I Mariehamn, in transit...

In transit, i väntan på att resan ska fortsätta, i Mariehamn, eller någon annanstans, i ett annat land, i en väntsal på en liten busstation någonstans i Europa... Vi väntar tålmodigt i terminalerna, på järnvägsstationerna, sitter en stund på ett café och söker oss sedan till perrongen, till avgångsporten, till det rätta spåret. Vi slussas vidare, en masse, till bussen som för oss till planet, vi skyndar fram i långa korridorer som leder till den avgående färjan... Någonting får metalldetektorn att pipa - en nagelsax i handbagaget... Jag ombes ta av mig mina skor, den ryska kvinnliga konduktören på Allegrotåget vill se mig utan glasögonen. Är det så här som vi vill färdas, en masse, under ständig kontroll, i trängseln framför bag drop-diskarna, i tågen som pendlar mellan flygplatsen och den främmande staden? Mitt boardingpass syns inte mera i mobilen...

Under mina många och långa år som ensamstående mamma hade jag aldrig råd att resa någonstans, så jag missade tiderna då flygtrafiken ökade markant med lågprisflygbolag som Ryanair, Norwegian och Air Berlin, tiderna efter 9/11, då säkerhetskontrollen skärptes. En flaska solcrème togs ifrån mig så sent som i år på flygplatsen i Madrid... I början av 1970-talet flög jag till New York med Jean Sibelius, Finnairs DC-8- plan, och fick en handskriven, avlång, oändligt fin flygbiljett i handen på resebyrå Areas mondäna kontor... 

Vi landar i Mariehamn, det tar ganska lång tid att få en taxi in till stan, varje taxi måste beställas skilt. Jag missar bussen till Vårdö och får vänta i tre timmar på den följande. En vänlig bibliotekarie låter mig lämna resväskan och laptopen bakom infodisken i den stora ljusa bibliotekssalen.

Jag vandrar lite planlöst omkring i staden, redan ganska bekant för mig från tidigare besök. Mysiga affärer, roliga affärsskyltar: Tyger & Sånt, Presenter & Sånt. Jag sätter mig på en bänk i solen, känner mig plötsligt väldigt sömnig, fast klockan är bara halv elva. Båken i Sjökvarteret, statyn av den ryska kejsarinnan Maria Alexandrovna i Stadshusbacken, Bagarstugan... 

Egentligen föredrar jag minimalistiska kaféer, utan prydnadsföremål och mysiga detaljer, med enkla, stadiga bord för min laptop och en belysning som lämpar sig för läsning. De traditionella kaféerna i Paris kändes plötsligt obekväma, de runda små borden med sina glatta glasskivor verkade att stöta ifrån sig min laptop som ett främmande organ... Men på Bagarstugans innergård läser jag följande vädjan, enbart på svenska, osannolik i Helsingfors: Tack snälla för att ni ställer disken här... 

Pionerna blommar, ljusröda och ljuva, lite försenade i år på grund av den kalla sommaren. Jag sitter en stund i bibliotekets läsesal, tills det blir dags att gå till bussen med resväskan. Frågar chauffören hur det är med förbindelsetaxin till Vårdö, men får inget entydigt svar. Efter Bomarsund tar bussresan slut, jag traskar till den första färjan och är nu on my own...

Jag resonerar så här: det är mitt eget fel att jag inte beställt en taxi i god tid på förhand. Jag ringer till ganska många taxibolag, men alla bilar är upptagna, det vill säga upptagna för resten av dagen... Jag var beredd att vänta i en timme på en taxi, men den timmen blir snart två... Lyckligtvis har jag en extra laddare till mobilen, vet inte vad jag skulle ha gjort utan mobilen, utan nätförbindelse. 

Till slut sänder Kastelholms taxi en privatbil åt mig, bilen körs av en vänlig mamma med två barn i baksätet. Hon följer med på Simskälafärjan, trots att hon har annat program för sig, och kör mig från färjfästet ända fram till Strömmen i Västra Simskäla. Lite dyrt blir det, men i den situationen är jag färdig att betala nästan vad som helst för att komma fram, för att få ett slut på resan, på resandet.

Väl framme i Strömmen kokar jag kaffe i Annis kök och söker fram P1 i Sveriges radio i den gamla radio-kassettspelaren (jag hade en likadan på 1980-talet). Tack, Anni, för att få vistas här! Jag bäddar med ett rosenlakan uppe i vindsrummet, sitter en stund på den vita träbalkongen i kvällssolen och den friska blåsten. Så fint att vara här igen!

A man travels the world over in search of what he needs and returns home to find it. 
George Moore. 

Den ryska kejsarinnan

Tack snälla för att ni ställer disken här...

Båken i Sjökvarteret, en kopia av Kobba klintars båk

I Strömmen i Simskäla