters vän från Paris...

Mot slutet av 1800-talet var Grez och Hotel Chevillon en nordisk konstnärskoloni, även August Strindberg vistades där, och "vår" Ville Vallgren.

Carl och Karin träffades i Grez-sur-Loing, det sätter fantasin i rörelse.

Som bäst pågår en utställning om konstnärerna i Grez på Waldemarsudde i Stockholm. Synd att jag missade den när vi firade min svågers födelsedag i Stockholm i maj och hälsade på min faster i Solna.

Men nu måste jag packa de sista sakerna och försöka sova lite... Berlinbjörnen Olle, som jag fick av författarkollegan Thomas Brunell, följer med. Bien à vous!