Violetta skymningar: På Sveaborg

måndag 25 september 2017

På Sveaborg

En varm och solig söndag på Sveaborg, som jag gärna besöker, vare sig det är sommar, höst eller vår... Kanske inte mitt i vintern? Men även då är landskapet hisnande vackert uppe på vallarna.

Det är så lätt att ta sig till Sveaborg, ombord på färjan som hör till Helsingfors trafiknät. Väl framme vid Strandkasernen upplever man att man befinner sig långt borta från stan, ute i skärgården med friska vindar och ”strändernas svall”.

Så mycket att upptäcka: ubåten Vesikko, torrdockan med anor från 1750-talet, eller att stängslet kring kyrkan/fyren (en tjock kätting) är fäst med kanonpipor... Mycket på Sveaborg har att göra med militärhistoria. Sveaborgs sjöfästning togs upp på UNESCOs lista över världsarv som ett unikt minnesmärke för militärarkitektur, står det på hemsidan.

Att inneha museikortet är idealiskt på Sveaborg: Ehrensvärdmuseet stängde redan klockan 16, så jag hade en kvart på mig att se museet. Ingen fara: jag kan se mera nästa gång... Återstår att se krigsmuseet och dockmuseet (vilket omaka par!). Det japanska tehuset återstår också att se, vet inte hur ofta temästaren är på plats... I fjol lyssnade jag på en föreläsning tillsammans med bildkonstnären Sofia Wilkman och unga ryska konstnärer på HIAP (Helsinki International Artist Program), som ligger lite undangömt, utanför turiststråken.

Utan att egentligen märka det får man en massa nyttig motion när man travar uppe på Sveaborgs vallar och skyndar tillbaka till Strandkasernen för att hinna till färjan. Café Piper är fint på sommaren, mina barn simmade på sandstranden vid den lilla viken när de var små. Jag minns ännu hur besvärligt det var att manövrera paraplykärran på kullerstenarna...

I dag finns det nya caféer på Sveaborg, Vanille och Chapman, en massa turistprylar till salu, och ännu flere turister. På färjan fotade en grupp turister från Asien de störtdykande måsarna och senare såg jag dem uppe på vallarna, fotande varandra vid kanonerna. How many times must the cannonballs fly, before they’re forever banned, sjöng Bob Dylan.

En del av stigen uppe på vallen var nu avstängd på grund av en grundreparation. Tusentals trampande turistfötter sliter ner sandskikten i vallarna. I området finns också skador som förorsakats av erosion – och sorkar!

Jag minns en solig sensommardag när min mamma följde med oss och vi satt på den stora, sluttande gräsmattan snett nedanom Piper. Barnen var små, Viking och Silja gled förbi Kungsporten, precis som i dag... Hoppas besöka Sveaborg nästa sommar tillsammans med mitt barnbarn Olivia.

Återstår att se Skanslandet, som finns på andra sidan Gustavssvärdssundet, och som i år öppnades för allmänheten. Samt Mjölö, som också tillhört försvaret och som ligger ännu längre ut till havs.