Grattis, Estland!

I dag firades Estlands 100-års jubileum. Morgonens Muistojen bulevardi-program på YLE:s Radio 1 spelade enbart estnisk musik, i går kom ett program om Georg Ots och ett annat om den mytiska hasselnötsbusken i Estland... Dagens aforismer (mietelause) har under den gångna veckan varit av klassiska estniska författare och Roman Schatz senaste Maamme kirja-program (som hör till mina favoritprogram) hade också Estland som tema.

Senare på förmiddagen tittade jag lite på militärparaden från Tallinn, bara för att konstatera hur sorgligt det känns med så mycket upprustning, internationella allierade trupper i förbimarschen, massiva koreanska (syd!) militärfordon, dånet av Natoländers stridsflygplan... Men alla militärparader går ju ut på att visa musklerna och att fira på ett annat sätt är antagligen inte möjligt...  

Jag bytte till Teema, som visade Musikhusets opera- och balettgala Estland och Finland 200 från november, med estniska och finska solister. Så värst nyskapande var det inte heller.. but now I will shut up...

Dagen var kall och solig, jag gick till Rikhardsgatans bibliotek efter böcker som jag reserverat. En av dem var Aino Kallas Marokon lumoissa från 1931, det ska bli fascinerande att läsa den, visserligen verkar den ganska traditionell med palatsbesök och skildringar av allt det exotiska hon ser omkring sig i Marrakech. Att äta torkade insekter tyckte Kallas var vettigt, alltså över åttio år före gräshoppan tagits upp på menyn hos oss...Hon skildrar också ett ganska konventionellt och artigt besök hos Edvard Westermarck i Tanger. i hans Villa Tusculum, som inte meta finns ... Jag drömmer fortfarande om att tillbringa en natt i det fina Aino Kallas-rummet på hotell Arthur i Kajsaniemi...

I Esplanadparken fick jag syn på dem: statyerna som försetts med halsdukar i den estniska flaggans färger. Topelius-monumentets muser, Saga och Sanning, Eino Leino och Runeberg, ja, och Havis Amanda! Jag tycker det är roligt med såna här lekfulla påhitt, presidenterna framför riksdagshuset och järnvägsstationens lyktgubbar lär också ha fått en varm, estnisk halsduk, dagen till ära. Ja, och Mannerheim...

Jag gick till Kiasma på kaffe, men orkade inte sedan titta på utställningarna. Merike Estnas performance pågick i lobbyn och man kunde köpa Óllenaut-öl...

David, numera pansarjägare i stället för rekryt, blev förkyld på ett läger i Vekaranjärvis skogar och behövde inte delta i torsdagens skidåkning...  Han kom på permission, via Mäntsälä, så jag skyndade hem med en matkasse, så som mammor bör... Och sedan tittade jag på filmen Namnen på marmortavlan från 2002, om estniska skolgossar i frihetskriget 1918-1920. 
  Dags att ta lite timeout från det militära, från krigshistoria och blodiga strider...

Ilusat sünnipäeva, 100-aastane Eesti!

Jag hittade den här fina dikten av Doris Kareva, översättningen är av Ivo Iliste och Birgitta Göransson. Den känns ganska tröstlös, men ljuset ger hopp.

Det kommer ingen annan, ingen bättre värld
för oss. Ingen gärning
kan göras ogjord.

Vinden och himlen i dag
annorlunda än i går.
Nej, inget stöd är givet
bortom våra sköra gränser.

Endast ljuset.

Doris Kareva, ur samlingen Nådatid (Ariel/Ellerströms, 2001)

Muserna Saga och Sanning...