Bilder från Budapest

Jag är hemma i Helsingfors igen och har inte haft tid att blogga. Ska försöka skärpa mig... Jag har sällan rest så mycket och till så många olika ställen som i år, vill återkomma till det snabba resandets tema, de billiga flygen, det gränslösa Europa... Jag flög ju från Berlin till Bratislava för tio euro.
  Ja, vems Europa är det nuförtiden? Turisternas Spanien, de pensionerade nordbornas Spanien? Mot slutet av april reste jag nämligen till Torrevieja med dotter och barnbarn för att hälsa på barnbarnets farmor. Men mera om den resan senare. För nu åker jag med min klasskamrat från Wien till Budapest.
  Bilresan tog nästan tre timmar i dåligt väder. Hunden Samy följde med. Skymningen föll, det var ingen violett skymning, utan grått och trist, och det blev mörkt. Regnet och den hårda blåsten piskade vindrutan, sikten var dålig på den fina motorvägen och det kändes ganska obehagligt att köra om den ändlösa raden av tunga långtradare.
  När vi korsade gränsen hördes det välbekanta plinget i mobilen när Sonera meddelade hur mycket samtalen i det nya landet, Ungern, skulle kosta.
  Och sedan såg jag en skymt av Budapests broar och upplysta slott långt borta bakom regndimmorna. Vi körde över en sagolik bro, över Donau, och hamnade nästan genast på huvudgatan Rakoczi, ändlöst lång, bullersam, både vacker och ful. Lite "rojsig" kunde man säga, men en gata som jag lärde mig att älska. Här kunde jag bo närsomhelst, i ett av de nedslitna palatslika husen med sina dystra, svartnade fasader med burspråk, tinnar och torn, sitta på kafeer och vara hur lycklig som helst. 

  Det lär finnas en massa tomma bostäder i hjärtat av Budapest, så jag tycker att nån rik stiftelse eller mindre rik kulturförening kunde slå till och grunda en finsk konstnärsresidens i staden, typ Särö i Berlin.
  Vi hade bokat rum på hundvänliga hotell Metropole vid Rakoczi, men det hade ändrat namn till Ibis, en fransk kedja med rum inredda i Ikeastil, färgrant och lite roligt. Upptäckte fina Radio Bartok, en kanal med klassisk musik som jag kunde lyssna på även i duschen.
  Under min korta vistelse i Budapest (tre nätter) insåg jag också hur lite, oförlåtligt lite, jag vet om Ungern och ungersk kultur, litteratur, historia, politik. Budapest år 1956... Det högerpopulistiska Jobbik-partiet verkar jättejobbigt (namnet är en förkortning av Rörelsen för ett bättre Ungern). Mina vägar graviterade nästan alltid mot de judiska kvarteren, men jag vet inte om det var helt comme il faut att ha en bar där som hette Skål.
  Och av de städer som jag besökt i år tyckte jag allra bäst om Berlin och Budapest. Ja, och Cartagena, men det är en annan story.

Skulle gärna sitta och skriva i ett av "vindsrummen", eller i ett rum med egen balkong...

Lite fånig design på hotell Ibis, en fransk kedja.

Vill läsa Magda Szabo, som här lyfts fram i en av Budapests otaliga bokaffärer. 

Den första vårgrönskan i början av april vid Erzsebet.

Jag vid Rakoczigatans gatukök.

Rakozci med sin dånande trafik och hus med de mest olika slags fönster.

Den litet "parisiska" Erzsebetgatan, som leder till Oktogonkorsningen.

Budapest by night med sina glittrande girlander av upplysta broar,
samt Budaslottet.

Flanerande unga par på blåsiga Erzsebetbron med sina stålvajrar.
I fonden en kyrka vars namn jag lyckats hitta bara på engelska:
Inner City Parish Church...