Herrekipering, raden av mörka kostymer på varuhusets herravdelning, som en hel armé. Futuristiska, lite skrämmande skyltdockor, reklambildens hypnotiska blick. I Tiger of Swedens reklam en "cool" ung man i ljus kostym och tennissskor. Skräddaryrket är inte detsamma som förr, kostymerna måttbeställs inte, utan massproduceras.
Det är sällan som jag besöker varuhusens herravdelning, sönernas konfirmationskostymer inhandlades hos Dressman, äldre sonens studentkostym likaså.
Nu är det aktuellt med en ny kostym: yngre sonen blir student! Jag, den ensamstående mamman, känner mig oerhört lättad, lycklig och stolt. Heroisk? Aldrig i livet. Bara uppriktigt glad.
Kostyminköpet är en högtidlig och ganska tidskrävande ritual. Den sakkunniga expediten tar fram sitt måttband. För långa ärmar? För tajta byxor?
En kostym till ett förmånligt pris var för tajt för min idrottande son, så vi eskorterades till varuhusets "engelska avdelning", där det fanns bra erbjudanden. Expediten var mycket professionell och hade sinne för humor. Bilderna av henne och min son blev så fina! En vit skjorta, en vinröd slips. Mamma betalar.
När vi gick ut så sneglade jag lite på festklänningarna. Åh, vilka blom- och fågelmotiv! Nej, ingen Michael Kors-väska för mig... ibland köper jag en väska på loppis, men just aldrig skor...
Jag har ett underbart konfirmationsfoto från 1901. Min mammas faster är den blyga flickan med spetskrage. Och pojkarnas kostymer! De allvarliga minerna... Det är ett svartvitt fotografi, men jag tror att flickornas långa klänningar var mörka och diskreta, utan några färgklickar. Jag undrar vad den tidens ungdomar skulle ha tänkt om dagens modetrender, märkeskläder och konsumtionshysteri? Diors misogyna parfymreklam, Poison Girl?
Det är sällan som jag besöker varuhusens herravdelning, sönernas konfirmationskostymer inhandlades hos Dressman, äldre sonens studentkostym likaså.
Nu är det aktuellt med en ny kostym: yngre sonen blir student! Jag, den ensamstående mamman, känner mig oerhört lättad, lycklig och stolt. Heroisk? Aldrig i livet. Bara uppriktigt glad.
Kostyminköpet är en högtidlig och ganska tidskrävande ritual. Den sakkunniga expediten tar fram sitt måttband. För långa ärmar? För tajta byxor?
En kostym till ett förmånligt pris var för tajt för min idrottande son, så vi eskorterades till varuhusets "engelska avdelning", där det fanns bra erbjudanden. Expediten var mycket professionell och hade sinne för humor. Bilderna av henne och min son blev så fina! En vit skjorta, en vinröd slips. Mamma betalar.
När vi gick ut så sneglade jag lite på festklänningarna. Åh, vilka blom- och fågelmotiv! Nej, ingen Michael Kors-väska för mig... ibland köper jag en väska på loppis, men just aldrig skor...
Jag har ett underbart konfirmationsfoto från 1901. Min mammas faster är den blyga flickan med spetskrage. Och pojkarnas kostymer! De allvarliga minerna... Det är ett svartvitt fotografi, men jag tror att flickornas långa klänningar var mörka och diskreta, utan några färgklickar. Jag undrar vad den tidens ungdomar skulle ha tänkt om dagens modetrender, märkeskläder och konsumtionshysteri? Diors misogyna parfymreklam, Poison Girl?
 |
| Någon stirrade på mig bakom raden av mörka kostymer... |
 |
| Not too bad... are the sleeves too long? |
 |
| UFF design... |
 |
| Festkläder från 1901. |
 |
| I am not a girl. I am Poison. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar